Städhjälpen

Posted on | by Victoria | 1 Comment on Städhjälpen

OM man vaknar 05:30 av att en valp ylar i örat, så hjärtskärande att man tror att någon allra minst har brutit ett par ben på honom, då vaknar man och dör skrämseldöden. Man klappar lite på honom, blir biten i alla fingrar man har, och valpen fortsätter gallskrika. DÅ tror man att han faktiskt håller på att dö av kissenödighet, så man går upp och släpper ut honom. Icke då. Ute kan man lukta på den gula mossan, leka lite, kissa en skvätt och gå in igen. Sen kan man fortsätta tugga på sin SJUKT trötta mattes fötter och gråtyla lite till. För då får man mat. Och matte hoppas att mat och kiss skall söva hunden eftersom man har en del att göra senare under dagen. Matte är alltså inte jättesugen på att vara snortrött. Men det var inte heller tillräckligt. Mat och kiss var en energikick, och liten valp har kommit igång ordenligt. Matte är FETT missnöjd med livet.

Efter att ha lekt, ätit, kissat, ätit, bajsat och lekt var det bara att inse att anledningen till det hjärtskärande ylet var att han hade drabbats av Jag Kommer Inte Ner Från Sängen Själv Och Har Fått En Släng Av Det Stora Leksuget.

Halvnio däckade han på soffan. Tre timmar efter hjärtskärande ylande. Medan husse och Stor Hund låg uppe och sov de oskyldigas sömn. Halvnio är det inte riktigt okay att gå och lägga sig igen. Trots att man varit uppe sen halvsex och lekt hundlekar.

Gissa om matte är trött. Och kommer ligga på divanen och äta druvor och praliner resten av dagen.

Elefanten och trappan?

Posted on | by Victoria | 7 Comments on Elefanten och trappan?

Min man är talangfull. En av hans absolut största talanger är att välta saker, göra sönder saker och som bonus göra sönder sig själv. Han har mad skills när det kommer till att bryta händer, fötter och andra ben. Och det är helt jävla oförklarligt eftersom han egentligen är oerhört graciös, trots att han är lång som en flaggstång och…errmm…en smula överviktigt.

Idag slog han alla rekord. Första dagen hemma på evigheters evigheter, han fick sova ut, han fick vakna i lugn och ro, han fick en dammsugare i näven och order om vart han skulle dammsuga och städa. Eftersom det var planerat. Vad som inte var lika mycket planerat var att jag skulle gå i vardagsrummet och damma, och efter ett par minuter höra årtiondets brakande i hallen. Det måste ha gett utslag på Richterskalan. Skapat en minitsunami nere i viken.

Jag sprang ut i hallen, och får se två livrädda och fundersamma hundar, och en make halvliggande över ett trappsteg, fast med fötterna på golvet. Han lyckades alltså gå igenom trappan så att fyra trappsteg ramlade ur. Vi har haft den trappan lika länge som huset, dvs 18 år. Somliga påstår numera att det är en dålig trappa, andra påstår att man kanske skall ta och dra ner lite på kolhydraterna.

Men nej, ingen skadades i detta stunt. Möjligen tufsades det manliga egot till en smula, men inga brutna ben i alla fall. Hur bär han sig åt?

trappa

Bad boys – Bad boys

Posted on | by Victoria | 1 Comment on Bad boys – Bad boys

alcide

Herregudihimmelen! När jag ser bilder som dessa får jag andnöd och slirar nästan av stolen. Jag tittar på sexpacket på bilderna, och så tittar jag på sexpacket som sitter på andra sidan soffan. Och där snackar vi sexpack i form av “öl byggde denna vackra kropp”.

Vad är grejen liksom? När jag var skitliten hade jag min första crush på John Travolta i Grease. Jag var sju år, mormor hade sytt tajta fejkskinnbyxor till mig, köpt en skinnpaj och så hade jag snott mammas högklackade röda skor – och sen VAR jag Olivia Newton-John. Spatserade omkring hemma i flickrummet och låtsasrökte, och fimpade ciggen framför en imaginär Travolta medan jag sjöng på You’re the One that I want. Tvingade mammas alla kompisar att gå med mig på filmen på bio en gång var, så jag såg den nog i alla fall närmare tio gånger. Kärleken var total, och så jävla chanslös. Min första bad boy.

Sen kom alla 80-talsfilmer och serier. Väggarna var tapetserade med allt från Rob Lowe till Don Johnson (och Magnus Uggla, men han känns lite som the odd one out numera). HUR många gånger kollade man inte på Dirty Dancing, och jag måste erkänna att det fortfarande pirrar till när jag ser Patrick Swayze dra med handen längs med armen på “Baby” när hon skall lära sig dansa. Jomen tjenare vilken bad boy.

Näste man till rakning var Dylan i Beverly Hills, och där någonstans började jag inse att åldern sprang ifrån mig. Men jag satt på fullaste allvar och spelade in hela jäkla serien på VHS-kassetter, för att ha “sen”. Kollade på Dylan och suckade, samtidigt om jag blängde på min dåvarande sambo för att han inte ens var i närheten av lika cool, svår och snygg.

Och efter det har det bara fortsatt. Den ena bad boyen efter den andra. Eric och Alcide i True Blood – och vi skall inte ens snacka om hur “Alcide” såg ut i Magic Mike. Han hade knappt en enda replik, men somliga karlar behöver helt enkelt inte konversera. Det är inte nödvändigt när man är en bad boy. Men det som skrämmer mig nu är att jag nästan får ett slaganfall av att se Damon i Vampire Diaries, Chase i Gossip Girl, Logan i Veronica Mars och…ja…listan är ÄNDLÖS. Sen inser man att man är dubbelt så jävla gammal och börjar känna sig på gränsen till pedofil.

Det jag funderar över, kommer man någonsin att sluta? Kommer jag vara 60 och fortfarande dra snigelspår över soffan när jag tittar på alla Logans/Dylans/Damons på TV? Eller når man en magisk ålder och helt plötsligt börjar tycka att Christer Sjögren eller Tommy Körberg är fett snygga? Om man inte gör det, så ligger ju maken rätt pyrt till, för han blir ju också äldre och har mindre och mindre att komma med i jämförelse med Hollywoods alla massproducerade bad boys.

Eller är det då man skall ha en smula självinsikt och kolla på sig själv och inse att man inte direkt är någon sexy mama när man ligger i OnePiece i soffan och dreglar över småpojkar?

 

Nu är det dop…igen

Posted on | by Victoria | Leave a Comment on Nu är det dop…igen
1. Nu har vi bestämt oss för vad valpen skall heta (för vilken gång i ordningen vet jag inte) och namnet blir Lillis (eller Liten) – han får nog visserligen heta allt möjligt.
2. Han har fortfarande inte olyckat sig inne en enda gång, och nu dag tre går kraken tom till verandadörren och skäller om han är nödig…men…
3. …som straff för att han är sjukt exemplarisk med rumsrenheten, kompenserar han genom att tugga på datorer och andra dyra saker.

Man kan inte få allt. Och han är rasande söt och rar, och sover uppe på mitt huvud på nätterna. Som en boa-hatt.