När man kan sålla agnarna från vetet (vettet)

Okay, jag fastnade ju lite i Facebook förut, eftersom jag inte har kollat på ett tag. Och så hade jag även en orgie i mig själv, och kollade igenom gamla foton från förra hösten. Ja jag vet, varför bara genomlida en höst när man kan späka sig själv med att kolla bitterhetsgraden från förra hösten med liksom. Avdelningen saker man gör för att man är dum i huvudet.

Men, nu råkade jag se en bild till, även den från oktober. Där jag bestämde mig för att kolla ärlighetsgraden på bekantskapskretsen och att sålla lite bland kompisarna efter vad de kommenterade.

Jag är ju kass på att slänga kläder, och har en klänning från tidigt 90-tal som är så ful att jag undrar om jag var påverkad av något när jag köpte den. För det första använder jag sällan/aldrig klänning, för det andra använder jag definitivt inte “rara” kläder överhuvudtaget.

Men jag fick ett ryck, slängde på mig den (ja, jag vet att jag ser ut som att jag är trött, tröttare, tröttast på kortet), fotade mig och slängde ut bilden på FB med texten “Åh, en heldag på stan och jag hittade värsta fina klänningen, NU måste sommaren snart komma så jag kan använda den”.

tdress

Och sen väntade jag på kommentarer. Det kom många. De flesta var i stil med “det var det fulaste jag sett, är du helt tappad”. Men så var det ett tiotal som lovprisade klänningen och min utsökta smak. Och undrade var jag hade köpt den.

Jag gillar ärlighet. Facebook är för det mesta ett oärlig forum. Med uppenbara rövslickare.

Då började jag rensa bland mina bekantskaper. Lovprisarna rök. För de ljög sig gula och blå.

Herregudihimmelen så gräslig den klänningen är.

Men det var ju för all del ett oerhört praktiskt sållningssätt.

Och nu skall jag stänga ner FB i ett par månader till, dagens FB-orgie är härmed över.

Vad tycker ni om klänningen förresten? Hehe!

Dagens häng och dagens tips

Jag viftade tillfällig vit flagg och hoppade av som ordförande i motståndsrörelsen mot årstiden. Notera nyckelordet tillfälligt här. Total resignation är bara något jag pysslar med en dag, eller max två.

För jag kom på en fördel, och det var inte klockomställningen. Utan snarare att det går att hänga med Lill-Timell, hans morbor Stor och en hög böcker när det är skitväder. Och det var ett tag sen jag fläkte ut mig på soffan med just böcker.

Så, först dagens tips. Gillar ni att läsa? Framför allt på engelska? Jag älskar att läsa, men är periodare på grund av tidsbrist. Något som har drivit maken till vansinnets gräns eftersom jag inte kan åka många centimeter hemifrån utan att ta med mig alldeles för mycket böcker. Alla som vet hur jäkla bra jag är på att packa vet att jag åker hemifrån med en garderob på hjul, och kommer hem med ungefär 95 procent av innehållet oanvänt.

Lägg till minst tio bok-böcker på det och vi snackar övervikt så det visslar om det.

Men nu är det inte så längre, och har inte varit på många år. Innan Kindle och alla andra e-bokläsare fullkomligt exploderade och det var ett ganska nytt fenomen köpte maken en till mig, från någon obskyr firma i Frankrike. Bookeen hette den och var fantastisk att läsa på, men lite krånglig att knöla in böcker i. Men det visste jag ju inte då. Eftersom jag hade inget alls att jämföra med.

Sen köpte jag min första Amazon Kindle när vi var i London…förra året tror jag? Med tanke på att jag läser i princip uteslutande på engelska var det mitt livs bästa köp (lätt överdrift men ni fattar). En pocketbok på engelska kostar en förmögenhet, mellan 200-300 spänn, i bokhandeln. En Kindle kostar runt en tusing med tillbehör men då har man ständig internetuppkoppling till en av världens största boklådor, Amazon. Där kostar böckerna max en hundring, vanligaste priset är runt 50 spänn.

Efter Kindlens inträde i mitt liv släpar jag runt på hundratals böcker vart jag än går, och de väger ett par hundra gram oavsett antal. Plus att jag lätt har tjänat in kostnaden för själva bokläsaren med tanke på bokpriserna. Jag är nöjd sådär i allmänhet, maken är nöjd för att han slipper sucka och stöna över packningen när vi semestrar.

Nu köpte jag en ny. Bytte upp mig lite. När mamma var på Irland och Fejstajmade oavbrutet så fick de som uppdrag att “smuggla” med en från flygplatsen. Kärlek vid första ögonkastet.

Så, idag ligger jag och är allmänt snygg i soffan med fleeceonepiece och vampyrböcker.

tkindle

Bokälskare Unite! Dagens pryltips är en Kindle. Det går att läsa på en iPad men mina ögon pallar inte blänket och ljuset. Det här ser ut som papper, med inbyggt lampa. Jag har bara en sak att säga, köp! Ni kommer älska både mig (för tipset) och själva prylen. Jag kan varmt rekommendera alla varianter, men den jag bytte upp mig till  är en Paperwhite.

Som sällskap har jag Lill-Timell.

timell2

Som blir vampyrlik om man vänder bilden upp och ner.

Och den lite mer värdiga Stor.

timellmorbror

Som bonus har vi bjuckat in oss på middag hos pappa. Vilket betyder att jag kan ligga här tills det är dags att kamma sig och hoppa ur OnePiecen och gå hela de 200 meter det är att gå till honom.

