Och det gick jättebra. Faktiskt alldeles fantastiskt. När klockan var ett och jag totalkollapsade.
Nu, klockan fyra, när maken gick och la sig sådär tyst och stillsamt som bara han kan, går det inte lika bra. Jag har en snarkande make i örat, en hund med en uppsättning tassar i ryggen och en som har brett ut sig nere vid fötterna. Jag ligger inte ens som ett S, jag ligger mer som ett G. Så himla bekvämt.
Och nej, det går inte att knuffa ut jyckarna. Det är inte de som felar. Maken däremot hade gärna fått sova i en annan världsdel.
När jag ändå är vaken kan jag summera dagen. Eller gårdagen om vi nu skall vara petiga. Först lämnade vi ett soligt Grebbestad. Och jag fördrev en stor del av resan med att krossa Mona i WF.
Sen kom jag på att min omgivning var rätt vacker, trots att jag har sett den en miljon gånger tidigare. Och som vanligt vill jag köpa det här huset.
Enda skillnaden mot nuvarande hem är väl om man skulle råka snubbla på tomten. Här ramlar man ihjäl sig rakt ner i havet, hemma lägger man sig bara platt på dåligt bortsopat grus. Jag tar gärna det förstnämnda ändå. Lite living on the edge.
Efter en ganska trivsam resa (maken var ju på övervåningen och jag på undervåningen = tyst och skönt med lite avstånd) var det dags att angöra brygga i Bovallstrand. Det är en av mina sämsta grenar. Jag är så hejdlöst dålig på att vara hoppilandkalle. Och vi lär oss aldrig.
Det finns ju vissa “regler” när det gäller båtliv. Man höjer aldrig rösten vid tilläggning. Oavsett hur mycket åt helvete det går. Har man normal båtetikett är det mer okay att köra på tre båtar och backa in i någons ankarlina. Bara man är tyst, eller på sin höjd väser lite åt varandra.
När den här båten anländer råder det inga som helst tvivel om vilka som sitter på den. Vi hörs. Inte ens en normal tilläggning går att göra i tystnad. Vi dundrar in i hamnen och använder “IDIOT” och “FANSTYG” som tilltalsnamn. Detta trots att vi läste världens bästa tips i en båttidning för ett par år sedan och skulle försöka leva efter det.
Eller ja. Vi skriker ju för all del till varandra ute på havet också. Men vi verkar inte ha fattat att det skall räcka.
Vi spelade spel igen. Ett nytt spel idag. För 4+ år. Det slutade vi med när maken kastade det i sjön mitt i spelet för att “det var orättvist och dumt och spelet kunde dra åt helvete”. Jag har inte så mycket mer att säga om det.
Sen tog jag hundarna på en promenad för att kolla ifall båtarna jag fotade förra året möjligen hade fått sin kull med småbåtar.
Men jag hittade inga avkommor. Om inte kärleksbarnet blev en kanot.
Och sen fick jag båtlåten på hjärnan.
“Det var en båt som sa till en annan;
va du va stilig. Vi borde borda varann,
gjorda för varann och köla lite grann,
som bara båtar kan.”
Badda bam bam bam bam
Badda bam bam bam…”
Jamen det var väl ungefär det. Låten går fortfarande på repeat i skallen på mig.
Om man skulle ta och försöka sova lite igen nu då?
MonasUniversum says:
Eh, vänta lite här nu va: “krossa”…Än så länge står det 2-1 baby. Förvisso till dig, men Im coming baby, Im coming…
Victoria says:
Glöööm det. Puss på’rej
Sussilull says:
En del räknar får……du hade ju kunnat räkna småbåtar… 😉
Victoria says:
Eller antal snarkningar innan jag lägger en kudde över makens snarkningar?
Hondjur says:
Hahaha!
Tror kanske jag och maken din har något gemensamt i alla fall! 😉
“det var orättvist och dumt och spelet kunde dra åt helvete”.
Jag haaaatar att förlora. Och det spelar Ingen roll vad det är! 😉
Vad heter du på Wf? Hö hö!
Victoria says:
Det var nog iaf första gången ett spel gick i sjön på riktigt 😉
B-M says:
Haha, gillar att spelet åkte i sjön 🙂 Precis så brukar jag med vilja göra, men jag brukar behärska mig i sista stund…
Jag är också världens sämsta hoppilandkalle…dessutom blir jag skitnervös när vi närmar oss en brygga för att jag vet att alla kollar.
PGW says:
De kanske får stora kullar? En hel liten flotta som anfaller?
Victoria says:
Är det så flottans glada gossar föder upp krigsfartyg?
Carina says:
Tack för låten, den kommer sitta hela dagen 😛
Victoria says:
Haha, ska jag ska du.