Okay, jag lämnade Mona med familj igår, tog tåget i sagda 39 minuter och blev hämtad av Admin Anka i, vad som såg ut som en helt normal bil.
Det var den inte.
Först slängde vi in mig och min koffert. Då tyckte jag att det blev fullt i bagageutrymmet. Sen åkte vi till dagis och hämtade lilla barnet som fick sitta i baksätet. En stund. För efter det råkade vi hämta ytterligare tre av familjens barn.
Är ni med nu? Koffert. Jag. Litet barn. Tre barn till. Admin Anka. Mååånga människor oavsett storlek. Och sen handlade vi tre kassar mat på det. Och en hoper skolväskor på det.
Då blev den lilla bilen en Transformerbil. Trycka på en knapp, fippla med en rem, dra lite här och där och vips satt minibarnet i bagageluckan, tre i baksätet och vi behövde inte lämna varken koffert eller matpåsar på gatan. Nej, det var ingen jeep-bil, det var en alldeles vanlig bil.
Sen åkte vi hem. Då kom barnet som fattades.
Åtta personer. Tre vuxna och fem barn. Det är hejdlöst många barn. Så många att man nästan slarvar bort dem.
Så vi beställde pizza. Och alla samlades vid matbordet.
Låt oss bara säga att jag förstår varför den här hänger över bordet.
Jag känner mig lite förvirrad efter att ha bott i en stillsam källare.
Och det är game on som vanligt med fruarna. Har blivit lovad tv:n.
Vi skall bara käka middag med en brutta jag har känt i tio år men aldrig träffat i verkligheten först. Och det skall bli skitjävlaroligt.
