Nu skall jag ta permobilen till utlämningsstället för att hämta mitt gigantiska paket fullt med fina Pleasejeans.
Jag kanske till och med kan åstadkomma riktigt skitenödiga blogposeringar när jag kommer hem. Dagens outfittor på riktigt. Om jag inte är för tjock pga all rysk yoghurt.
Med lite tur kanske jag tom kan visa min lite för stora tubklänning. Utan att brösten trillar ut för att den är för stor och jag inte sytt om den ännu. Snacka om gambling.
DEN lyckan.
På återhörande
Jomensåatte…jag åkte tillbaka till Göteborg. Har inte sett huset på över två veckor. Hade hoppats att Joe Labero varit på besök så att det magiskt var storstädat. Eller att maken faktiskt hade lyft ett finger eller två medan han varit här ensam. Men icke sa nicke, samma nuclear wasteland som vanligt.
Ett par anledningar till att jag åkte hem. Jag skulle få ett paket med fyra par jeans, två par shorts och en tröja från min älsklingskund/väninna. Det kom inte. Jag hatar Posten jättemycket. Gråt och tandagnisslan. Kommer det inte imorgon kommer jag gråta på riktigt.
Däremot kom min ömma moder med mat, och lite käcka råd om klimakteriet. Eller ja, ett enda råd egentligen, och det var “se fram emot att vara förbannad de kommande 30 åren, jag är ju fortfarande förbannad”.
Mhmm…men det låter ju lovande eller?
Men det var trevligt med besök, och så var det trevligt att två eBay-fynd dök upp i brevlådan. En tubklänning med mycket resår, så man slipper Spanx och kan äta jättemycket utan att det märks (dock överdrev jag en smula med storleken så antingen får jag sätta in extra resår upptill eller så får jag snabbfixa silikontuttar). Och de här plupparna:
Oerhört praktiska pluppar. Någon som kan gissa vad det är? Ni får en ledtråd. Det är inte en menskopp.
Nu skall jag hänge mig och varulvar och vampyrer och avsluta dagen med True Blood. Och dregla ihjäl mig efter Eric och Alcide!
Jag har Spanx (som visserligen var borderline värdelösa), boende i Barcelona, texten till det väldigt amerikanskt tv-pastoraktiga som jag skall läsa i kyrkan på det extremkatolska bröllopet och skor. Men ingen klänning.
De klänningar jag faktiskt har duger inte till ett fancy schmancy spanskt/amerikanskt katolskt bröllop. Antingen har de svart i sig, eller så är de för korta, för långa eller för fula. Allt svart är tydligen en styggelse. Inte ens männen bör/får ha svart kostym. Och Gud förbjude om någon visar axlarna i kyrkan. På riktigt. Det verkar faktiskt vara Gud som förbjuder det?
Nu har jag letat klänningar i en vecka. Jag orkar inte mer. Jag har fått en klänningsöverdos.
Är det okay att gå i Spanx och BH? Och kanske en sjal över axlarna i kyrkan då, så jag inte blir förbannad ända in i evigheten.
Amen
Eller ja. Gårdagens om man skall vara petig.
Somliga (PGW) uttryckte önskemål om Spanx och hattkombon. De jättefula Spanxen och den jättefula hatten. Och jättefula jag i mitten någonstans. Bilderna är inte förskönade eller har massa tramsiga instagramfilter. Det här är vad som mötte maken igår. Minus BH:n. Vilket absolut inte gör saken bättre på något vis.
L som i loser!
Vad är det där bubbliga på insidan benen som Spanxen sägs ta bort? Möjligen blir det lite slätare medan man faktiskt står upp. Men även utan Spanx är det liksom inte så att magen hänger vid knäna och behöver pallas upp. Där är jag tack och lov inte ännu. Det är ju när man böjer sig ner som man vill se lite…smärt ut?
Och det gör man inte.
Jag provade att böja mig mer men då fick jag inte plats i spegeln. Lätt böjning och utvärderingen av Spanxen är att de liksom paketerar magfettet i kuber. Arslet skall vi inte ens prata om. Det är så paketerat att det ser ut som en 50-tums TV-apparat är nedkörd i hudfärgad lycra.
Dessutom är de värdelösa tygbitarna GRENLÖSA? Jag blev en smula förvånad och förundrad när jag upptäckte det för det hade jag ingen aning om.
