Tema Vokalfel

Jomen vi åkte ju 50 distans enbart för att hänga en kväll med Enlisailivet och Elefantpenismannen. Så värt det. Inte ofta man kan köra full fart och dessutom gå utomskärs hela vägen. Havet var som ett dansbandsgolv (ja, det är skillnad på discogolv, balsalsgolv och dansbandsgolv).

De angjorde Gullholmen före oss, trots soppatorsk och sjöräddning (hahaha – jag är bara så glad att någon mer än vi åker sjöräddning), så de tog emot oss och serverade rosévin medan vi bidrog med…chips.

Och så satt vi i den ljumma sommarkvällen framför våra båtar.

IMG_1781.JPG

Tomas Ledin hade kunnat sjunga ledmotivet till den här kvällen. Det är alltså absolut inte höst. På hösten är det inte 17 grader mitt i natten. Punkt.

Sen grillade männen, ackompanjerad av makens grillskryt och Elefantmannens illa dolda avundsjuka. Han hade en liknande grill, men inte riktigt i samma kaliber som maken och vad han än säger så grämde det honom. Jag förutspår ett grillbyte inom snar framtid i den familjen. Sådant svider i ett prylhjärta.

Sen gick vi in och satte oss för att äta, maken fick lyckligt använda båtens skitjävlaonödiga centraldammsugare till något riktigt vettigt. Myggjakt. Trots centraldammsugarmyggjakt, thailändsk myggspray, myggljus och en myggmagnet till hund lyckades blodsugarna åstadkomma minst tio myggbett på varje fot och tre på höger skulderblad.

Efter maten pratade vi skit.

IMG_1787.JPG

Obegriplig skit dessutom. Fyra personer som har munlepra och dessutom pratar i ljusets hastighet och i munnen på varandra är inte en vinnande kombo. För det blir fel. Det tog ungefär en timma innan vi nådde någon slags acceptans och förståelse (typ; lyssna inte på vad jag säger, förstå vad jag menar) för att alla vokaler blev utbytta mot annan random vokal som inte hörde till ordet.

Men trevligt var det. Väldigt trevligt.

Ända tills männen började diskutera elgrejor på båten och använde ord som fluxkapacitator och warpsköldar.

Då vet man att det är dags att sparka ut dem. Med eller utan warpsköld.

Men först bestämde vi att Enlisailivet passade orimligt bra i mina nya bågar.

IMG_1788.JPG

Vi hann med att avhandla många viktigheter på kort tid. Imponerande många.

Och jag är fortfarande skrämmande positiv.

En halv dag på havet uppåner har den effekten.

Imorgon är en ny dag. Det är Stors födelsedag och mammas lurv blir fyra år minsann. Eller ja, skall man vara nogräknat fyllde han redan vid midnatt, men vi firar när vi vaknar.

Leverpastejtårta och fotografering blir det.

Och säckvis med pussar med magkill.

Vet ni vad

Det är sommar!

Kommer jag inbilla mig ända tills det blir mörkt klockan åtta ikväll (och solen går ner på rätt ställe – i havet). Det här är magiskt, stilla på havet, 22 grader varmt, knallblå himmel och strålande sol. Vi har lagt 40 distans bakom oss och har sisådär tio kvar tills vi kommer till Gullholmen där vi skall möta upp Enlisailivet.

Det är inte ofta jag är positiv. Kan vi hålla tummarna för att det håller i sig?

En skrämmande känsla.

Hej Smögen!

IMG_1117.JPG

Jag behöver hjälp (och semester)

Nu är det dags att åka utomlands. Pronto helst, men vi väntar ett par veckor så vi får ordning på renovering, flytt av möbler och givetvis ett par båtturer till om vi nu får SUPERHÖSTEN. Cheferna har förhandlat och satt en del villkor, det ena villkoret var ju såklart att kompromissa med fastighetsägaren. Jomen ungefär så, och det tar väl ett par veckor.

