Ni frågade ju om hundfontänen för ett tag sen

Och jag har faktiskt glömt tala om hur BRA det går. För det är ju roligare att berätta om saker som fungerar egentligen. Kanske kan man anta att jyckarna hade varit bättre på att lufta sittsäcken med tanke på hur skillade de är på fontänen.

Först vill jag bara visa den grymma manualen till liggrejen.

FullSizeRender-1

Den tittade jag på idag. Tydligen finns ett fel och ett rätt sätt att göra det på. Man skall springa rakt och inte i en 90-gradig sväng uppåt. Det kanske var det jag gjorde igår och även lite i smyg imorse, även om jag inte ens visste att jag kunde springa och vifta 90-gradigt samtidigt.

Jag tänker inte prova mer idag för jag förbereder mig mentalt för annan kroppssyssla. Hundtrimmet öppnar för säsongen i eftermiddag och ni kan säga hejsvejs till nallebjörnslooken på Liten först. Även om han är sötare än sötast som nalle är han så fantastiskt mysig att skeda med när han är rakad. Det är som att kela med en sammetshund och han kan komma tillbaka till sängen igen istället för att gå omkring och leta efter det kallaste stället att ligga på. Vilket gör nätterna till ett evigt vandrande.

En av grejorna som är sjukt fascinerande är ju att vi har en saccosäck i fuskskinn i sovrummet. Den är jätteful, men hundarna älskar den så orimligt att jag inte har hjärta att slänga den. Det roligaste som finns är att tjyva saker och sedan kasta sig i säcken med sitt byte. Ganska praktiskt för husse och matte med eftersom det hörs direkt när de slänger sig i den och plastkulorna i den låter som plastkulor låter när man kastar sig i dem?

Tydligen är den även sval. Den enda som har sovit inatt är husse. Hundarna har värmevandrat och jag har rullat omkring så mycket att underlakanet låg som en tvinnad repstump i sängen i morse. Var femte minut har någon av hundarna kastat sig i saccosäcken och rullat omkring lite okontrollerat innan de har hittat bra och ny sovplats. Intressant att veta. En kort stund övervägde jag att prova, men jag skjuter det på framtiden.

Fontänen då?

Bästa grejen för varma hundar som springer ute mer än vad de springer inne.

Den funkar även som dusch och det är tur att vi inte har vattenransonering.

Liten ÄGER den. Enfotsfattning, sittdusch och slutligen tvåfotsfattning. Men om man dricker så mycket att man kissar och dricker samtidigt för att det är så roligt, då är det dags att öppna hundtrimmet.

Som synes dricker Stor värdigt precis bara det han behöver dricka i värmen. Den lille dricker i och för sig för att det är så jääääääkla roligt och konstigt nog är det lika roligt att sittduscha. Behöver jag ens påpeka att jag har klippt bort flera minuter från filmen när han bara sitter där som en fåntratt och att han hatar att duscha när matte och husse tycker att han skall göra det.

Men ja. De har järnkoll på sin fontän och de älskar den när det är så här varmt. Den är riktigt jäkla skitbra.

Jag återkommer.

Förmodligen helt ledbruten.

Vinka adjö till rar nallebjörnslook.

Tisdagspepp! PEPP!

En helt obefogad fråga före jag saboterar en alldeles utmärkt tisdag med mitt humör. Är det bara jag som inte kan se filmer och annat på YouTube där de sminkar sig med produkter jag aldrig hört talas om utan att gå bananas? Senaste trenden nu är “strobing” och jag är helt fascinerad (eller ja, jag har ingen aning om det är senaste trenden, men det är det senaste jag sett i alla fall).

Minns ni när vi kollade på Hollywoodfruarna och jag frågade hur hon den där yngre mäklartjejen hade fått till sin rouge? Det var så himla snyggt, jag gillar att sminka mig och är faktiskt rätt bra på det. Men där gick jag bet, kunde inte gissa mig till hur hon hade fått till det med rougen. Tro mig, jag provade alla möjliga varianter med befintligt smink, men utan tillfredsställande resultat. Det blev bara mer eller mindre clownliknande.

