Men vad är det för FEL på folk?

Andra dagen i rad som idioter hoppar på oss för att vi har hundar, andra dagen i rad som jag får en hjärnblödning och säger precis det som jag tänker utan att fundera innan truten börjar glappa på mig.

Jag utnämner härmed Bovallstrand till det mest hundovänliga plejset på hela västkusten, och jag bara längtar till nästa man hoppar på mig. Nu är jag heligt förbannad.

Vi ligger här. Längst ut på en bred stenpir. Segelbåten till höger i bild, där man i princip bara ser masten är numera högst upp på min hatlista. Käringarna från igår verkar nästan smarta i jämförelse.

.

20130811-210916.jpg

Liten är drygt sex månader, det regnar av och till, och han behöver kissa lite oftare än Stor. Då kissar han på piren, för vi hinner inte längre. Med tanke på all fågelskit som redan ligger på bryggan så känns hans spridda skurar som en petitess i jämförelse. Sen är det dessutom vanligtvis ett partyställe för medelålders under sommaren så det ligger trasiga ölflaskor och andra mysigheter lite varstans. Gissningsvis även väldigt mycket manskiss, eftersom de har för vana att hala fram snorren där de känner för det. Framför allt båtfolk som gärna sparar på kisstanken så männen pinkar revir lite varstans.

Skalle-Per på segelbåten hade antagligen vaktat på oss. Medan jag stod i egna tankar och tittade på deras båt som jag inte sett dyka upp och Liten stod och kissade precis utanför vår båt, så rusar han upp ur båten och vrålar åt mig att spola av piren. Vrålar alltså. Beordrar. För det är tydligen så man bär sig åt som medelålders cool seglarsnubbe. En normalt funtad människa hade möjligen, om de nu såg det som ett problem, bett mig spola av. I samtalston. Inte rusat upp och skrikit:

-HÖRRÖ DU, NU TAR DU OCH SPOLAR AV MED VATTEN ELLER SÅ GÅR DU NÅGON ANNANSTANS MED DET ÄCKLIGA KISSET.

Jomensåatte, när du ber så vänligt så bär jag naturligtvis omkring valpen till ett ställe som passar dig? Vart känner du är okay att jag ställer ner honom? En annan kommun kanske?

Eller så gör man som jag. Frågar om någon tappade honom på huvudet när han var liten, och om han har för vana att spola av trottoarer och andra gemensamma utrymmen där man går med hundar också. Om han har slut på tallrikar och har tänkt att käka middag direkt från piren. Och så säger man att han kan köra upp vattenslangen där solen inte skiner för att man själv tänker skita fullständigt i slangen. Sen kommer gubbe två, som tydligen också tillhör samma båt och börjar käfta han med. Inte helt nykter.

Vid den tidpunkten är man så jävla skitarg att man på allvar funderar på att smyga upp under natten och kapa deras tampar.

Men då går man, och säger till dem att de är sura gubbjävlar som antagligen har pissat mer utomhus under sitt liv utan att spola av än vad mina hundar någonsin kommer klara av.

Jag är en ohemult accepterande hundägare. Respekterar alla, har aldrig hundarna lösa där det finns människor. Tar så in i bänken med hänsyn till allt, just för att hundar med ägare skall ha ett bra rykte. Men någon måtta får det vara. Jag kan inte kontrollera var de kissar. Där går gränsen.

Jag hade till och med kunna tänka mig att spola av, om de hade varit sansade när de bad om det, och inte suttit och letat fel för att få lov att mästra. Trots att jag tycker det är dödslarvigt, eftersom stenpiren är just en…stenpir. Och då skulle jag få gå ut med hundarna och ett par hinkar vatten varenda promenad. För tänk om de kissar på någons buske. Eller en trottoar. Kanske en gångväg. Gud så himla äckligt.

De senaste två kvällspromenaderna har varit smått sanslösa. Båtmänniskor brukar vara trevliga mot varandra. Men inte i Bovallstrand. Människorna här tål fågelskit, människopiss och fylla. Men när det kommer till valpkiss så dör de den stora äckeldöden.

