Men det är nära.
Jag råkar bara ha legat väldigt mycket idag. Och då menar jag inte porrigt. Tack och lov, för det hade jag aldrig orkat.
Ni vet den där migränen som överraskar mig medelst kölhalning ibland?
Den gjorde det idag.
Men imorgon kommer jag tillbaka.
Nu skall jag blunda lite igen. Och kanske spela lite WF.
Ha en finfin lördag.
(Hellre däckad den här lördagen än nästa!)
Igår morse var jag tvungen att byta från vanliga glajjor direkt till läsglasögon för att överhuvudtaget se texten på datorn. Jag brukar klara mig ett tag genom att bara skippa de vanliga, men icke igår. Vilket antagligen betyder att jag behöver nya läsglajjor igen, men det problemet funderar vi på en annan dag.
Imorse knäppte det i knäna när jag reste mig från sängen.
Det är nu det börjar alltså. Resan mot förfallet.
Mormor 98 år är banne mig spänstigare än vad jag är.
Och exakt dubbelt så gammal.
Hjälp?
Och det kommer bli årets längsta minuter.
Maken sjöng och presentade imorse. Sen gjorde han inget mer förrän jag satte en blåslampa i arslet på honom när det gällde sängkläderna.
Vi käkade på restaurang och det stod blommor på bordet från kompis krögare när vi kom dit. Dagens andra trevliga överraskning.
Sen gick vi hem.
Gissa vem som drog till källaren?
Dammråttorna i den här lägenheten är mer sällskapssjuka än maken.
Tack för idag – slut för idag.
Även slut som artist.
…närmare bestämt granntanter.
Nog för att han brukar trassla in sig i grannens häck, men det var ju det där med hemliga tête-à-têter (på torpet?), smygande med sms och LÖGNER (eller undanhållande av sanning). Han har skills måste jag medge.
Jag hörde en duns i brevlådan förut, men jag brukar inte rusa ut och kolla eftersom det alltid är toalektyr i form av Björklövet som dunsar i brevlådan här. Den kan man hämta på väg till dass vilken dag som helst. Inte bråttom alls faktiskt. Om man nu inte är särdeles intresserad av att veta när det är bingo på Utängens Loge eller när Aktiva Seniorer skall ha möte nästa gång.
Men till slut knatade jag ut och stack ner armen i brevlådan. Där det låg ett tjock kuvert (och Björklövet). Läste avsändarnamnet och förstod vilken tant som varit i farten och gick ner i vardagsrummet och sa till maken:
– Men herregud! Nu blir jag både rörd och skakad. Jag har fått brev från en läsare (och en jag jobbar på att utklassa i WF). Hur i helskotta…?
Maken flinade och sa:
– Mmm…Granntanten eller?
Hur i HELVETE? Och vad är det med honom och granntanter? Sen kan man ju visserligen undra vad det är med mig och min totala naivitet. Jag läste det här inlägget hos Granntanten igår.
Utan att reflektera över foppatofflorna. Vilket betyder att jag är en härdad kvinna numera. Eller bara korkad. Välj själva.
För alla var ju tydligen inte lika korkade. Men jag läste inte kommentaren till inlägget förrän idag. Efter brevöppning.
Somliga är betydligt smartare än vad jag är. Helt klart.
Det visade sig att Granntanten hade luskat rätt på makens mobilnummer, skickat ett vansinnigt underhållande sms till honom, för att få tag i adressen till Strömstad. För när jag väl hade öppnat brevet läste han sms:et för mig. Och jag kan någonstans fatta svårigheten i att förklara vem man är för att få tag i en adress utan att låta som någon slags seriemördare och dessutom hoppas på att mottagaren är någorlunda snabb i skallen. Som hon själv skrev i meddelandet “det här kanske låter en aning suspekt”. Och efter att ha hängt här på bloggen sedan från början hade i alla fall jag haft mina tvivel angående makens snabbhet i skallen.
När det gäller damer har han tydligen mad skills och pokerfejs.
I kuvertet låg ett kort. I kortet stod det skrivet att “PS: Fem foppatofflor till maken för att han vågade ge mig adressen :)”.
Då först började kugghjulen i den här skallen snurra. Långsamt.
I kortet låg även ett vansinnigt rart litet paket.
Med instruktioner om att vitamin E var bra för hundpussade läppar. Hade jag ingen aning om. Så jag slet upp paketet och hittade det här.