Det skall se ut typ så här.

strobing-insert

Ursnyggt. Precis som mäklartjejen i SHF. Skulle man råka bli lika hänförd som jag kan man söka på YouTube eller kolla länken där jag snodde bilden.

Då var det ju den där detaljen med att gå bananas. Jag googlar ALLT. Tekniker, produkter, mer tekniker och så slutar det med att jag måste leta upp något nytt och fantastiskt på eBay i tron att jag kommer se precis så om jag köper just produkt X och Y. Minst 15 år yngre med ett utseende som passar valfri sagofigur i soldisig morgondagg på sommaräng full av timotej. Det är så man ser ut när man får till det med rougen på det viset nämligen. Som silke. Till och med som silke med Tingelings älvstoft i ansiktet.

Som vanligt blev det visst inte “bara” en snabb fråga. Och det är ingen annan som reagerar så här antar jag? Här har jag precis vant mig vid contouring i vardagsmejken (det är busenkelt och blir skitbra, men jag är fortfarande 46 år med rosacea liksom). Jennifer Lopez är ju TYPISKT strobe-målad också. Fast jag bestämde mig rätt snabbt för att inte härma hennes guldtoner. Hur hett jag än önskar kan inget smink i världen få mig att bli latinotjej.

Grattis om ni är som jag. Då vet ni vad ni skall pyssla med ikväll när ni gått in efter att ha suttit ute i solen hela dagen. Strobing på YouTube. Mer magiskt än Tobbe Trollkarl. Skyll inte på mig om ni får för få sovtimmar inatt bara. Jag köpte något som innehöll orden “fantastic”, “illuminating” och “silver”, resten minns jag inte ens.

Det jag egentligen skulle berätta råkade visst bli sidostoryn här.

En vanlig tisdag som har varit ovanligt medgörlig. Allt har gått som på räls fast riktigt bra och nästan inget har trasslat. Jag skulle till och med drista mig till att säga att det har varit en riktigt bra dag. Ända till jag blev topp tunnor rasande.

Vi gillar ju FatBoy i vår familj. Alla utom katten gillar hängmattan och alla gillar sittsäcken. Himla bra och fiffiga grejor och hade det inte varit så dyrt hade vi dekorerat både inomhus och utomhus och på båten med deras pryttlar. Hundarna hade definitivt fått en egen säng i alla fall. Det kanske de skall få ändå. Man har inte bestämt det än.

Har ni sett reklamen för den där skitpraktiska soffsittgrejen som man kan ta med sig överallt och bara vifta med lite så blåser den upp sig? Fantastiskt bra för två personer som inte gillar att ligga med bara handduk på klippor och strand. Inte större än en ihopvikt Icakasse att ta med sig heller. Värsta bästa grejen bestämde jag mig för och köpte varsin till mig och maken i födelsedagspresent till honom.

De kom i posten idag.

Om man är sugen kan man jämföra reklamvideon …

… med mitt försök att åstadkomma samma sak i hundragradig värme.

Man kan även bortse från att jag inte ser så strobing ut alls, att kameran lägger på minst tio kilo, men det är värt att notera att jag har skitsnygga brillor.

Jag säger inte att det inte funkar, jag säger bara att jag absolut kan lägga mig på FatBoy Lamzac-grejen på gräsmattan om jag vill, för den ligger kvar där jag lämnade den.

Kanske säger jag bara att det inte var riktigt så bekvämt som jag trodde det skulle vara?

Okay, hjälp mig nu då?

Den här helgen har varit ganska lugn och stillsam. Löjligt lugn och stillsam faktiskt.

Pga gräsänka i helgen har jag inte ens haft någon make hemma att bråka med, katten har varit snäll och inte ens hundarna har skällt särskilt mycket. Jag fastnade med näsan i en bok och herregud så bra jag ser med mina nya och jättefina glasögon när det är nya läsglas längst ner.

Det enda jag möjligen skulle kunna ha irriterat mig på är makens ovana att påbörja tusen projekt utan att avsluta. Jag är mer typen som påbörjar, avslutar och SEDAN påbörjar nästa. Skulle jag råka ha just tusen påbörjade projekt skulle jag aldrig komma på tanken att initiera projekt ettusenjävlaett.

