Och det betyder att det snart är helg. Just stating the obvious. Men i alla fall, ni som smygläser på jobbet, hur ser det ut hos er?

Vid den här tiden sitter jag antingen i soffan med lilldatorn, eller så sitter jag på kontoret med världens fläskigaste datorer och en skärm som kostade mer än alla våra tv-apparater ihop. Och en hoper andra skärmar. Inknödd bland massa skit. Jag alltså, inte datorer och skärmar. Om resten av hemmet är Syrien, så är kontoret i alla fall Somalia.

Just idag sitter jag i Somalia, och med tanke på all skit jag sprider omkring mig så var det ett tag sen jag verkligen såg mina älskade detaljer. Och tro nu inte att maken är oskyldig. Han tillför minst lika mycket till stöket som jag, om inte väldigt mycket mer. I nuläget är vi två separata företag, ett som pysslar med fastigheten och allt vad det innebär och det andra som är mitt levebröd. Jag har koll på levebrödet, för det har inte maken med att göra. När det gäller fastigheten gör han sitt yttersta för att söndra och härska. Han gör det han tycker är kul, vilket är två saker, han köper dödstrista grejor som behövs för underhåll, och han köper in tjänster. Men bara tjänster som är roliga i hans värld. Om en glasruta går sönder är det ett exempel på en trist tjänst, vilket betyder att jag löser det. Handlar det däremot om att installera bergvärme, då gör han det, för det är tydligen manliga skojigheter som inkluderar stora maskiner. Jag handlar kontorsmaterial, eftersom det är trist shopping, han köper verktyg, skruvar och…vad var det nu sist? En motorsåg och en plåtkärra.

Jomen ungefär så ser fördelningen ut.

Gissa var de papper tar vägen på det som är mitt ansvarsområde? Helt riktigt, de sorteras direkt in i olika pärmar och diverse dataprogram.

Gissa vart hans papper och kvitton tar vägen? Jo de samlar han på i flera månader, på golvet i bilen, i plånboken och många andra omöjliga och möjliga ställen. Sen dyker de helt plötsligt upp på mitt skrivbord, ett par månader med papper och kvitton som ser ut som att ett pappersmonster har spytt upp dem.

I alla år har jag sagt att jag vill ha dem direkt, annars skiter jag i dem, och i alla år har han sagt ja men menat nej, och fortsätter lämna surdegar som “överraskning”.

För att inte tappa förståndet och gå totalt bärsärk har jag väggarna fulla av tavlor med peppande ordspråk och lite fotografier. Det är min räddning och smala lycka.

Och så här ser det ut på en av väggarna, broderade klokheter.

Det finns fler väggar, och fler tavlor. Men just nu råkade jag fastna för dessa. Det sitter ytterligare en broderad tavla på den väggen som inte fick plats på bild, med orden “HELVETES JÄVLA SKIT”.

För det var väl ingen som trodde att jag hade sådana där mindfulnesstavlor på väggarna?

Så, frågan kvarstår, hur höjer ni mysfaktorn på jobbet?

Det handlar om överlevnadsstrategi helt enkelt.