Jag skulle varit på begravning idag. Eller skall på begravning kanske är mer rätt, eftersom den inte äger rum än på några timmar. Har ältat in absurdum om hur jag skall göra eftersom jag är så rasande förkyld, med bihåleinflammation, men det är min styvmormor som begravs. Jag vill verkligen ta farväl, och jag har inte fått chans att göra det innan. Men när jag stod i badrummet och borstade tänderna imorse funderade jag extra mycket på det, och funderade samtidigt över henne. Kvinnan som varit min styvmormor sedan jag var fem år. Jag hann inte mer än börja tänka, så blev det kolsvart i badrummet, vilket är en smula underligt eftersom vi har sex spotlights i taket, och alla kan ju knappast lägga av samtidigt? Jag öppnade dörren för att få in ljus, och provade att tända igen. Spottarna fungerade utmärkt och det varde ljus. Efter ett par sekunder vandrade tankarna iväg igen, och pang…det blev svart igen. Fyra gånger under tandborstningen och funderingarna blev det kolsvart i badrummet. Fyra gånger tände jag igen. Sista gången tänkte jag att det måste vara något fel på lampskrällena, eftersom det blev lite too much, så jag lät lamporna vara tända när jag lämnade badrummet. För att se när de lägger av igen, så det blir lite rim och reson i lamperiet.
Det var två timmar sedan, och lamporna lyser fortfarande. Jag vet inte riktigt hur jag skall tolka det, men jag hoppas att damen är okay med att jag inte går på begravningen. Jag får ta ett ensamt farväl här hemma istället. Med mina lampor.
Du är saknad!