Helgens största spänningsmoment var att lilla rara katten envist ville gå ut, men inte riktigt vågade. Däremot ville hon verkligen ha det godaste grässtrået i världens som typiskt nog var mest svårt att komma åt eftersom det var under dörren. Och att även hundarna var ute så hon var tvungen att ha KOLL.

mini2

Gräset ÄR grönare på andra sidan, jag lovar.

Hundarna någonstans ett par kilometer bakom ryggen på henne är dessutom livsfarliga. Det är min tjej det. Man skall alltid ha koll om någon eventuellt vill hugga en i ryggen.

Ni hajar helgen. Inte något att skriva hem om, men väldigt mysig. Lite mer gräsänketid så har vi nog snart en motor i båten också. Men jag är nöjd med livet, nöjd med mig själv och … jamen nöjd. Det brukar inte vara så länge så det är bara att passa på att njuta. Dessutom är det måndag och till och med det är jag nöjd med, för jag skall påbörja ett kul projekt alldeles strax.

Lite mer missnöjd är jag med att inte ha särskilt mycket att skriva om, så jag tänkte mig att ni skall få ännu mer frihet under ansvar och vara delaktiga här (HAHA, här går jag och är inbilsk och tror att jag har kontroll över min egen blogg liksom).

När bloggare inte har något att skriva om har de frågestund. Eller så snor de en lista från någon annan bloggare.

Jag behöver helt enkelt ett uppdrag. Frågor. Gärna något jag kan göra en video av som svar. För att jag vill ge min gamla radiolärare på journalistlinjen en smygsmäll för att hon sa att jag inte ens hade radioröst och att det inte var någon karriär för mig. Det är mycket möjligt att hon hade rätt, men jag är fortfarande lite sur över att jag ägnade 20 år åt att ha lite komplex för knarrig och monoton röst. Visserligen inte så mycket komplex att jag blev tyst.

Mina nya glasögon och jag vill göra skitproffsig webb-tv som svar. Eller bara något annorlunda.

Även om jag är nöjd innebär inte det att jag inte vill göra något nytt.

Så. Bollen ligger i er ringhörna (jag är BÄST på sportanalogier). Målet är öppet och målvakten har dragit hem för att kolla repriser av Hem till Gården.

Det är er tur nu. (Vinden har vänt … guldstjärna till den som hör vilken låt jag tänker på)

En fundering apropå roadrage och sådant där

Min käft är ofta lite för stor för mitt eget bästa, även om käften var ännu större och tålamodet sämre när jag var yngre så är det ändå inte något jag är stolt över. När jag blir arg är det inte min djurbäbisgullegull-röst jag pratar med för när jag blir arg har jag inga spärrar alls. Därtill är jag inte särskilt konflikträdd, men däremot har jag rätt okay konsekvenstänkande.

När jag var yngre var inte tanken på eventuella konsekvenser min bästa gren. Uselt tålamod, kort stubin, men däremot inte långsint för fem öre. Däremot är jag lika attacksnäll som jag är argsint. På gränsen till dumsnäll ibland.

Det pratas mycket i media om hur det ser ut bland ungdomar idag och det är chockerande uppgifter. En tjej kan bli kallad för hora 50 gånger om dagen. Kommentarer i sociala medier eller rakt i ansiktet.

Det sägs att det var likadant när vi var unga (minus internätet då). Att killar uppförde sig lika svinigt då som nu, inget har ändrats förutom forumen. Jag minns inte det alls. Med tanke på mitt humör borde jag minnas det. De få gånger något hände på krogen i form av missriktad fyllekommentar, och de gångerna kan jag nog räkna på ena handens fingrar, svarade mitt humör innan jag ens hann tänka efter. Inte helt olikt gårdagens mistlurande i örat på dörrsmällaren.

Jag är helt övertygad om att vidrigheterna som händer idag är helt sanna såklart. Att tjejer måste stå ut med alldeles för mycket och att killar verkar bli mer och mer korkade. Och det är ju helt omöjligt att sätta sig in i situationen eftersom man inte är ung alls längre.

Men, och det här är frågan då. Situationen för oss äldre har ju ändrat sig med. Eller ja, jag upplever i alla fall att jag har ändrat mig för att folk inte verkar vara riktigt kloka numera.

