Att vara beroende

-Hej, jag heter Victoria och är sjukligt beroende av nagellack (bland annat)!

-HEJ VICTORIA!

Tjuvlyssnat under veckans möte för inte så anonyma nagellacksmissbrukare.

Alltså, B-M var lite orolig över att hennes gamla nagellack skulle bli ledsna om hon gick över till gellack. Det var jag med. Men jag löste det genom att köpa alla gellacken som fanns och ställa undan de vanliga lacken.

Ibland får de komma ut och vara med och leka eftersom jag aldrig målar tårna med gellack. Och ibland gör jag något så heltokigt som att måla vitt eller svart gellack på fingernaglarna, och sen målar jag med vanligt nagellack över. Det blir mer pigment i färgen och funkar alldeles utmärkt.

Jag är helt medveten om att jag är på (förbi) gränsen till vettlös när det gäller nagellack (och mycket annat), men jag känner lite att jag inte gör mina gamla nagellack ledsna och övergivna. För det finns inte en janne att jag skulle klara att ge bort dem. Jag har en hel bärkasse med lack, och två Ikealådor med nagelpyssel.

Ungefär så här.

Screen Shot 2013-09-25 at 10.22.35 AM Screen Shot 2013-09-25 at 10.23.06 AM Screen Shot 2013-09-25 at 10.23.53 AM

Här är en bråkdel av mina lack. Kunde inte ta ett färskt foto eftersom nagellacken och jag lever i olika städer under veckan.

Så om någon funderar på att skita i gellack för att personen i fråga har för mycket vanliga nagellack, tänk om, tänk rätt och tänk på mig.

Jag är ju störd i huvudet på riktigt. Och svårt beroende. Det kan vara överdriven exponering av förtunningsmedlet i nagellacken som gjort det. Eller så var det för att mamma rökte när hon var gravid med mig och att jag åkte bil utan säkerhetsbälte, blev utsatt för galet mycket passiv rökning och tvingades lyssna till styvmonstrets idol Barry Manilow som barn. Man vet inte. Men det har ju tydligen satt sina spår eftersom jag fick “Copacabana” på hjärnan bara av att skriva det.

Men det finns värre saker att knarka än nagellack, så länge jag inte drar ett par penseldrag under näsan och njuter av lukten. Det håller jag mig ifrån. Godmorgon.

Förresten, en fråga. De allra flesta, nästan alla, tjejkompisar får inte måla naglarna i samma rum som sin sämre hälft (förutsatt att det är en man). För deras karlar tycker att både lack och aceton stinker. I det här huset är det nästan tvärtom. Maken blir överlycklig de gånger jag sätter mig och filar och målar, eftersom det betyder att naglarna blir lite vassare ett tag. Han lider av kronisk kroppsklåda och älskar att bli kliad mest överallt. Det är alltså en hittepåsjukdom i hans fall, för att jag skämt bort honom med ryggkliande.

Vad tycker era om det?

0 thoughts on “Att vara beroende

  • Ha ha ha kul att se att det finns fler! Jag har lååååådor med lack:) grabben älskar doften av både nagellack och acrylbyggande 🙂
    Men han är ju indoktrinerad från födseln:)

  • Så snyggt! Äldsta dottern skulle nog kunna ge dig en match om hur många f ö.
    Men här är det jag som är sjukligt beroende av att bli kliad på ryggen, så där rejält. Jag skulle vika mig i vilken konflikt som helst om nån kliade, men jag har inte berättat det särskilt offentligt. Makens högra hand fungerar ju, så han kan klia bra.

    • Jag är som du. Älskar att bli killad på ryggen. Men där är maken helt värdelös. För det första biter han på naglarna, för det andra är det ju så JÅBBIT. Han glömmer att han själv blev kliad på ryggen tills han somnade varje kväll i flera år.

      Men det händer…väldigt sällan…att han sätter på sig lösnaglar och kliar mig. Då är jag också skitsnäll i flera dagar. Problemet är bara att han kliar lite på mig och mycket på sig själv när han har lösnaglarna på sig för att det är så skönt. Så du har min fulla förståelse, det hade inte ens blivit konflikter om vi hade kliat varandra på ryggen lite mer. Världsfredslösning!

  • Okej okej, nu har jag klickat hem Gellack-setet o några färger till det 😉
    Jag behöver inte vara orolig för mina nagellack, för jag har inte i närheten av så många. Ska testa din variant sen också och måla det vanliga över gellacken.

    Nu är även jag neddragen i gellacksträsket 😉 hihi

  • Tittar på mina naglar o inser att alla former av nagelack skäms för att visa sig på mina naglar om det finns något att måla överhuvudtaget med tanke på att jag e nagelbiatre o biter av de långt ner

    • Aldrig för sent att sluta. Jag bet tills jag var 25. Det är svårt att tro nu eftersom ingen tror att det är mina riktiga naglar.

      Måla naglarna med ofärgat gellack så kan du inte bita. Och fd nagelbitare som slutar få oftast jävligt hållbara naglar som växer i raketfart. Minns inte anledningen nu, bara att ngn vis man/kvinna sa det nån gång.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes:

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.