Det var nog den konstigaste julen jag har varit med om. Jag trodde faktiskt att jag var bättre rustad att hantera en ensamjul, men det var jag inte, så jag blev på riktigt dåligt humör. Gick omkring och skällde till höger och vänster. Jag är en julmänniska och fullkomligt älskar julmys. Maten är inte lika nödvändig, det är myset jag är ute efter. Jag vill ha julklappsrimmande i timmar med hela familjen medan jag trycker i mig ischoklad.

De senaste åren har julaftons deltagare minimerats, för att syrran har egen och norsk version av jul hemma hos sig med sin norska svärsläkt, medan pappa, styvmodern och ibland svärfadern har firat med oss. I år drog de till syrrans norska jul (inte svärfadern såklart).

Och det blev liksom ingen ordning på det. En julafton med mycket TV-tittande, inga julkläder och definitivt ingen julmat. Maken njöt i stora drag och jag muttrade, åt ischoklad och tittade på Sune på semester medan jag målade naglarna.

Igår blåste det så mycket att man nästan välte när man gick ut så man gick ut minsta möjliga. Det bekom dock inte hundarna så de var ute ändå.

Ignorera dödslarvig röst.

Sedan somnade jag sittande framför den gamla versionen av Snövit och när den filmen var slut var även jag slut så jag tryckte i mig två Lussekatter och gick och lade mig med hundarna. Maken hade flytt till ladan för att slippa mitt humör redan före Snövit.

Idag skall vi fira svorsk (svensk-norsk) jul hos kamrats ömma moder och fader. Norrmän som bor i Sverige alltså.

Ursäkta en hel nation, men jag älskar verkligen inte norsk julmat. Nu funderar jag på om jag skall eller inte skall äta innan vi åker från torpet för att inte svälta mig igenom dagen.

God Fortsättning?

Men det är ju liksom dömt att misslyckas med två ohyfsade hundar och deras minst lika ohyfsade matte. Snacka om ett gigantiskt försök att visa upp vacker fasad för att det faktiskt är julafton?

Oavsett, med den fasaden säger vi GOD JUL. Massvis med julkramar till er alla som orkar hänga här inne. Ni är mina kompisar. Det här är inte alltid en blogg, det är mer ett … samarbete?

Det var den första bilden jag tog. Efter den rann svetten i strida floder på panna och överläpp. Det är så sällsynt att påklädda hundar sitter still på samma ställe samtidigt och tittar dit man vill. Skall man vara helt ärlig är det totalt värdelöst att fota två hundar samtidigt även om de inte har tradionsenliga kläder på sig.

Sen fick det blir som det blev. Och de var tämligen prydliga en liten stund till.

Och DÄR tokledsnade både de och jag. Jag är oftast inte en särskilt prydlig fotograf och det där med prydliga hundar för att upprätthålla någon slags vaddetnuheter? Det var ju liksom kört redan när de fick människodräkter på sig? Om någon nu skulle råka få spunk över att det är elakt att klä på hundar. Det är det inte. Inte de här två i alla fall. De är så vana vid diverse infall att de inte höjer ett ögonbryn när man tar på dem både byxor och tröja och sedan fnissar lite. Gränsen går vid mössa, den är himla svår att få att sitta kvar. Jag funderade på häftmassa på öronen men jag hittade ingen så det blev ingen mössa på förmiddagskorten.

Med tanke på att vi firar en väldigt alternativ julafton och gör just inget alls, mer än att vi håller på och packar ihop oss för att åka till torpet, så finns det utrymme för många många fler kort under dagen. De har nämligen inte tagit av sig kläderna än. De hade inte tid med det innan de tog en liten middagslur. Jag gissar att kläderna kommer få vara med nere i bäcken och ute i skogen både idag och imorgon, så jag lär få anledning att återkomma.

Först blev Ludde lite trött på att försöka ta instruktioner.

Så himla trött att han blev tvungen att lägga sig lite i soffan.

Jag gillar glipan mellan “rock” och byxor.

Sen somnade Stor.

Då satte jag mig vid datorn. Och började med att göra det extremt fula julkortet överst. För att det var kul.

Kläderna fyndade jag på Åhléns i Stockholm. Det är barnkläder. Vilket gör det hela jätteroligt. Liten har storlek 1-2 år och Stor har 3-4 år, Stor har ju lite kortare ben och mer pondus än den lille långbente. Efter Lucia var det halva priset och tio procent på sådana där Luciakläder och de funkar utmärkt som hundkläder om man bara klipper lite hål för svansen och öppnar lite i armhålan för att bicepsen skall få plats.

Mina lurvskallar är det sötaste jag vet. Och de mest ohyfsade. Men de tål hantering.

Nu skall vi fira någon slags jul med tomten och pepparkaksgubben.

Om jag får gissa blir det väldigt stillsamt, mycket tv och godis, ingen julmat alls och jag lovar att fota när hundarna har däckat i pizzakartongen.

Återigen, jag önskar er alla en riktigt fin jul.

Julkramar från både mig och lurvskallarna.