Nu skall vi prata skor (och ångest)

Posted on | by Victoria | 28 Comments on Nu skall vi prata skor (och ångest)

Nu har jag plockat ihop en hög med alla världsviktiga saker som MÅSTE med. Och det är en rätt gedigen hög som ligger på bordet. Maken kom hem och talade om för mig att jag var dum i huvudet, och fem minuter senare sa Mona ungefär samma sak. Min omgivning har alldeles för höga tankar om mig.

OnePiecen ligger i tvätten och maken skall rota fram den största resväskan han kan hitta. På hjul.

Den förlorade höger-UGGen dök upp. Från var vet jag inte, men efter någon timma kom Liten knatande med den i munnen som om han hade haft den där hela tiden, och jag bara inte hade sett den. Reseskor räddade.

Sen kom den stora krisen. Trodde jag hade glömt mina nya blingtröjor från PV ihop med skinnbyxorna, och letade ihjäl mig efter dem med. Överallt utom i garderoben letade jag. Och i garderoben låg de. Då hade jag redan hunnit jaga upp maken för att han skulle leta i bilen, och talat om för Mona att det var katastrofvarning eftersom jag inte hittade dem.

Nu kommer vi till skoavdelningen. Som jag har minimerat till fyra par. Plus UGGsen (om de nu inte springer iväg i en hundmun imorgon igen). Men de är åk-skor.

Här är vi nu.

bild

Helst skulle jag vilja ha mina knähöga boots med också, men kan inte riktigt rättfärdiga det.

Gissningsvis kommer jag gå i bootsen och UGGs en hel vecka. Och OnePiece. Men det kan man inte veta.

Men jag har inte packat skoteroverallen än. Och broddar kommer jag väl få köpa, eftersom jag tydligen skall åka till andra sidan polcirkeln.

13:35 skall vi dessutom blanda in SJ i leken. Snö på spåret? Löv? Motvind? Regn?

Jag kanske inte har drabbats av den största krisen än, eftersom jag inte klivit på tåget.

Men ni får åka med. Tyst avdelning i första klass. Nån som håller mig sällskap?

Jag vet vad jag INTE skall packa i alla fall

Posted on | by Victoria | 6 Comments on Jag vet vad jag INTE skall packa i alla fall

Mina UGGs. De älskade älskade skorna jag har ute som inne, tofflan som är helt egal att gå med utomhus. Mina åkatågochsova-skor.

För de där omkringbärande hundarna har gått väldigt mycket omkring med högerdojan så den verkar ha upphört att existera. Om jag hade på mig dem när jag gick och lade mig igår, eller ja inte NÄR jag gick och lade mig utan snarare till jag gick och lade mig, och den ena är borta idag. Var har den tagit vägen då?

Antingen är det en jävligt filosofisk fråga eller så kan man undra vad de har pysslat med de tidiga morgontimmarna. Jag hittar den alltså inte på riktigt, och jag har letat överallt. Enda förklaringen är att de har ätit upp den, eller skickat den med husse. Finns inte ett spår av den.

Så jag skall tydligen inte ha några UGGs. Vilket är en smärre katastrof.

Sen får jag vatten på min kvarn, att allt ovanför Alingsås är Norrland, för somliga skrev att det skall snöa i Stockholm i helgen. Det snöar inte på sensensensommaren. Jag går inte med på det. Vi är ju för bövelen fortfarande ute och åker båt. Och så skall det snöa?

Jag visste inte att jag skulle passera någon polcirkel på vägen dit?

Och så läser jag hos Mona att det står en säng på tvären i trappan hos dem på grund av mig.

Jomensåatte det här känns ju som en finfinhelg. Inga UGGs, skoteroverall och avstängd trappa i finhooden.

Jag har ju inte ens åkt än?

Inte vilken fraktur som helst minsann

Posted on | by Victoria | 2 Comments on Inte vilken fraktur som helst minsann

Den där nageln som är lite “frakturerad”, som jag envisas med att laga med gellack och lim, den rök igår igen.

Nageln överlevde alltså ett möte med nio små håriga murbräckor och ett antal vuxna vovvar, men igår fastnade den i pälsen på Liten när jag kliade honom. Jag märkte det inte förrän han hade gått en bit och han var på bushumör. Så vi lekte jage ett par vändor fram och tillbaka i huset innan jag fick tag i hunden och kunde plocka nageln ur pälsen.

Den överlevde ju för fanken till och med ett nagellacksbyte med lagning, men inte detta.

Nu känns det som att den sjunger på sista versen, men hållfasthetläran kring naglar och gellack borde utredas i någon slags uppsats. Om jag så skall skriva den själv. Här.

