Det summerar väl ungefär vad jag känner för terrordåden i Paris igår. Och alla andra vidrigheter som händer i Sverige och resten av världen. Om man mördar, våldtar eller gör andra idiotiska grejor för att man är medlem i ett fotbollslag eller om man råkar vara muslimsk fundamentalist eller bara sitter ensam på kammaren med en generell empatistörning är av underordnad betydelse. Är man dum så är man dum. Jävligt dum faktiskt. Och det gör mig skitförbannad och jätteledsen.

Med det sagt struntar jag i vem som är dum, men att det såklart finns olika grader i helvetet. Är man dum borde man sluta. Bums. Tack på förhand.

Det får räcka så, det finns tillräckligt med experter och “experter” som uttalar sig i alla former av media om den saken dygnet runt.

Vi kom hem till småstaden sent igår kväll och jag var tydligen så trött att jag inte ens kunde stava. Jag ville mest säga hejsan svejsan innan jag kastade mig på kudden. Utan att duscha innan, det orkade jag inte. Lite överdrivet att tvätta sig för ofta faktiskt.

Planen var ju att bli klar i torsdags, men som alla bra planer gick den ju såklart åt skogen. Först var det ju veterinärbesök med Liten och analsäckarna och sedan kom ömma modern och styvfadern på fika. Det ena var betydligt trevligare än det andra.

Problemet med att inte bli klar i torsdags var att luftmadrassen som inköptes för dyra pengar för att maken skulle ha säng i huset började tappa sugen (bokstavligt talat) natten mellan onsdag och torsdag. Jag vaknade av att han fyllde på den någon gång mitt i natten och trodde på fullaste allvar att han dammsög. Det låter ju exakt likadant. Men jag tyckte det var lite konstigt att han dammsög i becksvart mörker med noll lampor tända. Nästa tanke var att hundarna kanske hade råkat trampa på on-knappen på dammsugaren som jag visste stod i vardagsrummet bredvid sängen. Då fick jag vackla upp för att kolla vad som försiggick och varför det väsnades. Synen som mötte mig var en smula underhållande. Luftmadrassen är 120 centimeter bred och ganska hög, maken låg i mitten fast direkt på golvet, medan den luft som fanns kvar befann sig på madrasskanterna och liksom rullade in honom som en kåldolme. Madrasserad cell fick en helt ny innebörd.

800 spänn för en eldriven luftmadrass som får någon slags pyspunka efter fyra nätter är INTE okay. Den skall få åka tillbaka till inköpsstället med en barsk frågeställning. Vi hade ju tänkt ha den som extrasäng på torpet.

Det innebar ju att det var synnerligen opraktiskt för alla berörda parter att vi faktiskt inte blev klara i torsdags, men konstigt nog blev det mest opraktiskt för mig.

Vi har ju kvar en 90-säng i mitt kontorsrum. Den är min och den är fantastiskt bekväm eftersom jyckarna hellre sover med husse när husse har en bred säng. Jag har alltså fått spendera flera stycken nätter utan tre extra värmelement i sängen. Jag har till och med kunnat använda mitt bolltäcke de nätterna för att jag faktiskt inte bara haft en säng för mig själv, utan ett helt rum.

Natten mellan torsdag och fredag var det ju givetvis ännu mindre luft i madrassen och då upptäckte jag att byrackorna är riktiga prinsessor på ärten. De som hade spenderat alla nätter tillsammans med husse på luftmadrassen totalvägrade att sova i den när den inte var BEKVÄM. De ville inte ens ligga i samma rum som den dumma madrassen så de kom lommande till mig.

Ifall ni inte kan räkna ut det själva kan jag ju berätta att det är sjukt obekvämt att ligga i en 90 centimeter bred säng med bolltäcke som väger tio kilo över sig och dessutom ha en utspridd hund på 20 kilo över båda vaderna och ytterligare en, lika utspridd hund, på 25 kilo över lår och mage. Ovanpå bolltäcket.

Det var alltså mer bekvämt att sprida ut sina lurviga kroppsdelar ovanpå en matte som låg under ett bollhav än att ligga på en mer eller mindre platt luftmadrass. Helt oförklarligt.

Nåja. Det var en natt. Sedan slet vi som djur (dock ej som hundar, hundar sliter oftast inte alls) under gårdagen för att få lite mindre oreda i kaoset, packade ut de få möbler som var kvar i släpkärran och sedan åkte vi hem. Och jag minns inte ens när jag blev så glad över att se Strömstadskylten senast. Det var så obeskrivligt skönt att komma hem till något som inte var ett lika stort kaos, och få gå och lägga sig i en fantastiskt skön säng. Oklart vem som tyckte det var skönast, jag eller jyckarna. Liten hann i alla fall före mig till kudden.

Idag har det varit vilodag med mycket liniment på flyttpackningstrött rygg. Kvällen skall ägnas åt att måla lite. Och apropå det skall ni få världens tips. Hoppas jag i alla fall. En av fördelarna med att bo i liten stad är att det bara finns en bokhandel och det var ju dit jag gick för att leta målarböcker när jag, ett år efter alla andra, kom på att det var något jag ville göra.

Som vanligt språkades det lite i bokhandeln och vi pratade pennor. När jag var där för ett par veckor sedan alltså. De hade inte de jag egentligen ville ha, men de skulle kolla vad de kunde ta hem. De ringde mig om önskade pennor för någon vecka sedan och idag ringde jag dem för att kolla läget. Då hade de fått mail från sin leverantör om en ny sorts pennor och de tänkte genast på mig. Chameleont Pen. Vad jag förstod det som är det någon slags tusch, de är vattenfasta och det går att måla på både glas och papper och antagligen andra saker som jag inte har tagit reda på. Än.

För jag fastnade i den här videon när vi pratade om pennorna.

20 pennor som ger typ 300 olika färger totalt. Plus en suddpenna och en blenderpenna.

Jag ÄLSKAR pennor.

Nu kanske jag är sist på bollen igen, men de här måste jag ju bara ha. Hur coola? Hade jag varit modebloggare hade jag skrivit CRAVINGS. Vilket i och för sig stämmer ändå. SKALL ha!

På måndag får jag reda på om de kan beställa dem åt mig och om de finns i leverantörens sortiment.

Under tiden går jag och nynnar på “jag vill måla hela världen lilla mamma … “

Någon som känner till dem?