Pirra mig hit, dit, upp och ner

Nu skall jag tjura över det där förbannade ordet all all tid och evighet. Och erkänna att jag till och med ringde maken, TVÄRSÄKER på att han skulle säga att han aldrig hört talas om det, eftersom vi har jobbat i branschen och äger en säckkärra. Och vad säger den lilla uslingen till lagvigd?

– Klart jag vet vad en pirra är, men jag säger säckkärra.

Skilsmässa. Solklar skilsmässa, eftersom han fortsatte med att säga.

– Jamen nu får du faktiskt leva med att VI visste något du inte visste.

Mhmm…och han skall få leva med mig. Oj oj oj vad han skall få leva med mig.

Men, nu skall jag ställa en fråga. Eftersom jag blev insläppt på Bromma Blocks lite senare och kikade runt i butiken.

Alltså. Den här låg på ett bord. Och utan att titta på deras hemsida, eller något sådant. Vad tror ni att det är?

bild 4(1)

För uppenbarligen var det ruskigt självklart vad det var. Och jag var återigen en smula blond som trodde att det var…något annat.

Då undrar jag såklart. Exakt hur uppenbart är det att det är vad det verkligen är (oj vilken konstig mening).

Eller kan man kanske fundera över det och tro att det är något helt annat?

Och ja, jag har köpt extremt mycket bling idag. Det smittas!

Hotell Universum

Där man får sova i en Gunilla-grotta i källaren. Källaren som talibanen glatt upplyste mig om antalet spindlar som hade hittats bara idag. Och hur stora spindlarna är. Tur att jag råkar gilla spindlar.

Först ville jag ge hotellet fem stjärnor, eftersom de hade hämtservice direkt på centralen och sen piccolo (husbonde) som bar ner min 50-kilos väska i källaren. Bra där.

Sen såg jag nattduksbordet.

20131019-000615.jpg

En större Holy Bible än den Gunilla Persson knatade omkring med under armen i senaste avsnittet av fruarna. Då blir man en gnutta sugen på att gå upp till “receptionens” sovrum, göra wicked eyebrow, och bara vara lite allmänt dramatisk medan man upplyser om att hotellets fem stjärnor rätt snabbt tappade två. Givetvis medan man vankar fram och tillbaka som en säck potatis iklädd sina fartygspumps. För den rätta känslan liksom.

Den där Brommafrun har helt klart lite tricks i sin blingade rockärm minsann.

Och sen ser man sängkittet och får nästan en tår i ögat. Vid fotändan på sängen ligger det här.

20131019-001623.jpg
Ja, det är Teddys fot som syns i bild, han sover med mig. Frågor på det? Nähäpp, då går vi vidare.

Herregudihimmelen, vem behöver necessär på det här plejset? Hade jag vetat det hade jag ju kunnat skita i allt och packat enligt makens motto. Tofflor! Vicki Mints. Och mer än jag har packat totalt. Det enda som fattas är en harpspelande kerub och en portabel plastikkirurg.

Hotellet får sex stjärnor av fem.

Och en guldstjärna för att de är förbannat trevliga. Allihop. Om än lite vrickade. I alla fall en av dem.

Vilket antagligen inte kom som en nyhet.

Paaaaarteeeey

Herregudihimmeln vad vi partar. Sen jag kom till Sibirien har det gått i ett, den ena klubben och röda mattan efter den andra.

Ostron och hummer, champagnefontäner och Stureplan för hela slanten.

Eller inte.

Först skulle jag hitta ut från tågcentralen som gud glömde, och jag har BRA lokalsinne. Men den som byggde centralen i Stockholm måste ha gått på LSD och sett arkitekturvision i form av spiraler och labyrinter.

Sen hittade jag Mona, som körde på bensinångorna hem till finhooden och vi drack hemmachampagne (förbannat god) och åt utkörd pizza.

Efter det socialiserade vi. Satt runt bordet och pratade om hur dagen varit, livet i allmänhet och världsfred i synnerhet. Vi löste den ena viktiga frågan efter den andra och var som en EU-kommission i miniformat.

Eller inte.