Eller så är de bara bittra för att de har käkat nudlar en hel vinter för att ha råd med båthyra en långhelg och det blev pissväder. Det blåser kuling och regnet hänger i luften, och båten är en hyrbåt som är strajpad med länken till websidan.

En hemsida som fick mig att rodna ihjäl mig när jag gick in på den. De hade råd med båten, och sen tog stålarna slut så de fick be grannens åttaåring göra sidan och sedan korrläste…ingen alls.

St Elmo från Vallda. Uthyres bara med skeppare. Och jag gissar att det var den smått onyktre skepparen som satt och lurpassade för att få gapa så fort Liten knäade på piren för att kissa. Han hann inte mer än just knäa innan den skallige började hojta om avspolning. Och jag är så arg att jag har blodsmak i munnen.

Herregudihimmelen vad förbannad jag är.

Vad är det för fel på folk?

Parningssäsong?

Och förlåt. Jag har inte hajat att man måste ha kamera (telefon) med sig HELA tiden om man skall blogga.

Nu gick jag förbi samma ställe igen, där båtarna låg och förlustade sig förra sommaren. Och idag har banne mig en börjat krypa på en annan. Jag hade ingen telefon med mig så jag kunde ta kort, och nu hatar jag mig själv.

Men det verkar inte vara parningsdags riktigt än, för som maken uttryckte det så såg det bara ut att vara förspel på gång. På onsdag nästa vecka är det exakt ett år sedan jag såg ritualen sist.

Är det vecka 33 som alla småbåtar tillverkas?

Ja, jag funderar på att gå tillbaka, men då kommer antagligen huboten (som auto correct vill stava husbonden, oerhört underhållande) få ett frispel eftersom vi skall åka härifrån. Men jag vill ha ett foto från årets säsong med. Dessa ilandsproblem.

Edit: Jag kan gå tillbaka, för vi stannar. Den lyckan. Plus att jag måste ut på badklipporna och reta livet ur de tjocka sura käringarna.

Nu är jag nästan rädd på riktigt

Vi kollar på film nu. Och odågan masserar mina fötter.

Det här är helt klart ett fall av sci-fi.

Vi har inte varit ovänner heller. Däremot tog vi en kvällspromenad med hundarna ut på badplatsens klippor. Vi hann sisådär tio meter innan en av de två gamla surkärringarna som var där, öppnade pajhålet och sa till oss att det var hundförbud.

Två käringar på hela plejset. Kopplade hundar. Öppet hav och klippor. Jag har inte fått utlopp för mina aggressioner på flera dagar. Tanten sa “jag tycker faktiskt inte om hundar” och jag svarade moget “och jag gillar inte grinkärringar som du”. Det kan hända att jag sa fler saker.

Sen gick jag hem och läste om allemansrätten och påhittade hundförbud. Imorgon skall jag gå tillbaka med mina kopplade hundar och följa de regler som faktiskt stämmer.

Eller så sätter jag upp en surtantförbudsskylt på vår brygga. Det är ungefär lika lagligt.

Men då kanske inte jag får vara där?

20130810-210146.jpg

Badda bam bam bam

Jadå, låten sitter där den sitter. Kommer inte försvinna förrän vi lämnar Bovallstrand.

Men, först chocken imorse. Snarare förmiddag. Och inte bara en chock utan flera på rad.

Först kom IDIOTEN och väckte mig. Snällt. Klappade fint på mig och sa “det är frukost”. Vilket aldrig händer, bara de veckorna det är två torsdagar i samma vecka. Jag brukar äta rysk till frulle och han fixar sitt eget, oftast inget alls.

Jag gick upp och fick detta på en tallrik.

20130810-150941.jpg

Han har alltså stått i båten och stekt ägg och bacon. Vi talar om mannen som inte ens kokar tevatten hemma.

Först svimmade jag lite av chock och sen skyndade jag mig att äta upp det. Innan han kanske skulle ångra sig och ta den själv.

Medan jag åt började han diska. DISKA?! För hand. Skura diskbänken och plocka undan alla de en miljard pryttlarna som alltid står där. Och det är inte jag som ställer dit dem.

Till slut såg det ut så här.