Men ett sista försök. En sista lagning. Eller kanske näst sista beroende på hur enveten jag är.

Så, ofrivilligt amputerad nagel.

bild 2(1)

Blev vips en hel igen.

bild 1(1)

Eller ja, vips och vips. Det krävde lite tålamod den här gången. Men jag kom på något nytt.

Istället för lim tog jag baslacket och kletade på brottytorna medan jag limmade ihop det genom att hålla nageln över lampan. Revolutionerande minsann. För det funkade.

Sen bufferfil över hela nageln, rengöringsmedel och ett nytt lager underlack. Och sen två lager vanligt lack för att avsluta med topplack på både nagelytan och undersidan nageln. Frakturen har ju växt ut så mycket nu att det går att lacka på undersidan och få lite (möjligen inbillad) extra styrka.

Men, precis som med ett vanligt benbrott som fått läka ihop flera gånger och lite fel så blir det ju komplikationer. I det här fallet börjar den krokna. Jag tror jag tryckte lite väl hårt när jag “limmade” fast den.

Det kan man leva med. Smärtan i att behöva klippa av alla naglarna går inte ens att tänka på.

Så, I present to you, ett alldeles nytt nageltips.

Jag börjar tro att det där lacket är något slags mirakel. Vänta bara tills jag kör Kajsa Warg-stuket med det och börjar tapetsera, laga bilmotorer eller lära det att städa.

Det kommer. Och då kommer jag få nagelnobelpriset.

Sådan matte sådana hundar

Posted on | by Victoria | 17 Comments on Sådan matte sådana hundar

Titta titta titta vad jag såg idag! OnePiece har börjat med hundkläder. Gissa vem som nästan gjorde i byxan av lycka?

Den ultimata förnedringen.

Stor har varit tomtenisse.

Screen Shot 2013-10-16 at 2.04.18 PM

Och Stålmannen.

Screen Shot 2013-10-16 at 2.05.38 PM

Men nu skall de få en matchande outfit med sin älskade matte. Som om de behöver det med tanke på pälsen. Shopping handlar inte om behov, det handlar om fäschon.

Som vi skall mysa.

Screen Shot 2013-10-16 at 1.49.30 PM

Screen Shot 2013-10-16 at 1.58.54 PM

Det enda jag funderar över är formuleringen “…perfekt för både honom och henne”. Är det husse och matte de menar då eller?

Förnedringsshopping när den är som bäst.

Hundtricket

Posted on | by Victoria | 14 Comments on Hundtricket

NU vet jag vad jag skall lära hundarna nästa gång, de ränner ju ändå omkring med diverse prylar i munnen hela tiden. Senast imorse, före påklädning, knatade Liten förbi mig med både min gigantiska fleeceonepiece och en luvtröja i munnen. Ju gladare hund desto mer prylar i munnen. Eller så tyckte han att jag skulle skynda mig att klä på mig, eftersom kläder på betyder först mat, sen kiss.

Men jag tror inte det, för igår var det en sko och en fjärrkontroll, och det är galet svårt att klä på sig och känna sig…färdig?

Jag satt och förlossade precis nu. Och när jag var klar insåg jag att någon (ingen nämnd ingen glömd) hade tagit det sista toapappret, och det nya stod i köket.

Minuterna som går medan man funderar på att ringa en vän/granne/maken samtidigt som man förgäves letar efter åtminstone en jävla bomullsrondell är långa. Och det är långt till köket. Då förbannar man att man inte lärt hundarna kommandot “hämta toapapper” istället för “hämta Paco” (då hämtar de valfritt gosedjur i röran på golvet – fråga inte varför alla gosedjur heter Paco, men jag misstänker att McD-reklamen hade ett finger med i spelet vid just det dopet – ja jag är lättpåverkad).

Sen inser man det hopplösa i situationen. Hundarna var av ingen hjälp alls. Valet var att sitta kvar tills benen domnade och maken kom hem (och dö av tristess) eller faktiskt ge sig ut och hämta det själv.

Sagt och gjort. Fleeceonepiecen, tre storlekar för stor, nere vid knäna. Bajlådan ihopknipen som en munk med evigt tystnadslöfte, lätt framåtböjd med ändan putande. Oklart varför, men det känns bättre på det sättet när man inte torkat sig. Så has-sprang jag ut i köket, hämtade toapappret och sen tillbaka. Där jag löste problemet.

Nu är det jag som lär jyckarna att hämta toapapper. För just det dilemmat är ju inget engångsdilemma. Inte i det här huset i alla fall.

Jag vet inte hur ni har det. Men här tar det till och med slut helt rätt ofta, och man får hitta gamla julservetter eller en bomullstuss.

Idag fanns inget alternativ alls. Och det kändes lite…förnedrande.