Jag har ju inga egna tvåbenta barn, mest bara fyrbenta och lurviga, vilket är fantastiskt och allt det där. Skulle inte byta bort dem för allt smör i småland mot något annat. Som till exempel barn.
Men, det hindrar ju inte andra från att skaffa barn, och det hindrar absolut inte mig från att bli så glad att jag gråter så det skvalar för deras skull. När syrran berättade att hon var gravid med första bebben var jag inte talbar på flera dagar för att jag var strängt upptagen med att gå omkring och glädjegråta.
Nu är en av mina absolut bästa vänner gravid, min tvillingsjäl och sister from another mother, och jag har bara vetat om det i någon vecka. Och häromdagen fick jag en bild av hennes första ultraljud.
Då insåg jag att det skulle kunna vara fel i huvudet på mig. För jag såg direkt vad det skulle bli. Vilket mamman ifråga överhuvudtaget inte kunde se någon som helst likhet med.
Jag fick det här:
Nu tänker jag inte tala om vad jag sa att det är. Eller rättare sagt vad det ser ut som, för helt säker kan man ju aldrig vara. För jag vill veta om det är åtminstone någon mer som ser samma som jag.
Är det inte så kan jag kallt konstatera att UL-bilder är som ett slags Rorschachtest för min del. Jag ser vad ingen annan ser. Dessutom helt oförklarligt. Eller ja, Dr. Rorschach hade säkert inte tyckt att det är oförklarligt och sagt en hel del om det. Ytterst osäker på om det är något jag hade velat höra.
Har ni kommit på det ännu?
Hon kom inte på det, så jag blev tvungen att göra en bild för att illustrera VAD jag såg. Och hur oerhört tydligt det var. Så himla tydligt att om ultraljudet hade kommit med ljud så hade det inte funnits några som helst tvivel.
Beyond a reasonable doubt, som de säger i amerikanska juryer. Hela juryn hade stått upp, pekat på den blivande mamman och vrålat just den meningen. Hon bär bevisbördan, bokstavligt talat.
Det här kommer det bli:
Så himla uppenbart. Allt finns där. Näbb, huvud och kropp. Möjligen har jag lagt till svansen, men det var mest för att illustrera – och badankor har svans. Den skall bara växa till sig gissar jag.
När en före detta kollega kom med sitt foto från första ultraljudet såg jag en sjöhäst. Det har tydligen något med vatten att göra. Från fostervatten till…badvatten? Hon skrev till och med i födselannonsen “Sjöhästen har kommit ut, det blev en xxxx“. (Nej, hon döpte inte bäbisen till Rut).
Först, är det bara jag som alltid ser exakt vad det är på UL?
Och sen, ett stort gigantiskt grattis till Johanna, som också är en trogen Monaläsare sedan forntiden.
Ja, jag grät när hon talade om det. Nu är jag bara skitjätteglad, för hon skall få en badanka. Och jag kunde inte vara gladare för hennes skull.
Jag älskar badankor.
tigerlilja says:
Du har helt klart en blivande lönsam sidoverksamhet där. Vem skulle inte vilja veta sånt? Och jag har fött fyra barn, men jag blev så himla trött på alla som kom och sa ‘och vad tror ni att det blir nu då?’ med uppfordrande tonfall – jag skulle tydligen känna det på mig – att till slut sa jag att jag vet faktiskt inte, men vi har skaffat en korg i fall det skulle bli en hund. Och det var opassande tydligen.
Victoria says:
Hahaha…det brukar inte jag fråga. Jag tror aldrig jag har frågat det. Jag bara ser.
Och hur kan något vara opassande när det var din graviditet, det var ju inte precis som om du gick omkring och sa till alla andra att de skulle få badankor, för det gör ju jag tydligen. Det hade ju varit värre om du sagt till någon annan “åh, du ser precis ut som om du skall ha valpar”?
maggan says:
Jag såg en fisk, så det har ju tydligen något med vatten att göra!!!
Victoria says:
Vi är ngt på spåren. Det är lite Hitta Nemo över det?
Todde says:
Nu har jag suttit och stirrat länge på bilen och funderat över Hur du fick det till en bad anka!
Jag måste vara fantasilös för att jag tycker inte att det liknar något 🙂
Victoria says:
Hm. Det var ju det där med Rorschach, jag kanske är konstig.
Men på riktigt, det var det första jag såg, näbb, huvud och tjockiskropp precis som jag har ritat. Ser du det inte ens då?
När kommer männen med vit tröja och hämtar mig?
Todde says:
Nupp, jag ser den inte ändå. Och dom snälla farbröderna i vitt har inte tid just nu. Så fortsätt som vanligt 🙂
Victoria says:
Då gör jag det. Om de är så snälla 🙂
Humlan says:
Jag såg bara en upp-och-nervänd skalle… tänkte att kroppen kommer väl så småningom.
Victoria says:
Näe, svansen kommer sen 😉
Johanna says:
Det hade kunnat vara en badanka. Fick bese ankan i fråga i säkert 40 minuter men blev inte värst klok på vad som var upp och ner…tur att den ultraljudande kunde förklara för jag ser bara en massa ingenting. Mvh dålig moder
Victoria says:
Hahaha, tur att du har en så oerhört god vän som direkt ser att det är en badanka då.
Mvh Dålig Vän
Annika K says:
Grattis till Johanna! 🙂
Badanka? Haha
Jag tyckte mer att det såg ut som ett litet upp och nervänt spöke 🙂
Sara says:
Det ser ju ut som om bebisen har en fet cigarr i mungipan, komplett med rök & allt.
Att jag är så sen på bollen skyller jag på Bloglovin som de senaste två veckorna slutat uppdatera din blogg så att jag missar nya inlägg ett tag 🙁
Victoria says:
Haha, det ÄR ett Rorschach-test.
Mäh, jag har inget otalt med Bloglovin, uppdateras den aldrig?