20130810-152200.jpg

Då fick jag strikta order om att inte ställa dit en enda sak, och att mina saker låg i den och den lådan. Nu skulle det minsann vara så här det ser ut. Basta!

Jag kunde inte låta bli att sätta några fingeravtryck på locket till spisen men då fick han storspunk och hämtade putsduken. Samtidigt som han upptäckte att texten på locken till diskhoarna inte låg i linje plus att det tydligen var smuts på kranen.

20130810-152632.jpg

Nu vill jag bara veta vem som har beamat upp min man och ersatt honom med någon slags science fiction-karaktär.

Mean Green Cleaning Machine? Fast orange-röd.

Han har till och med vänt våra skeppssmurfar så de står åt rätt håll.

Vem är han och vad har han gjort med sunkapan jag gick och lade mig med?

Nämen här ligger jag och försöker sova

Och det gick jättebra. Faktiskt alldeles fantastiskt. När klockan var ett och jag totalkollapsade.

Nu, klockan fyra, när maken gick och la sig sådär tyst och stillsamt som bara han kan, går det inte lika bra. Jag har en snarkande make i örat, en hund med en uppsättning tassar i ryggen och en som har brett ut sig nere vid fötterna. Jag ligger inte ens som ett S, jag ligger mer som ett G. Så himla bekvämt.

Och nej, det går inte att knuffa ut jyckarna. Det är inte de som felar. Maken däremot hade gärna fått sova i en annan världsdel.

När jag ändå är vaken kan jag summera dagen. Eller gårdagen om vi nu skall vara petiga. Först lämnade vi ett soligt Grebbestad. Och jag fördrev en stor del av resan med att krossa Mona i WF.

Sen kom jag på att min omgivning var rätt vacker, trots att jag har sett den en miljon gånger tidigare. Och som vanligt vill jag köpa det här huset.

20130810-045308.jpg

Enda skillnaden mot nuvarande hem är väl om man skulle råka snubbla på tomten. Här ramlar man ihjäl sig rakt ner i havet, hemma lägger man sig bara platt på dåligt bortsopat grus. Jag tar gärna det förstnämnda ändå. Lite living on the edge.

Efter en ganska trivsam resa (maken var ju på övervåningen och jag på undervåningen = tyst och skönt med lite avstånd) var det dags att angöra brygga i Bovallstrand. Det är en av mina sämsta grenar. Jag är så hejdlöst dålig på att vara hoppilandkalle. Och vi lär oss aldrig.

Det finns ju vissa “regler” när det gäller båtliv. Man höjer aldrig rösten vid tilläggning. Oavsett hur mycket åt helvete det går. Har man normal båtetikett är det mer okay att köra på tre båtar och backa in i någons ankarlina. Bara man är tyst, eller på sin höjd väser lite åt varandra.

När den här båten anländer råder det inga som helst tvivel om vilka som sitter på den. Vi hörs. Inte ens en normal tilläggning går att göra i tystnad. Vi dundrar in i hamnen och använder “IDIOT” och “FANSTYG” som tilltalsnamn. Detta trots att vi läste världens bästa tips i en båttidning för ett par år sedan och skulle försöka leva efter det.

20130810-051036.jpg

Eller ja. Vi skriker ju för all del till varandra ute på havet också. Men vi verkar inte ha fattat att det skall räcka.

Vi spelade spel igen. Ett nytt spel idag. För 4+ år. Det slutade vi med när maken kastade det i sjön mitt i spelet för att “det var orättvist och dumt och spelet kunde dra åt helvete”. Jag har inte så mycket mer att säga om det.

Sen tog jag hundarna på en promenad för att kolla ifall båtarna jag fotade förra året möjligen hade fått sin kull med småbåtar.

20130810-051807.jpg

Men jag hittade inga avkommor. Om inte kärleksbarnet blev en kanot.

Och sen fick jag båtlåten på hjärnan.

“Det var en båt som sa till en annan;
va du va stilig. Vi borde borda varann,
gjorda för varann och köla lite grann,
som bara båtar kan.”
Badda bam bam bam bam
Badda bam bam bam…”

Jamen det var väl ungefär det. Låten går fortfarande på repeat i skallen på mig.

Om man skulle ta och försöka sova lite igen nu då?