För det var den perfekta fredagen. Hela familjen Universum och jag satt så här.

socialafamiljen

Candy Crush, blogg och Candy Crush. Och jag, som blandade Candy Crush med blogg bredvid talibanen.

Och jag höll mig klädd i normala kläder tills husbonden kom hem (för att inte skrämma slag på honom i onödan). Sen kastade jag på mig min medtagna OnePiece, medan tuttarna fick rinna ur BH:n och magen fick plats att dega ut sig. Ahhhhh!

Jag känner mig som hemma. Datorer, sladdar, iPads och telefoner högt och lågt, samt att de har exakt likadan soffa som vi.

Man skulle kunna fortsätta bo här och nästan inte märka att man inte är hemma.

Bortsett från akvarierna då.

Och efter fem minuter är jag redan sur på SJ

Ni vet det där fria internätet de har i första klass? Jomen nörden packade upp dator och alla manicker för att jobba lite (kanske), och sen kolla på film med hörlurar (tyst avdelning).

Den här bilden öppnades när jag loggade in på SJ-nätet.

Screen Shot 2013-10-18 at 1.37.19 PM

Fritt min rumpa. 10-20 minuter film. Så det är lika bra att göra slut på det redan nu genom att lägga in lite bilder. Men med det här så fattar ni att jag är ombord, och att jag bara eftersvettas en smula. Samt att min väska är så tung att jag inte kunde lyfta på den själv utan fick spela ut “jag är kvinna och oerhört vek-kortet”. Vilket var sant i och för sig.

Å ANDRA sidan gissar jag att mina medpassagerare tror att jag rymt från någon slags anstalt, eftersom jag stod och höll i min kuddnalle. Jag såg allt att de stod och fnissade åt mig i klunga, med efter så många år med Teddy har jag vant mig. En dam tittade lite medlidsamt på mig och sa att den var fin. Jag höll med.

bild 1(2)

Sen vill jag bara upplysa alla domedagsprofeter om vädret på västkusten. För så här såg det ut på Centralen i Gbg.

bild 2(2)

Sol. Blå himmel. Noll nederbörd.

Men jag lyssnade, och dumpade inte bara två par skor, utan även lite byxor och tröjor hemma. Kanske mest för att det blev väldigt fullt i väskan. Nu återstår bara att se vad jag har glömt. För alltid är det något. Tandkräm brukar vara en väldigt glömbar sak i mitt liv, så även tandborste. Men det märker vi senare.

Och slutligen, titta vad som kom i posten innan jag drog hemifrån.

bild 3(1)

Jag hann inte packa upp dem och prova, vilket är galet deprimerande. Nu är det bara att hoppas att husse sköter sig och provar samt langar över foton. Nu kan jag bara ana tjusigheten.

Och där har jag antagligen gjort slut på SJ:s fria internät. Så nu skall jag luta mig tillbaka, andas med magen, sluta stressvettas och kanske sova lite. Eller läsa. Det får i alla fall bli en aktivitet som inte suger nät.

Hej Sibirien. Jag är på väg. Och passerade precis gränsen till Norrland eftersom vi stannade i Alingsås.

PS: Jag har fått säckvis med spam i ett par dagar, och kommer aktivera spamfiltret igen. Om någon får problem med att kommentera, skicka ett mail är ni snälla. Ibland fungerar saker inte riktigt som man vill.

Ni vinner

Eftersom jag har fått varierande rapporter om snö och jävligt kallt där uppe.

Jag vill bara meddela att jag gick i bara tisha och skjorta i söndags kväll på den här sidan landet. Och nu skall jag bädda in mig i dunjackan för första gången i år.

Vad ni vinner? Jag dumpar skorna som inte funkar i snö och slask. De får stanna hemma. Precis som ni sa.

Men istället kanske mina eskimåkängor åker med.

Jag VÄGRAR frysa.

Och nu bör jag skynda mig lite. För jag har inte gjort ett smack, förutom att ta fram kläder och slängt i en hög. Resväskan står framme med.

Det skall packas, förlossas, duschas, plattas, kläs på, plockas undan, rasta hundar, sminkas och sen åka. Om två timmar.

Jomensåatte, det kanske är dags att unplugga tummen lite?

Vi hörs på tåget.