Guide Michelin

Efter att ha vaknat i svinottan (nåja, 05:30) pga att Liten började hångla med mig med sina jäkla små sylvassa fiskekrokständer är jag pruttrött. Ännu mer trött efter att ha spenderat dagen med näsan nedkört i pisstrista papper och 23482394 telefonsamtal. Men ganska exakt NU blev jag klar med pappersarbetet och känner mig rätt nöjd. Och nuuuuu….väntar jag på mina livräddare – dvs de som pysslar med utkörning av mat från mat.se.

Jag måste faktiskt erkänna att jag skäms lite, jag jobbar med sådant här, och hade inte en aning om att det fanns matutkörning i vår avkrok. Och jag avskyr att handla. Skulle hellre dra ut naglarna med eldgaffel än att storhandla veckovis, så gissa hur lycklig jag är nu när jag sedan tre månader tillbaka kan handla liggande raklång i soffan. Billigare blir det också, eftersom jag är lugn och harmonisk medan jag handlar och det blir därmed genomtänkt – till skillnad från torgskräcken som infinner sig i både stora som små matbutiker. Svetten lackar, humöret svajar och jag hittar banne mig ingenting. I ren stress kommer jag hem med mat för ohemult mycket pengar, men inget som går att åstadkomma en enda vettig maträtt av.

Nu däremot. Herreminje vilka maträtter som skapas. Per Morberg släng dig i väggen. För tillfället saliverar jag okontrollerat vid tanken på att jag skall svänga ihop en fiskgryta så fort maten kommer. En fiskgryta á la Kajsa Warg, som borde belönas med minst två stjärnor i Guide Michelin. Jag vill gifta mig med min fiskgryta – om bara den förbaskade maten kunde komma någon gång så jag slipper dö hungersdöden.

Matutkörning kan vara universums bästa uppfinning. Särskilt när man är så svinigt hungrig som jag är just nu.

Spenderbyxor och jävligt fula skor

En gång per år går jag och maken bananas och köper det där vi vill ha, tillsammans, inom hyfsat rimliga gränser. Det är ju inte precis så att vi knatar ut och handlar helt urskiljningslöst och ogenomtänkt. Inte heller så att vi går ut och handlar en granatkastare och/eller en diamantbeströdd päls av blandade utrotningshotade djur bara för att det är kul. Snarare att vi faktiskt köper det där vi har funderat på, och blött och stött ett tag.

Igår var den dagen. Med andra ord den dagen vi då skulle shoppa tillsammans. Som ett par. Ett par saker var spikade. Permobil-MC:n, stödstrumpor och ytterligare en kamera till min samling (jag fotar både i jobbet och privat). Resten var lite löst slängda idéer, som exempelvis att jag hade bönat och bett maken att fundera på nya skor och kanske ett par byxor. För det driver mig till vansinne att han är så satans ointresserad, och glatt knatar omkring i sina SVINFULA Crocs året runt. Hade inte jag kommit hem med byxor till honom lite då och då så vet jag inte ens vad han hade klarat att ruska fram ur garderoben.

Vi pratar alltså om stekaren som på 90-talet gled omkring på krogarna i kravatt, men som numera går i Crocs och absolutintevillhapåsigNÅGOTannat. Från kravatt till Crocs är steget ruskigt stort. När vi träffades, på jobbet, så hade han alltid på sig skjorta och slacks. Sen skippade han slacksen och började med snygga jeans och skjorta istället. Från skjorta och jeans blev det tisha och jeans, och nu är det tisha, jeans och Crocs. Jag har sagt det någon gång förut, de där Crocsen var som en gatewaydrog när det gäller skor. Det blir liksom bara värre och värre. Först hade han de bara hemma i trädgården, men har utökat repertoaren successivt. Trädgård till matbutik, matbutik till shoppingcenter, shoppingcenter till restaurang. Och numera är de fastlimmade på fötterna. För, “de är ju SÅ sköna”.

