Nu är det åtta minuter kvar till Hollywoodfruarna. Och Gunillas fest, plus Brittans tokdissning på pressfotograferingen.
Kom igen, nu kollar vi och dissar igen. Världsklass!
Och en jävla tur att jag hann laga nageln innan.
Fraktur som fraktur
Jomensåatte jag bröt en nagel idag. En katastrof av ohemula proportioner. Vad är budgetkriser, benbrott och världssvält mot EN BRUTEN NAGEL?
Jag bara undrar?
Min lillfingernagel dog av något så simpelt som en hundtass som ställde sig på den i soffan. Klockan var 18:48 och tragedin var ett faktum. Med tårar i ögonen tittade jag på halva min nagel som låg övergiven i soffan, och med Lille Skutt-gråt tittade jag på min stympade hand. Som om någon hade amputerat mitt finger.
Men den olyckligt kapade nageln fanns ju kvar. Och precis som med ett tappat finger skall man spara den på rätt sätt. Skillnaden är att nageln kan man fixa själv, om man kör gellack, och man behöver inte åka till akutsjukhus/nagelterapeut. Och att sjukhusen kanske inte använder så mycket lim när de skall sätta på ett finger. Men en operation är en operation och skall inte underskattas. Nu kanske det inte är hjärnkirurgi, men inte långt ifrån.
Före tiden med gellack satt jag med lim och glasfiberremsor och lagade naglar som gick av. Detta var min första olycka sen gellackets inträde i mitt liv.
Så nu kommer tipset. Och meningen är att ni skall bli sjukt impade över att man aldrig är rådlös med gel och lampa.
När jag hade lipat klart över nageln hämtade jag operationsutrustningen. Och nagellim. För jag tänkte testa latmansvarianten. Orka ta bort nagellacket liksom.
Pincett var det viktigaste verktyget.
Jag limmade på den tappade nageln, och väntade tålmodigt (nåja) tills limmet torkat. Och sedan buffrade jag hela nageln väldigt försiktigt med min klossfil, för att få bort allt topplack.
Då var det dags för själva läkningsprocessen.
Ett lager nagellack, in i lampan, ett lager topplack, in i lampan, och avslutningsvis ett sista lager topplack till med lampa. Nageln är trasig, men den sitter där den skall. Och framför allt blev det bara ett väldigt litet, nästintill osynligt, ärr.
Jag ÄLSKAR gellack. Men jag inser att jag måste ta den nageln till en nageldoktor när det är dags att byta färg. För det finns inte en chans i helsike att jag klipper av naglarna. Jag trodde dock inte att det skulle vara så lätt att laga en nagel som gick av så rakt, men det var det. Ytterligare ett användningsområde för lacken alltså, och nu hoppas vi att det håller.
Förresten så hörde jag att Malou von Sivers hade mina menskoppar på sig i TV häromdagen. MINA menskoppar. Eller ja, min idé åtminstone.
Fick jag något nagelnobelpris för det? Näppeligen. Och man undrar stillsamt var hon hittade dem.
Men i alla fall, jag delar snällt med mig. Det går att laga med lacken.
Sjukt viktig upptäckt. Som nu är er.
Och jag är inte deprimerad mer, för nu är jag hel igen.
Jag är som Kajsa Warg kan man nästan säga va?
Jamen förlåt
Ett uselt inlägg på hela dagen igår. Och söndagen var den mest klantarsliga dagen på länge.
Man går och kissar på morgonen, och nu råkade jag göra det innan de utsvultna hundarna (och deras lika utsvultna matte) hade fått frukost.
I godan ro satt jag på toa, intet ont anande att Strömstad Blodbad skulle komma i skepnad av liten söt hund. Han lyckades hoppa och köra in en vass klo rätt i näsan på mig. Och jag blöder näsblod lätt som det är. Givetvis började det forsa, och jag kunde inte flytta mig eftersom jag fortfarande kissade. Jag behöver helt klart mer knipövningar. Så jag fick sitta med kupade händer och låta det rinna ner där.
Väl färdigkissad såg det ut som att Dexter hade styckat ett offer på dass. Jag tryckte toapapper under näsan och hämtade mitt blodstillande vadd (går inte att leva utan), och väntade på att det skulle sluta forsa. Det gjorde det. Sen dess har jag sett ut så här.
Då var det dags för frulle. Först hundarna och sen jag. Man vet ju prioriteringsordningen.
Medan de käkade började jag hälla upp mjölk och pulver i min shaker.
Då kom näsmurbräckehunden och välte nämnda shaker över diskbänken. Tre deciliter mjölk blir asmycket när det ligger utspritt på en bänk. På något sätt omvandlas det till flera liter.
