När Hundarna Talar

Nu har jyckarna vaknat och världens mest rättvisa dragning har utförts.

Först skrev jag alla namn på ett papper. Flera papper menar jag, fyra för att vara exakt.

IMG_8432

Sen rev jag lapparna i remsor och knölade ihop dem. När detta moment utfördes var hundarna på behörigt avstånd för att inte kunna se vad det stod eller tjuva en lapp i förtid. Papper som rivs är ett oerhört lockande ljud. Det kan ju vara en chokladkaka som öppnas. Eller bara inget alls. Det räcker om det är ett papper. Julafton är med andra ord lite komplicerat med de här två som älskar att “hjälpa till”.

IMG_8433

Slutligen gick vi ut i hallen där jag kastade alla tussarna i luften. Stor var nog lite nyvaken fortfarande för han var inte riktigt med i matchen. Liten var däremot väldigt på hugget. Två minuter efter filmningen/dragningen vaknade Stor och gick först och snodde en plastpåse som han massakrerade och sedan en liten kartong som jag råkade hålla i. När jag satt i soffan och skulle börja skriva det här. Han snodde den alltså ur händerna på mig. Sedan jag började skriva har han varit BEREDD. Och nu går inget pappersaktigt säkert för hans käftar.

Det är det här som kallas konsekvent hundpedagogik. Först leker man att de får ta papper. Sekunden senare får de inte. Jojomänsan.

Jag ber även om ursäkt på förhand över att jag har en man som fortfarande inte lärt sig att man INTE filmar i stående format (och lite för att jag inte har byxor på mig).

Grattis! Den lille hälsar att lappen var god där den låg längst in i munnen på honom. Han hade ju norpat två upptäckte jag. Stor blev så förvirrad över pappersregnet att han norpade noll?

Så. Ja. Eftersom han var gamig får jag helt enkelt dela ut ett tröstpris till tvåan. Om du kommer hit lovar jag att bjucka på bio.

Men jag säger inte vem som kom två riktigt än. Eftersom ni måste se filmen för att överhuvudtaget se vem som vinner.

Man måste ändå säga att det här är rättvisa dragningar.

Jyckarna är väldigt politiskt korrekta när det handlar om papper, ett papper är ett papper liksom. Oavsett om det är en check på en miljon miljarder eller ett gammalt fönsterkuvert.

Ja, jag är glad att vi har brevlåda på utsidan istället för inkast på dörren.

Förberedelser

Är vad jag håller på med ifall ni undrar.

Och allt är förberett utom just hundarna, för de blev så väldigt väldigt utmattade efter lunch och promenad att de gick och lade sig i sängen igen.

Jag överväger att ta det med katten istället. Hon känns mer alert just nu.

Snart skall jag sparka upp dem och lattja till det så det blir STÅHEJ. Ingen vill ju se hundar som hasar omkring med halvslutna ögon i ett pappersberg?

För övrigt är en av mina Sam Elliot. Grattis till det, och då var han nog den minst otippade.

Jag återkommer 🙂

Vi kör biotävling nu då :)

Och om det inte framgick under mitt folkilskna inlägg så är det en som vinner båda biljetterna. Eftersom det bara är småstadsbor utan SF-bio som verkar knata på bio själv. Jag hade i alla fall inte kommit på tanken att ta bilen in till stan i Göteborg för att gå på bio själv. Urjobbigt. Först köra i 20 minuter, leta parkering, betala parkering, gå till bion, köpa lastbilslevererade popcorn och biljett och slutligen hamna i biostolen. Jag hade somnat innan reklamen var slut om jag var ensam och ingen pratade med mig. Det är ofta ett smärre mirakel om jag inte somnar när jag har någon med mig efter dylikt stordåd.

Jag är ju född nyfiken. Så vi kör en tävlingsvariant som kanske är lite annorlunda. Jag vill veta vilka era tre snyggaste/bästa skådisar är. Kön, ålder och nationalitet spelar ju såklart ingen roll. Och gärna en förklaring. Själv har jag ju mina egna favoriter som är en blandad kompott. Men jag tänker inte tala om vilka. Än.

Om någon prickar in en eller flera av mina blir jag extremt imponerad och då får den personen två “lotter”. Sen får hundarna hjälpa till att dra vinnaren. De har ju varit hjälpsamma förr och även om jag inte kommer rista namn i hundkex den här gången så vet vi ju med all oönskvärd tydlighet att de är bra på att söndra och härska.

Jag kommer skriva på kartong. De älskar kartong. Första hund som norpar kartongbit och drar iväg för att massakera den vinner.

Inte hunden alltså. Namnet som står på kartongbiten. Och jag lovar att filma massakern.

Tre skådisar alltså. Och tala om varför.

Och så avslutar vi 23.59 imorgon måndag. Då hinner jag med massaker på tisdag och biljetterna är framme hos vinnaren före jul.

God tur 🙂

(Näe, jag är inte riktigt lika folkilsken längre, det börjar lägga sig)

Fortfarande en smula folkilsken

Men kanske mest lite trött egentligen. Gissar jag. Och väldigt sugen på milkshake.

Det här med klimakteriet genererar verkligen väldigt underliga känslokombinationer.

När jag har slutat vilja bita folk i hälsenan (vilket jag trodde skulle vara idag men tydligen inte?) har jag massor att berätta ju. Jag punktade ju bara upp grejorna i föregående inlägg lite snabbt och det finns ju massvis att prata detaljerat om. Men eftersom jag inte har någon som helst kontroll över mitt humör får det vänta till imorgon. Eventuellt behöver jag lite meditativ målarboksmålning för att bli sådär käck igen. Eller en kopp sprit. Eller båda?