Vad köpte han idag? Inga jeans eller byxor. Inga snygga skor. Men han fyndade ett par Birkenstockkopior på ICA Maxi. Ett. Par. Birkenstockkopior!

Jag måste ha gjort sönder honom på något sätt. Fan vet hur dock. Eftersom jag tycker att kläder är den bästa uppfinningen sedan hjulet. Men jag behöver ju knappast oroa mig för att han är otrogen. Det där klassiska tecknet på otrohet, när ens partner börjar snajsa till sig och bry sig om sitt utseende känns väldigt väldigt långt borta.

Ingen åldersdiskriminering här inte

Det känns lite udda att vara ute för att köpa den där permobila scootern, och halvmatchande svincoola “Star Wars-hjälmar” (visst ser det lite Star Wars ut? ja? JA?) och samtidigt köpa stödstrumpor. Till sig själv. Och fårskinnskinnstofflor i april för att de gamla svullna benen dessutom gör att fötterna blir bårhusblå och iskalla.

Ödem och MC känns som en jävligt ohipp kombination.

Okay inköp:

Screen Shot 2013-04-08 at 11.07.48 AM

Inte LIKA okay inköp (men nödvändigt):

Screen Shot 2013-04-08 at 11.09.49 AM

I natt jag drömde…

…något som jag drömt jävligt många gånger förut. En lite snuskig dröm. Och det är ju för all del trevligt, om man tänker att jag brukar drömma vrickade mardrömmar annars. MEN, anledningen till att jag funderar på det överhuvudtaget är för att min partner i drömmen var en jag känner i verkligheten. Som jag finner synnerligen asexuell. Eller ja, det kanske var tarvligt – men mer könlös? Jag har en hoper killkompisar, och majoriteten är könlösa. Jag glömmer liksom att de har något som hänger mellan benen på dem, precis som att jag inte knatar omkring och tänker på att mina kvinnliga vänner faktiskt har ett kön. De är liksom bara kompisar. Men så finns det givetvis ett fåtal som man möjligen skulle kunna vara attraherad av till nöds, där man blir tio år och lite rosig om kinderna vid den svindlande tanken att man faktiskt kanske skulle pussas med dem. Snubben från natten var INTE en av dem, han var nog den absolut mest könlösa av alla mina kompisar. Vilken kan ha gjort det till en lite mystisk dröm. Maken var dessutom i närheten hela tiden med, i drömmen alltså. Och det är sjukt svårt att försöka ligga med någon när man skall smyga för maken hela tiden. Vilket ungefär sammanfattar drömmen.

Då kommer andra funderingen. Ju mindre man ligger hemma, desto oftare drömmer man (jag?) om det, och det är jag som är huvudperson. Ju mer man ligger hemma, desto mer drömmer jag om att det är maken som ligger med andra.

Vad är grejen? Jag vill inte ligga med någon annan, jag vill absolut inte ligga med den jag smög omkring med inatt, och jag orkar ju knappt ligga med den jag har – så att styra med det i drömmarna verkar ju sjukt opraktiskt. Ännu mer opraktiskt när jag drömmer att det är maken som är en gris och ligger med andra så JAG ser och blir förbannad. I både dröm och verklighet.

Tipp Tapp

När man hör; TIPPTAPPTIPPTAPPTIPPTAPP…tipptapptipptapptipptapp, följt av dunselidunselidunselidunseliDUNS om och om igen i det här huset så kan det vara maken som öppnar upp trappan lite mer än brukligt. Men oftast så är det Stor som springer från ena delen av huset till den andra med något i munnen som Liten också vill ha. Stor har långa och nätta ben och trippar fram, Liten har korta och svårkontrollerade ben, och dunsar fram.

Det är svårt att tänka sig att det inte ens var en vecka sedan som jag var redo att fylla i retursedeln. Det känns som att Liten har bott här mest hela tiden. Även om han är en pina när han vaknar i svinottan, så är det rätt rart att se (och höra) de där kalkonbenen dunsa fram efter Stor. Idolen.

liten