…och andra går i jävligt fula.
För idag var dagen som jag gick ut och gjorde min årliga fulsommarshopping. Den där shoppingen då jag kommer på att det är en så HIMLA bra idé att köpa fotvänligt (Birkenstock – väldigt liknande de jag köpte förra sommaren), årets båtskor (de sliter man ut i parti och minut), ett par skorts och ett par shorts (inte så himla fula faktiskt) och ett par mjukisharemsbyxor i zebraprint som är två storlekar för stora.
Den delen av mig som möjligen är fashionista större delen av året har en dipp varje sommar. För det är varmt och då skall det vara bekvämt. Och den shoppingen är inte ett skit genomtänkt. Resultatet skall ni få se imorgon, jag bara förvarnar nu så ingen liksom kolar vippen av att se mig i Birkenstock och för stora zebrabrallor.
Vem shoppade jag med då? Jo kusinens man. Jag är ju inte särskilt långsint när det handlar om specifika grejor, däremot är jag fortfarande en riktig fitterbitta sådär generellt.
För att göra en lång historia kort, han fick en jävligt snorkig kommentar på Facebook igår om hur himla trevligt det hade varit att att umgås med dem på pappas födelsedagsbrunch. Han svarade med extremt dålig anledning/ursäkt. Jag fortsatte på inslagen sarkastisk bana och frågade om det var någon slags telefonbrist där de befann sig och om ingen kom på tanken att åtminstone slå en signal för att tala om att de inte skulle komma. Han bad om ursäkt på riktigt.
The End.
Så idag gjorde vi stan i en timma. Hans inköp var en smula mer fashionabla än mina, och det var trevligt att andas frisk luft.
Sen gick jag hem och fortsatte jobba. Spenderade orimligt mycket tid på att bråka med min jobbmail som bara vägrade fungera och medan jag satt där framför datorn kom jag på att jag visst hade råkat glömma att äta. Ingen frulle och ingen lunch. I kombination med restirritation och för lite sömn. Så jag somnade. Över tangentbordet.
När jag hade gamnackat mig i sisådär tio minuter och dreglet började sippra ur mungipan reste jag mig, gläfste något argt till maken, tog min bok under armen och så gick jag ner till den lokala reston för att käka kombinerad frukost, lunch och middag (köttbullar med mos och marängsuisse).
Jag är faktiskt sjukt tacksam över att bo i en liten stad ganska ofta. Särskilt i en liten stad där havet ligger en spottloska från ytterdörren.
Vad jag är ännu mer tacksam över är hur lätt det är att äta ute ensam. För jag brukar inte ha med mig bok, det finns alltid någon att prata med. Anledningen till att boken fick följa med idag var min folkilska, mot människor i allmänhet och somliga i synnerhet. Det finns inget som säger “håll käft och dra åt helvete” lika effektivt som att ha näsan i en bok.
Jag åt, fotade vår extremt trevliga båtskylt (är det någon här som verkligen har koll på vad det är för skylt egentligen så är det Birgit) för att stilla allas nyfikenhet och sen gick jag hem och fortsatte bråka med mailen.
(Vi har möblerat om på bryggan, nu ligger storbåten längst ut och Gula Faran innanför)
Nu är klockan tack och lov snart läggdags och nu är det löst. Så nu tar jag helg.
Och så ber jag om ursäkt på förhand. Väderprognosen här på västkusten säger ju att den tropiska värmen kommer tillbaka och skall hålla i sig.
Jag känner bara en viss upplysningsplikt. Det kan hända att jag har köpt en ny hängmatta för lata dagar i solen. Då kan det även hända att alla väderprognoser som talar för vackert väder går åt helsefyr.
Första dagen med hängmattan ösregnade det. Så det känns lite skakigt.
Men då vet ni åtminstone anledningen.
