Jag är rätt tiltad i huvudet, det är redan konstaterat. Och jag har ju berättat om den där webbsidan/communityt där man kan vara med och pynta pengar för att få vara med och dela på kakan om projekten går igenom. Strutskudden ni vet. Den där som man trär över huvudet för att kunna göra en face plant på skrivbordet och sova lite skönt på arbetstid. Den har jag visat ett par gånger, och ja, den finns fortfarande på riktigt. Även om det ser ut som att jag har stoppat huvudet i en gråmelerad vulva så är den faktiskt bekväm att resa med.
Nåväl. Ibland lockar ju projekt som bara är lite wild and crazy och ibland lockar projekt som är mer vettiga. Idag kom ett paket från ett projekt jag helt glömt bort (det tar ju lite tid att sjösätta di däringa projekten så man hinner ju glömma bort under de månader som går). Och det var en finurlig grej som jag nu har testat.
Jag vet inte hur ni gör, men jag har en tendens att lägga telefonen i handväskan (det svarta hålet) och sen inte höra att det ringer. Eller om jag får ett sms. Och ofta är det ju rätt viktiga samtal man missar.
En kvinnoteknikpryl. Eftersom det oftast är vi som kånkar omkring på svarta hål med en mobiltelefon gömd någonstans i röran. Precis som på bilden är det meningen att man skall hänga den på handväskan. Men jag tänker att man kan hänga den var man vill, till och med använda den som pannlampa om så önskas.
Och så testade jag. När det ringer på min telefon så blinkar den lilla kupolen upptill och den vita ovalen mitt på som värsta Adolphson & Falk-låten. När kontrollen blinkar blå (och vit) med epilepsiframkallande starkt ljus. Går inte att missa.
Hejdlöst fiffigt för alla som gör som jag och aldrig hittar eller hör sin telefon. Eller sitter på möte och har signalen avstängd. Ibland blir jag oerhört stolt över mig själv som backar praktiska projekt istället för de som bara är roliga.
För det är ju som sagt inte bara strutskudden som har varit en något udda projekt.
Jag har ju min spökjagare också.
Min antenn som går att plugga in i hörslursuttaget och som letar spöken. Eller kollar hur mycket elektromagnetiska frekvenser olika elprylar kastar omkring sig. Som TV-apparater, mikrovågsugnar eller annat man har i hushållet.
Jag har den enbart för spökletning. För även spöken är ju en enda stor EMF. 6,92 är ett normalt rum med olika pryttar, i det här fallet mitt vardagsrum. Hittills har jag inte hittat så värst många spöken. Men alla skall ju ha någon slags hobby. Vissa samlar på frimärken, andra samlar spöken (eller onödiga prylar).
Jag antar att jag kommer bajsa ner hela min magiska klänning den dagen antennen visar en EMF som har skjutit i höjden utan orsak.
Den dagen – den sorgen. Men tills dess är det jag och ghostbusters.
Men ni måste hålla med om att blinkgrejen för handväskan var fiffig på riktigt.
