Om man tantsomnar redan vid niosnåret så kan det hända att man drömmer att man är tillbaka i barndomshemmets flickrumsssäng. Där ligger även gammal pojkvän PÅ mig i sängen som en levande kamin. För han tar hand om hela husets feber- och förkylningsepidemi. Gör mat till mig, fixar godis åt pappa, som i drömmen låg på vardagsrumssoffan och snorade. Det stod mat och godis högt och lågt, men det värsta var att han skulle värma mig så svetten lackade. Enda chansen att kyla ner sig i drömmen var att smyga upp och kissa och prata lite med pappa om naturkunskapsprovet man skulle ha dagen efter. Och bli lite bannad för att man hade pojkar på rummet.
OM man nu somnar så tidigt, och drömmer just det, så kan det hända att man vaknar vid midnatt, liggande i en pöl av sin egen svett efter lite schyssta nattvallningar. Samtidigt som man är så kissenödig att man håller på att få njursvikt. Och sen har man lite svårt att somna om.
Snacka om att verkligheten smashade mig i ansiktet när jag vaknade. Att gå från febrig fjortis till klimakterieko på bara några sekunder.
Men jag fick lufta mig, kissa lite och sen stirra i taket en stund. Det retar mig som fan att all mat och godis försvann dock. För det såg löjligt gott ut. Men det hade varit väldigt trevligt att sluta svettas och somna om.
Sen gissar jag att naturkunskapsprovet var symbolism för mötet idag. Maten och godiset att jag är skithungrig. Värmen och kissenödigheten säger sig själv.
Vad hjälper alla dessa insikter när man känner sig mer död än levande.
Sova. Nu. Tack?
Jag kommer vara dödssnygg när det är dags att gå upp. Helt plötsligt känns plastik lockande. Åtminstone ett par liter nervgift?