Medan 20 minuter känns som en livstid när det är o-kul. Om man skulle vilja sälla sig till “de lyckliga pessmisterna” kan man göra en skitsnabb matematisk uträkning och konstatera att om livet är bra och enhörningslyckligt då går det för fort. Är man däremot deppig med drösvis av problem går det orimligt långsamt.
Det känns ju extremt hånfullt måste jag säga.
I alla FALL fick jag besök av Fru M igår. Och jag känner ingen som hatar att bli fotad mer än vad hon gör.
Hon är jättearg på det här fotot. På mig. Men det är liksom strunt samma eftersom hon är snygg och det är ett väldigt vackert kort.
Först sminkade jag mig och spelade in det och sedan åkte jag och hämtade den lilla arga på tåget. Filmen skall redigeras och förkortas så den kommer inte än.
Upp i lägenheten för att slänga ur sakerna ur bilen och sedan gick vi ner på stan. Lite ont om tid för att hinna med alla affärer, men vi hann men två skoaffärer (man prioriterar väl) och en handväskaffär. Båda gav utdelning.
Sedan åt vi löjligt god lunch-middag på Backlunds som avslutades med att köpa kulglass för att ta med till strandpromenaden att ha som sitta och kolla på folk-dessert.
Det fattas en båt bakom oss och det är lagom irriterande.
Sedan gick vi en sväng ut på strandpromenaden och skall man vara kronologiskt korrekt var det då jag tog det snygga kortet överst. Där ligger kallbadhuset och den coola statyn och utsikt över hela inloppet till stan.
Då var det sen eftermiddag och ingen av oss var sugna på att sätta sig i lägenhet pga solsken och en miljon grader varmt. Ibland glömmer man att man inte behöver båt för att åka till huset på ön. Det finns bilväg. Med bro.
Skall jag vara helt ärlig hade jag nog inte kommit på det riktigt så lättvindigt om inte pappa hade ringt tidigare på dagen för att fråga något och samtigt talade om att de var där.
Vi drog dit. Till mitt paradis på jorden. Det vet vi ju sedan innan att det och utsikten från pensionärskuvösen är oslagbar. Ett steg utanför bilen och doften av riktigt hav slog emot oss. Inget jäkla hamnhav. Och så satt vi i kuvös med pappan och styvmodern och pratade strunt (möjligen något om styvmodern, Fru M och zumba) och kikade på havet. Somliga kunde inte riktigt bestämma sig för om det var läge att bada (inte jag, skulle inte komma på tanken när det är under 25 grader).
Vi tittade på vattnet med fötterna och gick upp till bryggan.
Och så texten på vår brygga som ingen någonsin läser utan använder som badbrygga.
Den behöver en ordentlig översyn.
Vips var dagen över och vi hann inte ens till Ica före stängning 22.00. Det blev frukostyoghurt från Statoil och hämtpizza. Och så blev det hämthundar från torpet lagom till läggdags.
Från uppvak till hemåkning vid två hade Fru M två hundar som flirtade oavbrutet. Den ena med respektfulla pussar, medan den här …
… ägnade fyra timmar åt lite mer ohyfsat fintande med målet att få in kall nos under kjolen. Och så ser han så vän ut?
Vädret. Sällskapet. Sysselsättningarna. Tacksamheten vet inga gränser.
Jyckarna och jag är kvar i stan. För jag hade ingen lust att åka till torpet. Vi skall åtminstone sova en natt till i löjligt bekväm säng.
Och det där med “Zzzz” kommer nog inträffa mer strax än tänkt.
Jag hoppas att er helg har varit till minst lika stor belåtenhet?