Torka, skura och göra om.
Sen la jag mig. Väldigt still. Eftersom jag kände mig som en vandrande katastrof.
Och jo. Ni vet maken. Han som skulle komma hem på förmiddagen. Han kom halvfem och han hade inte hört av sig på hela dagen.
Då brast det. Jag slängde ut honom. Nu blir han ju inte precis hemlös eftersom han har båten. Men jag vill inte se honom förrän han har vuxit upp från fem år till 45 år. Inte höra något heller.
Risken (chansen) finns ju att jag aldrig mer ser eller hör honom eftersom han är en smula trög.
Jag tror jag överlever. Det enda som retar mig är hummerfisket imorgon bitti. Aint gonna happen för min del. Och jag har ingen aning om var han är och hur han tänkt (inte alls?), eftersom flötena ligger här. Och han är bakom flötet.
Så. Jag låg. Hela dagen. Det verkar ha varit min fredag den trettonde.
Vad gjorde ni? Jag vill helst höra om katastrofer tack.
Morrn morrn.
Blypanna
Som jag partade. Jag mår som jag förtjänar idag. Ganska bra alltså.
Den exakt uträknade medelåldern var 69.83333 år. Jag var jävligt yngst.
Eftersom jag var lack på maken redan när vi satt där så var det väldigt nära att jag kräktes i min egen mun när de stora världsfrågorna kom på tal. Hur himla vänlig maken är, hur jämn han är i humöret, hur lugn han är och bäst av allt, att jag skall vara glad att jag har honom.
Clearly känner bara jag och hans pappa honom på riktigt. Och eftersom maken inte var med lät jag de andra lära känna honom med. Inom rimliga gränser såklart, ville ju inte få skulden för mass-hjärtinfarkter.
Men det var livat och glatt. De här gubbarna är faktiskt kul att hänga med.
Det är ju bara att kolla flaskorna på bordet. Och jag drack ramlösa och käkade kalvstek. Spänningen är redan olidlig över hur det är att förlossa en kalv. Oxe kan jag ju redan. Kalv känns mindre.
Sen gick jag hem, läste lite, spelade spel och gick och bingade. Som den åttiotreåring jag är.
Men det var ju bara att glömma att John Blund kom, eftersom plantan jag är gift med inte hade hört av sig på hela dagen. Och det blåser storm här.
Ett litet sms för att åtminstone tala om att ingen hade drunknat och att båten inte förlist kan ju vara trevligt.
Till slut, mitt i natten, kom ett livstecken. De hade fått två krabbor. Det som bara skulle vara att plocka upp. Två! Då önskade jag en liten förlisning.
24 timmar and counting och två krabbor. Istället för att kalla det krabbfiske, är det inte bättre att kalla det vid sitt rätta namn. Grabbhelg. Inte krabbhelg.
Och det där med storm går fetbort. Då kan krabbmannen åka ut själv och lägga tinorna imorgon. Jag tror att sjöräddningen kommer ha fullt upp, sånt skitväder är det. Han kan fiska och jag käkar det som kommer upp.
Fint så. Bra fördelning.
Party like it’s 2053 and you are skitgammal
Maken drog som en avlöning för att fiska krabba. För det var ju så fint väder, och det är ju dumt att “slösa” bort med sin älskade fru och sina hundar, när man kan hänga heldag med grabbarna på sjön. Och helnatt.
Först var jag arg som ett bi. Och när han hade stängt dörren efter sig dansade jag några hambosteg för mig själv i hallen, gjorde score-tecknet och vrålade YES. Gräsänka i 24 timmar. Nu är det fan party.
Så. Först skall jag på middag hos svärfar 83 år, hans lika gamla kompis, kompisens son (som jag aldrig träffat) och kompisens 84-åriga brorsa med flickvän. Fatta hur mycket untz untz untz som skall spelas på grammofonen. Kommer kanske till och med glömma kvar klackarna i taket när det är hemgång.
Resten av kvällen skall spenderas med.
Den glädjen när man är på Domus och det har kommit en ny Veckans Tips. Dock förvillande lik förra numret, men icke.
Och så har jag ju köpt sånt här.
Virka mormorsrutor är sjukt trendigt. Och partyfaktorn är så hög att den går genom taket.
Där har jag ju även festsällskap. Finns nästan inget roligare än att hjälpa matte med nystanen.
Snacka om att råttorna har fest när karlsloken är borta.
Och till allt detta blir det snacks, som brukligt på finare fest.
Medicinsk lakrits by the kilo. Och Ramlösa.
Och kommer maken hem efter 13:00 imorgon, utan en satans massa krabbor. Då skiljer jag mig.
Men först skall jag njuta järnet av min festlördag. På riktigt.