Det händer ju så orimligt mycket skit numera (praktiskt nog verkar jag ha glömt alla Londonresor som yngre när IRA bombade tunnelbanor hela tiden) och Göteborg har ju blivit ett riktigt rövhål. Folk skjuter på varandra där jag hängde på gymnasiet. De skjuter på varandra där jag hade min första lägenhet. Det mördas och bombas och knivhuggs och folk verkar ha blivit dumma i huvudet på riktigt.

Att ta spårvagnen ensam hem från stan mitt i natten och sedan gå sista biten hem hade jag inte vågat om jag så blev erbjuden miljoners miljarder. Jag medger dessutom att jag faktiskt låser dörrarna i bilen från insidan när jag kör kvälls- och nattetid i Göteborg och att jag till och med nästan börjat göra det i småstaden. För att vi har ett litet gäng arslen som springer omkring och gör livet ordentligt surt för andra. På riktigt alltså. Vilket är ännu svårare att förstå eftersom jag går omkring alla tider på dygnet i den här stan fortfarande.

På senare tid har det slagit mig allt oftare.

Jag tänker alltid på läskiga personer när jag är på tågstationen i Göteborg eller Stockholm för sent på kvällen. När jag åkte tåget hem från Stockholm senast kom en ung kille på i Skövde, karatefull och utan biljett, som tjafsade med tågvärden. Det enda jag kunde tänka på var om han kanske inte bara var full och att han kanske hade kniv också.

Och så givetvis igår. När jag stod och gapade som en mistlur på killen som inte verkade bry sig ett dugg utan bara klev fram till mig och käftade tillbaka. Trots att jag var så arg att jag hade ingen spärr alls fanns det en liten röst i bakhuvudet som skrämde mig och fick mig att fundera över om han kanske var påtänd eller bara knäpp i huvudet med vapen (han hade en öl i handen när han gick ur bilen).

Jag tänker på mormor och svärfar som är gamla och som absolut inte har något att skydda sig med, och det man läser om puckon på stan som rånar pensionärer. Eller de som ringer på dörren hos dem för att knata in och stjäla allt av värde.

Är det jag som har blivit gammal och bekymrad eller finns det så många fler rövhattar numera?

Arg, argare, Victoria

Det var dags att hämta glajjorna i Uddevalla idag. Och lite bråttom hade jag eftersom jag ville hem och njuta gräsänkekväll.


Under tiden som jag satt på parkeringen utanför Torp parkerar en bil bredvid mig. Exakt samtidigt som jag lade ut brillfotot på instagram dessutom. Jag var därmed lite i min egen värld. 

Sedan var jag inte det mer. Killen på passagerarsidan öppnade dörren med schvung. Rakt in i min passagerardörr så det lät som att åtminstone någons dörr gick åt helvete.

Snubben tittar på sin dörr, kollar in i min bil och ser att jag sitter där och stirrar häpet och sedan fortsätter han bara gå.

Vad heter det när man får roadrage på parkeringsplats? I alla fall var det just det jag fick.

Ut ur egen bil på två röda medan jag vrålar som mistlur åt snubben. Som vänder, kommer tillbaka och bara är dryg. Så jävla obeskrivligt dryg.

Jag kommer bli bannad från WordPress om jag skriver allt jag skrek åt honom, för det var inga rosor och liljekonvaljer som kom ur truten på mig. Givetvis hade inget hänt med min traktor, men det är av underordnad betydelse. Man skiter inte bara i det och går.

Dryg-Pelle avslutade sin del med att säga att jag fick väl ringa försäkringsbolaget istället för att tjata och så gick han och hans fnittrigt töntiga flickvän.

Då fick jag syn på det som var viktigt på riktigt. De lämnade en hund i bilen utan att veva ner en enda ruta.


Det var 18 grader och växlande molnighet.

Polisen fick ett samtal och polisen gav mig tillstånd att slå in rutan om de inte var tillbaka inom tio minuter.

Med tillhygge räknade jag sekunder. Men de hann tillbaka.

Tur för hunden. 

Men herregud vilken njutning det hade varit att krossa rutan och bara vända på klacken och hänvisa till polisen.

Det är ett smärre mirakel att jag hittills levt livet och aldrig åkt på en propp.

// Fortfarande Arg