Och nu hoppas jag att jag planterade den låten i hjärnan på er, för den sitter nämligen fast i min med Karlssons Klister. Bara den textraden dessutom. För jag kan inte resten, och det blir rätt tradigt i längden att köra en mening på repeat som den sångfågel jag är.
NU…skall jag tvinga er att kolla på mina nya skor. Som jag köpte häromdagen. Och det här är mitt bästa på länge. Jag såg dessa skorna på Vagabonds hemsida någon gång i vårsomras, men de gjordes inte i större storlekar än 40 och jag brukar ha…lite större än så. Typ lastfartyg.
Jag gick till och med så långt att jag i desperation ringde en skobutik för att fråga OM storlekarna, HUR storlekarna är och om man har fötter som ett…ptja…lastfartyg. Men skobutiken avrådde mig och jag svor ve och förbannelse över att de inte gjordes i större storlekar. DEN orättvisan liksom.
Och så i tisdags. Råkade jag slinka i i skoaffären. På skohyllan stod ett enda par och vinkade åt mig, men jag såg inte att det var dregelskorna från i våras. Men jag såg att de var sjuhelsikes snygga, men i storlek 40.
Jag är inte den som är den, så jag bestämde mig. Låna nylonstrumpa, knöla ner fötterna (de har spetsig näbb) och de satt som ett skruvstäd. Och sidotårna buktade ut litegrand i skinnet.
Men vad fan, så länge stortån inte spräcker sömmen fram vid tån är det väl inga problem? Särskilt inte när det är halva priset på ett redan billigt pris. Dessutom såg de oerhört ensamma ut på hyllan och tittade på mig med ledsna hundögon och sa att de ville bli adopterade. Av just mig.
Sen kan ni ju gissa vad det är i det här paketet.
Och ni gissar antagligen rätt.
Snygga skor, snygga brallor, snygga tröjor.
Men jag ser fortfarande lika jävlig ut i håret.
