Nu är det högsta beredskap.
Om nån har popcorn kan ni väl langa över lite. Känns som om det kan behövas inför kvällens program. Och nu är maken med och har åsikter också.
Det här kan bara bli hur bra som helst.
Nu kör vi.
Det är tisdag och det är botox på TV
Vilket betyder date night!
Klockan nio, här och vi kör knytkalas.
Förresten. Miss K var lite pipig för att hon inte kunde läsa bloggen som hon ville i mobilen så jag gjorde en liten ändring. Enklare nu?
Själv tycker jag det blev mer lättläst i mobilen än den där brommadamens blogg. Jag är så himla ödmjuk.
Ses vi här klockan nio?
Ibland är det skönt att jobba hemifrån
Jag är nämligen osäker på om dagens beteende hade varit jättepoppis i exempelvis ett kontorslandskap.
Satt alldeles nyssens och gjorde extremt monoton uppgift. Trycka på tangent 1, trycka på tangent 2, dubbelkolla, trycka på lite blandade tangenter, spara och börja om. Ungefär så. En miljard gånger i rad.
Utan att märka det somnade jag. Med fingrarna fortfarande på tangentbordet och gamnacke. Japp, jag dreglade även lite ur vänster mungipa. Precis nu vaknade jag av att telefonen ringde, och en halvtimma hade passerat medan jag hängde över datorn och sov.
Det hade inte funkat jättebra om man hade haft en chef i periferin, men jag kan helt ärligt inte minnas att det någonsin hänt tidigare. Akut tröttma.
Från och med nu tycker jag att alla som sitter vid dator skall börja jobba med strutskudde.
Jag skall i alla fall skriva in det i säkerhetspolicyn med en gång.
Men så lustig man kan vara?
Jag fick just beviset att maken läser bloggen. Eller det kanske är en överdrift, jag gissar att han skummar och tittar på bilderna. Eller nåt. Jag vet inte. Men vad jag däremot definitivt vet är att jag avskyr den årstiden som kommer efter sensommaren, och det har väl knappast undgått någon annan heller.
Till saken hör att han hatar den precis lika mycket, om inte mer. Och när vi går i pension om en kvart, 20 år sisådär så kommer vi inte att befinna oss i det här landet mellan september och maj.
Beviset på “läsningen” kom via mail. Med rubriken “jag gjorde den lite mysigare”.
Bilden på de felfärgade och felplacerade löven som jag lade ut i söndags:
Hade han laddat ner, kört den i någon jävla regnapp i telefonen och skickat tillbaka så här.
Lite mysigare my ass.
Han tyckte inte att det var så himla mysigt att gå ut med hundarna igår kväll när det regnade på tvären minsann.
Men jag skall påminna om den här putslustigheten om någon månad när han har börjat lida på allvar.
För jag tror att jag har glömt att berätta vad han för namn på mig inlagd som kontakt på både telefon och mail. “Fru Lime” heter jag där. Tydligen inte lika sur som en citron, men inte långt ifrån. Somliga lägger in sin själs älskade som “älsklingen” eller “fluttisnuttan”. Det gör inte han. Ärlighet varar tydligen längst.
Payback is a bitch.
Svinottan
Det är svinotta. Det är mörkt. Det är SENSOMMAR.
Jag vill bara upplysa om vad jag kommer att sysselsätta mig med när årstiden which must not be named faktiskt rullar in. Då kommer jag vagga okontrollerat fram och tillbaka med min nalle i famnen och sedan rullar jag in mig i en filt.
Beteendet funkar förvisso nästan alla årstider när det är alldeles för tidigt på morgonen och man är väldigt väldigt trött.
Prova. Det är onekligen jävligt befriande.
Nu drar vi till Gbg, hatar måndagar och vissa årstider. Så skall vi se hur många meter vi kommer innan vi börjar käfta i bilen.
Jag gissar på att vi inte ens hinner ut på motorvägen.
PS: Nallen är en historia för sig. Den är alltid med mig, och har mer eller mindre rest jorden runt med mig. Jag är en vuxen (nåja) människa som går hand i hand med min nalle på flygplatser och ser…antagligen inte riktigt klok ut. Och det spelar ingen roll om jag skall till Vietnam eller Mellerud.