Vem i hela friden kom på idén att sätta ett gigantiskt elastiskt hål mellan benen? Inte stort nog för att man skall kunna kissa utan att ta av sig dem, och det är knappast ett plagg som lockar till samliv så akut att man inte hinner ta av sig dem? Snarare tvärtom. Samliv i Spanx känns…hejdlöst osexigt och inte ett dugg aktuellt.
Skitsamma, Spanxen får väl göra det lilla jobbet de gör. De kanske kommer hindra värmesvettiga lår från att gnidas mot varandra under klänningen, och man ser ingen troskant åtminstone.
Men hatten är svinsnygg. Jag älskar hatten. Den är blå. Den är fin. Den har inte ett enda fel. Okay att han skrattade åt Spanxen. Att skratta åt hatten och jämföra mig med den feta gubben från Discovery som såg ut som Helan känns inte ett dugg okay faktiskt.
Spanxen hade ju exempelvis inte alls fungerat på Helan. Bara en sån sak.
Annat var det när jag köpte de här rumplyftartrosorna för 100 år sen. Och det bara rann ut cellulitrumpa ur de där “lyfthålen”. Hela röven såg ut som en korvstoppningsmaskin i stereo. Då fick man lov att skratta. Och nej, det finns inga bildbevis. Däremot finns trosorna kvar:
http://www.lovemybubbles.com/OO-Lite-Panty.shtml
Notera gärna texten:
Mmm…jomen precis så var det. Ganska exakt. Voluptiöst! Och väldigt perky.
Jag ÄR fashion.
Idag kom maken. En dag för tidigt, som en bonus. Och jag får väl erkänna att det var ganska trevligt att se honom eftersom jag knappt sett röken av honom på två veckor (har däremot känt den distinkta fisdoften de få nätter vi spenderat under samma tak).
Han hade hämtat ut lite paket som hade kommit till mig i Gbg som han hade med sig upp.
Först var det jätteroligt att se honom. Tyckte både jag och hundarna. Hundarna fick förtur på välkomsthälsandet, och Liten pussade honom så hårt på munnen att han nästan bet igenom läppen. Blodvite uppstod och då var det min tur att få en puss. Kommer helt klart bli omvänd ordning nästa gång.
Sen gick maken in i duschen och jag packade upp mina paket. Jag hade köpt två nya hattar. Väldans fina. Tyckte jag. Han den där jag bor med skrattade så han kissade ner sig och sa att jag såg ut som…
…gubben till vänster i bild. Min man tycker alltså att jag ser ut som en gammal tjock gubbe som jobbar med att fånga skallerormar i Texas (jag kollar inte på det, han följer tydligen det programmet på Discovery).
Då blev jag lite gramse och sa att JAG i alla fall tyckte att jag var fin. Hatten var dessutom blå.
Sedan packade jag upp mina Spanx och provade. Jag skall på bröllop, jag skall ha klänning, det finns ett visst behov av magi som jag trodde Spanx skulle vara. Det var det inte. Jag gissar att det antagligen inte finns några genvägar i form av trolleriunderkläder. Man måste antagligen träna och äta lite mindre rysk yoghurt.
Vad han sa om åsynen av mig ett ett par hudfärgade Spanx tänker jag inte ens återge. Men det hånskrattades en hel del, och han förstod inte riktigt vad de fyllde för funktion mer än att vara fruktansvärt fula. Då blev jag ännu surare och satte på mig gubbhatten ihop med Spanxen.
Till sist packade jag upp ett bokpaket. En bok till honom (med bilder på väldigt gamla skepp i Strömstad från olika krig) och en bok till mig (med noll bilder i, som handlar om energitjuvar).
Jag läste baksidan för maken, för att liksom betona allvaret i att han SKULLE kunna vara en energitjuv.
Jag: – Finns det någon i din närhet som gör dig oförklarligt trött och får dig att må dåligt? Någon som inte lyssnar på dig … … …
Han: – … … …
Jag: – Men HÖR DU INTE VAD JAG LÄSER?
Han: – Va? Vad sa du?
I rest my case.
Nu skall jag lägga mig och läsa och börja sortera ut lite energitjuvar i min närhet. En vet jag redan om, men behöver en spark i arslet för att göra mig av med henne. Efter en halvtimmas umgänge med maken känns det som att även han ligger rätt brunt till.
Men han får vara kvar till andra gallringen tror jag.