En gång per år går jag och maken bananas och köper det där vi vill ha, tillsammans, inom hyfsat rimliga gränser. Det är ju inte precis så att vi knatar ut och handlar helt urskiljningslöst och ogenomtänkt. Inte heller så att vi går ut och handlar en granatkastare och/eller en diamantbeströdd päls av blandade utrotningshotade djur bara för att det är kul. Snarare att vi faktiskt köper det där vi har funderat på, och blött och stött ett tag.
Igår var den dagen. Med andra ord den dagen vi då skulle shoppa tillsammans. Som ett par. Ett par saker var spikade. Permobil-MC:n, stödstrumpor och ytterligare en kamera till min samling (jag fotar både i jobbet och privat). Resten var lite löst slängda idéer, som exempelvis att jag hade bönat och bett maken att fundera på nya skor och kanske ett par byxor. För det driver mig till vansinne att han är så satans ointresserad, och glatt knatar omkring i sina SVINFULA Crocs året runt. Hade inte jag kommit hem med byxor till honom lite då och då så vet jag inte ens vad han hade klarat att ruska fram ur garderoben.
Vi pratar alltså om stekaren som på 90-talet gled omkring på krogarna i kravatt, men som numera går i Crocs och absolutintevillhapåsigNÅGOTannat. Från kravatt till Crocs är steget ruskigt stort. När vi träffades, på jobbet, så hade han alltid på sig skjorta och slacks. Sen skippade han slacksen och började med snygga jeans och skjorta istället. Från skjorta och jeans blev det tisha och jeans, och nu är det tisha, jeans och Crocs. Jag har sagt det någon gång förut, de där Crocsen var som en gatewaydrog när det gäller skor. Det blir liksom bara värre och värre. Först hade han de bara hemma i trädgården, men har utökat repertoaren successivt. Trädgård till matbutik, matbutik till shoppingcenter, shoppingcenter till restaurang. Och numera är de fastlimmade på fötterna. För, “de är ju SÅ sköna”.
Vad köpte han idag? Inga jeans eller byxor. Inga snygga skor. Men han fyndade ett par Birkenstockkopior på ICA Maxi. Ett. Par. Birkenstockkopior!
Jag måste ha gjort sönder honom på något sätt. Fan vet hur dock. Eftersom jag tycker att kläder är den bästa uppfinningen sedan hjulet. Men jag behöver ju knappast oroa mig för att han är otrogen. Det där klassiska tecknet på otrohet, när ens partner börjar snajsa till sig och bry sig om sitt utseende känns väldigt väldigt långt borta.