Och förlåt. Jag har inte hajat att man måste ha kamera (telefon) med sig HELA tiden om man skall blogga.
Nu gick jag förbi samma ställe igen, där båtarna låg och förlustade sig förra sommaren. Och idag har banne mig en börjat krypa på en annan. Jag hade ingen telefon med mig så jag kunde ta kort, och nu hatar jag mig själv.
Men det verkar inte vara parningsdags riktigt än, för som maken uttryckte det så såg det bara ut att vara förspel på gång. På onsdag nästa vecka är det exakt ett år sedan jag såg ritualen sist.
Är det vecka 33 som alla småbåtar tillverkas?
Ja, jag funderar på att gå tillbaka, men då kommer antagligen huboten (som auto correct vill stava husbonden, oerhört underhållande) få ett frispel eftersom vi skall åka härifrån. Men jag vill ha ett foto från årets säsong med. Dessa ilandsproblem.
Edit: Jag kan gå tillbaka, för vi stannar. Den lyckan. Plus att jag måste ut på badklipporna och reta livet ur de tjocka sura käringarna.