En myt eller inte?

Det kan hända att jag har kollat lite för mycket på Siv Cotton och Hollywoodfruarna och fått sex på hjärnan. Eller så mjölkar jag bara de sista funderingarna innan det är dags att skutta i den preventiva fleecesparkdräkten.

I alla filmer, böcker och även när det kommer till tjejsnack så verkar det vansinnigt poppis med försoningssex.

Min åsikt om det hela är att när maken har skitit i det blå skåpet, eller om vi är osams så är han ungefär lika attraktiv som en dyngbagge och jag skulle inte ens komma på tanken att slänga av mig mysdressen och sexa till det.

Och det är ju för all del trist eftersom vi är osams mest hela tiden, så vi hade ju knappt haft tid med något annat.

Men snälla säg att det är en myt. Taget ur någon Harlekinroman där de har mandelformade ögon, kastanjebrunt hår, och där alla snubbar ser ut som grekiska gudar, är manliga som få men ändå har en finfin kontakt med sin feminina sida. Plus att de levererar blomster med vita limousiner, och slänger rosenblad på sängen (före försoningssexet?).

Eller är det mig det är fel på?

0 thoughts on “En myt eller inte?

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes:

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.