Nu är jag jättelycklig. Med kugghjul i skallen som går lite snabbare än för någon timma sen. Väldigt blanka och mjuka läppar har jag med, och de brukar vara trasiga. Det här skall bli jättespännande att testa. Funkar detta på mina vintermjälliga läppar kommer jag köpa ett bulkpack.
Det jag vill säga med alla de här orden är först och främst TACK. Jag är både skakad och rörd.
Sen vill jag även säga att jag verkligen gör skäl för min hårfärg, och att maken tydligen kan lura mig till månen och tillbaka när han vill.
Det sistnämnda kan ju vara praktiskt för honom att veta?
Nu skall jag gömma den fina läppgrunkan för hundarna. Eftersom de har en förkärlek för gravljus, handkräm och alla slags cerat.
Sen skall jag duscha, hundsäkra huset, gå på lokal och äta middag och högst troligt komma hem till något nytt som den lilla jycken har lyckats hoppa/klättra/studsa upp och knycka.
För näe, spionkameran är inte uppe ännu.
Och så måste jag ju hinna vila lite.
Maken har tydligen gjort sitt för idag med sånginsatsen imorse, för han har legat på soffan och kollat på tv-serier sen han kom upp. Han har i alla fall helt glömt att han lovade att tvätta sängkläder och hjälpa till att hundsäkra.
Så om vi tar och håller tummarna för att mitt goda humör håller i någon timma till i alla fall?
Till er allihop. Ni är världens bästa läsarsällskap. Och ni som läser Mona (dvs ungefär nästan alla) vet väl även att hon har outtat hela mig idag. Så till och med makens halvkusin på andra sidan jordklotet fattade att jag var jag. Mia Halvkusin, jag brukar inte gå omkring och tala om för alla jag träffar att jag har en blogg. Så det var väl anledningen till att jag inte sa det när vi var på asiaten. Jag visste inte att du var en Mona-hängare heller. För det sa inte du. Pilutta dig. Hehe. Du kan väl bara försöka låta bli att tala om det för halvmorbror L. Han är så…telegrafiskt lagd även om jag älskar gubben.
Jag hade ju ändå outtat mig själv nästa helg i Ullared. Eftersom jag inte hade tänkt åka särskilt incognito. Ni kommer känna igen mig på OnePiecen och paljettskor. Och hatt. Eller mössa. Det hänger på utomhusgraderna.
Nu skall ni få höra om morgonen. Jag misstänker att somliga i hushållet har läst bloggen. Och då menar jag inte jyckarna.
För första gången NÅGONSIN i vuxen ålder vaknade jag till skönsång. Eller sång i alla fall. Jag har verkligen aldrig hört maken sjunga (förutom i smyg i källaren). Men imorse vaknade jag av att han sjöng:
– Man fåååår vara glaaaaa, på sin föööödelsedaaaaaa…
Och så kom han med en bricka gjord av en uppochnervänd träback han hade hittat i källaren. Jag önskar att jag hade kunnat ta kort på den, men dels var mina ögon väldigt pliriga och det var mörkt, och dels hade jag fullt upp med att försöka värja mig för en studsbollshund och en trötthund som var ute efter Napoleonbakelsen som stod på brickan. Ihop med ett paket och en vas med blommor. Ja, ni får svimma nu. Jag känner mig fortfarande lite yrslig. Vilket förvisso kan ha med den höga åldern att göra.
Men så här fina var blommorna.
Och det här var paketet.
Med ett halsband som jag skall visa sen. När jag har tagit på mig det.
Sen var jag tvungen att muttra lite för sakens skull.
Och så fick jag en väldigt speciell silverpeng.
Inte vilken peng som helst såklart. En VIP-peng till favoritstället på jorden.
Mmhmmm…(jag tänker inte tala om vad jag har lust att göra med den pengen).
Sen somnade maken om av ren utmattning antagligen, tänk den ansträngningen som låg bakom det här?
Nu…vet jag inte riktigt vad jag skall göra. För jag hade bestämt mig för att göra precis vad jag vill idag. Men jag vet inte vad jag vill göra.
Så jag tror att jag skall spela WF mitt på blanka dagen. Väldigt dekadent.
Samtidigt som jag kontemplerar min höga ålder och fortfarande längtar till imorgon.