Årets längsta och tristaste dag blev…okay att genomlida.

Hundar och böcker är en finfin kombination.

Det enda som behövs nu är ett bulkpack antidepressiva och valium. Så jag kan genomlida hösten i något slags rosa fejkat töcken.

Men det sistnämnda har jag inga tips på hur man får tag i. Utan att vara jäkligt olaglig. Eller återigen, känna en läkare som glatt bläddrar i sitt receptblock.

Jag nöjer mig därmed med min Kindle och hundar.

I’m a survivor!

Fyra nyanser av grått

Ja, jag är medveten om att jag är tjatig. Men jag kollade Facebook för första gången på…ett tag. Eftersom mina nerver inte riktigt klarar allt “myyyyz” (varför dessa jävla Z på slutet när saker skall vara extra snuttifierade?) och hur förbannat fantastisk höst och årstidsväxlingar är.

Den är inte det. Det är mörkt, grått, blåsigt och regnar småspik på tvären. Hösten är möjligen mysig så långt söderut att det gränsar till plejset dit pepparn växer, men inte här. En koll ut genom fönstret i detta nu visar en mellannyans av grått med regnstänk. Man dör inte direkt av sugenhet att gå en promenad i allt det “vackra” och vada bland blöta ruttnande blad. Blad skall sitta på träden och vara gröna. Helst på en palm med några kokosnötter.Inte ens Stor, som är en hund med en hjärna stor som en ärta och ett hjärta stort som en pansarvagn, gillar det. Han kollar ut, konstaterar väta, knatar ut och gör sina behov gående på klospetsarna. Lill-Timell fattar inte riktigt ännu, allt är fortfarande roligt.

Jag blir på riktigt sugen på att åka på någon slags Eriksgata och kasta ett knippe murkna löv i ansiktet på alla som myzer på Facebook och lägger ut sådana här bilder.

host

host1

Helt ärligt och handen på hjärtat. Jämfört med en tropisk ö kan de där jäkla trattkantarellerna gå och dränka sig. Eller?

host2

Och så kollade jag vad jag gjorde förra året vid den här tiden. Eftersom jag högst troligt var lika bitter då.

För exakt ett år sedan idag photoshoppade jag en bild med Bondtema, och skrev att filmen ifråga endast kan utspela sig i Göteborg. Samt att den var uppföljare till Fyra Nyanser av Grått.

Screen Shot 2013-10-27 at 11.39.35 AM

Jag är zå zatans zkojig.

Och myzig.

Nu drar jag till en tropisk ö!

Bästa kommentaren

Jag vaknade imorse och slängde ett getöga på iPaden som låg bredvid mig.

(Med det här vill jag påpeka att imorse VAR det verkligen imorse. Svintidigt. På grund av den tidigare hyllade klockomställningen)

Och såg den kommentaren på hundinlägget.

Screen Shot 2013-10-27 at 9.34.07 AM

Då började jag skratta så jag inte kunde somna om. För herregudihimmelen så rätt den reflektionen var.

Jag SA ju att Liten såg ut att vara en slyngel från Stockholm. Det var bara namnet jag hade fel på.

Vem visste att de Timellska bröderna hade en okänd lillebror i Göteborg/Strömstad?

timellhund

Lika mycket tänder har de också. Den ena lite vassare än den andra.

Jösses. Tack för den reflektionen.

Nu kommer jag aldrig mer kunna titta på den lille uppkäftige utan att tänka på Anders Timell.

Hundar hundar hundar!

Okay, jag har fattat – majoriteten av er tycker att jag är vrickad. Och att det tydligen inte är normalt att drömma som jag gör.

Må era anus gro tänder och äta upp er när ni sover!

Efter en heldag på uppfostringsanstalt kör vi ett annorlunda inlägg. Och det är inte jag som varit PÅ anstalt, det är jag som har varit själva anstalten. Jag har försökt uppfostra den här uppkäftiga typen medelst bitande i nacke och öron.

bild(6)

Visst ser han ut som en slyngel? Som bonus ser han dessutom ut att komma från Stockholm, heta Leffe och vara gängledare. Uppkäftigheten lyser i alla fall igenom under snedluggen.

Jag vet att ni är ett gäng som gillar hundar och vill att jag skall skriva mer om hundar i både allmänhet och synnerhet, och inte bara när de biter sönder mina glajjor så jag får ställa in Barcelonaresor och andra liknande “skojsigheter”. Men eftersom jag lever och andas hund så är ju det ett normalstadie för mig.

Så jag tänkte leka Barbro Börjesson (som jag lite tyst säger att jag ogillar eftersom jag inte är för uppfostringsmodellen som handlar om bestraffning utan gillar belöningsmetoder mer). Men för en kväll kan jag vara Barbro. Eller Fråga Barbo för all del.

Fråga bara inte om uppfostran. För det vet vi ju vid det här laget att det inte är min starkaste gren. Äsch, ni får fråga vad som helst. Så sätter jag ihop det till ett inlägg.

Nu kommer det bli oerhört pinsamt om det blir helt tyst och det inte kommer en enda fråga. Och det känns så.

När fick jag hybris liksom?

(Fast jag vet när jag fick det; när Mona sabbade Plain Vanillas kassasystem. Men det var ju inte direkt hundrelaterat)

Shoot.

// Den vrickade