I alla fall, så här i juletider, jag hittade biobiljetter när jag letade efter något helt annat på köksbordet förut och vi har ju ingen SF-biograf i småstaden. Vår bio är ju en väldigt modern, men fristående biograf och jag kan därmed inte använda dem. Om jag inte åker till Göteborg enbart för att gå på bio. Vilket jag absolut inte kommer göra med tanke på att det faktiskt är helt ljuvligt och busenkelt att gå på bio när den ligger ett par hundra meter från hemmet.

Knepigt det där. Jag har aldrig varit på bio ensam någonsin förrän vi flyttade upp till småstaden på heltid, men här är det helt naturligt för att det är så himla obesvärligt. Man slänger på sig jackan ovanför onepiecen, knatar ner i ett par trötta ladder (skor för de som inte har det ordet i slangvokabuläret), köper nypoppade popcorn och sprider ut sig över ett par säten. Är filmen bra sitter man kvar, är den inte bra knatar man hem igen.

Det är även en av de få biografer som faktiskt poppar sina egna popcorn på plats har jag lärt mig. De flesta biografer, inklusive och särskilt de stora, som Biopalatset och Heron City och allt vad de nu heter köper FÄRDIGPOPPADE. I stora påsar som körs på lastbil. Låter inte det väldigt märkligt och omiljövänligt? Det förstår ju vem som helst att en påse majskorn tar väldigt mycket mindre plats än en påse popcorn och blir dessutom skitmycket dyrare att transportera land och rike runt. Jag får inte riktigt ihop logistiken där. Om någon råkar ha känningar i biobranschen får ni gärna undersöka saken och förklara för mig varför man transporterar mest … jamen luft?

Nåväl. Det var ju det där med juletid och julefrid (HAH). Och jag tappade som vanligt tråden några paragrafer här ovanför när jag började skriva om det.

Jag har två biobiljetter till SF-biografer.

IMG_8430 copy

Som har ett bäst före-datum skitlångt fram i tiden.

Bio är ju något man brukar göra i mellandagarna. Eller har det ändrats sedan jag bodde i Göteborg? Då var det ju alltid en hel drös med premiärer i jultid och jag gick alltid på annandagsbio.

Skall vi ha en liten tävling om biobiljetterna så att någon av er kan gå på mellandagsbio eller kanske gå på bio i mitten av oktober 2016? En vinnare av båda biljetterna alltså.

Vad tror ni om det?

Och jag antar att jag inte behöver säga att jag inte är sponsrad av bioföretaget? Det är jag ju som vanligt inte. Biljetterna är min högst privata egendom, men jag har ju som sagt ingenstans att använda dem.

Om ni skulle råka tycka att det är en fiffig idé så tala om det för mig, så skall jag fnula på någon slags tävling som kan äga rum imorgon.

Då har vi fortfarande gott om tid till juletid och julefrid (HAH igen).

Ursäkta men det blev sådär tyst igen

För jag har tydligen blivit tant på riktigt. För mycket “action” på dagen har medfört läggdags före 21.00.

Och idag hatar jag folk. Generellt. Av ingen anledning alls. Återigen, jag gillar mänskligheten och hatar folk. När jag är sådär åldersrelaterat irriterad är jag helt orationell. Folk som går på gatan och röker är helt puckade. Ungdomar som haft skolavslutning fnissar i flock, vilket får håren på mina armar att resa sig. Jag svettas så det rinner lite pinsamt i flodfåran på överläppen och sedan fryser jag.

Jamen ni hör ju orimligheten? Jag är alltså inte särskilt trevlig. Snarare otrevlig. Skall jag vara helt ärlig är jag faktiskt en riktig subba. (Tala inte om för maken att jag någonsin erkänt det, okay?).

Men, jag har gjort massor av saker med Celiné och Johanna. Som bonus fick jag träffa Sanna som tog sig hela vägen ut till Ekerö. Jag har även träffat lite annat folk, lyckosamt nog före jag drabbades av folkilskan. Druckit milkshake på Flipping Burger, premiärkollat på säsongsavslutningen av Bonde söker Fru (sjukt opraktiskt att börja med sista avsnittet).

Meanwhile på västkusten får jag rapporter om att mormor är okay, men kvar på sjukhuset. När man är gammal behöver man lite tid att vänja sig vid nya saker och hon oroar sig över att kanske bli hemtvingad. Det blir man ju nuförtiden när man är typ frisk. Ytterligare rapport meddelar att svärfars fd läkta bensår inte är läkta längre. Vilket betyder att de bara är läkta när han är på sjukhus, tydligen slarvas det med något på hemmaplan, men vi vet inte vad eftersom maken berättade att han sitter på sjukhuset med ömme fadern i detta nu.

Det verkar bli en finfin jul det här. Alla på sjukhus, jag sur (prognosen för att det sistnämnda skall gå över är dock god) och jag har köpt julkläder till hundarna eftersom vi inte skall fira alls utan vara ensamma. 

Just nu är planen att ägna hela aftonen åt att posta dramatiska statusar på alla sociala medier som finns.

Äeh, fy vilken skubadula jag är.

Jag är ju egentligen nöjd.

Jag återkommer med detaljer om trevliga händelser när jag är något mindre subbig.

// Häxan Surtant