Liten väcker mig varje natt/svinotta mellan 04:00 och 06:00 för att han dör hungersnödsdöden och har Det Stora Leksuget. Sådant man får leva med när man är liten med kliande tänder, och matte vandrar snällt upp, mer död än levande, för att tillfredsställa den lille kraken. Först hasa ut i köket och lägga mat i en skål, som inhaleras på fem sekunder. Sen öppna verandadörren för morgonkissen, och efter det bara hoppas få någon timma sömn. Men oftast inte, eftersom den stora hunden absolut inte ställer upp som lekpartner vid den tiden. Han brukar ligga och glo längst upp i trappan, och undra vad det är för idiothund som är vaken vid den tiden. OM han orkar gå ner så är det enbart maten som lockar, efter tidig frukost drar den stora hunden tillbaka till sängen snabbare än en avlöning. Och jag är fast med den lille och leksuget.

Häromnatten när Liten väckte mig var det fortfarande rätt mörkt, och jag hade inga glasögon på mig. Precis utanför dörren till sovrummet låg det en hammare på golvet, som NÅGON tydligen hade använt och låtit ligga kvar. Jag såg den inte, men jag lyckades träffa den med lilltån. Givetvis lyckades jag träffa den delen av hammaren som är som vassast, och givetvis precis med toppen av lilltån så den “sprack”. Herregudihimmelen vad ont det gjorde. Så ont att jag inte ens svor, för jag tappade andan. Och jag skickade onda tankar till husse som låg och trynade som en gris.

Inatt har vi varit i lägenheten i Strömstad med Liten för första gången, vi veckopendlar ju mellan Göteborg och Strömstad i vanliga fall, men har inte kunnat åka eftersom valpar skall vänja sig vid ett ställe till att börja med. Men nu var det dags.

Gissa vem som har lagt en kofot på golvet vid ytterdörren? Och gissa vem som tjongade i samma tå i den.

Det föreligger en viss risk att jag drar ett verktyg i huvudet på maken om det händer igen. Oavsett om det råkar vara en motorsåg.