Nu vill jag ha tips, för jag är verkligen skitkass på att åka charter. Inte för att jag är snobbish (hello, jag är gift med foppatoffla, då går det inte att vara snobb), mer för att vi aldrig/sällan åker på kortresor där det kan vara praktiskt med just charter. Och så är jag ringrostig, har ju inte åkt till varmt land på fyra år (något maken suckande refererar till som ‘tiden före hundarna”). Så blir det när man skaffar barn, säger jag, och suckar inte alls. Men nu är det hög tid.

En vecka typ. Det betyder att Thailand går bort. Så även Florida. FH (före hund) körde vi varannan Thai, varannan FL – men det är för långt för en vecka.

Så…jag är sugen på Dubai. Där har jag aldrig varit och det är lagom långt.

Då kommer ju mina frågor.

Har nu varit där? Hur är det?

Har ni andra tips?

Enda stället jag vägrar åka är Egypten. Annars är jag flexibel. Så, charter och lagom långt med badvänligt hav (är ingen poolperson)?

Vad säger ni?

Sen kan nu förbereda er på nostalgiinlägg de luxe. Vi hittade vår hårddiskbackup med foton sen ungdomens glada dagar.

Jösses vad material jag har. Vilka foton, vilka tider och perkele vad kär jag var i min man (eller okay … ÄR). Jag behövde bara bli påmind om hur jävla roligt vi faktiskt haft. Vi hittade tom foton vi inte ens trodde vi hade.

Jag är glad att jag inte är politiker. I så fall hade jag varit tvungen att gömma hårddisken under Kinnekulle.

Men jag skall plocka ut godbitarna, som jag skrattade när jag såg dem, och som jag hade glömt vissa resor/händelser.

Först vill jag dock ha restips.

Hit me!

Ett GULDKORN!

En Oscar-Emmy går härmed till Majabella för…decenniets absolut roligaste blogginlägg. Fullkomligt genialisk text och bild, som går att titta på ett hittills okänt antal gånger och fortfarande skratta så mycket att jag kissar i byxan.

Helt ohämmat tar jag en skärmdump och delar det här, så kanske några fler får ta del av humor med stil. Jag tar av mig hatten, viker in hovarna och inser att jag aldrig kommer kunna leverera en bild och en one liner på samma nivå.

Och även kanske lite för att jag vill spara det här i min blogg. Att ta fram när livet känns lite dyster (dvs varje dag fram till våren). TACK Majabella. Du gjorde mitt liv väldigt mycket bättre.

image

Så. Jävla. Roligt.

Läs hennes blogg. Alla i hela världen borde göra det. För att få frustfnissa och bara må lite lite bättre.

Tryck på bilden för att komma till originalinlägget.

Nu kan ni överge min blogg och fokusera på hennes istället.

(Jo, jag är djurvän och tycker om ekorrar, men det här…näe…det är bara så roligt)

Jag är ett PUCKO

Med sämre inlärningsförmåga än ett spädbarn. Det här med orsak och verkan är tydligen inte min grej alls.

Ni vet. Ni har koll på hur det går för mig när jag har vattenglas bredvid datorn och en hund med lång viftig svans och en hund med en lång viftig nos. Den med svansen gör det oftast inte med mening medan den med murbräckenosen gör det på rent jävelstyg.

Jo. Det är sant. Stor vet precis vad han gör. Han är mitt älsklingsludd, men vet exakt vad man skall göra för att få uppmärksamhet. Och det är på det berömda håret att jag har klarat mig så här länge.

Minns ni bonusdatorn? Jag lämnade ju in tre trasiga datorer, räknade med att få tillbaka en lagad men fick tillbaka en till. Den som Stor välte ut ett glas Cola i förra hösten? Som det slog blå blixtar ur innan den stendog? Den lyckades ju min magiker till kompis laga. Lyckan.

Så länge varade det. Ända tills idag.

Jyckarna var hungriga. Jag skulle “bara” göra klart ett par grejor innan jag reste mig för att utfodra dem. Under tiden hällde jag upp pyttelite vatten i mitt glas för att svälja ner min medicin med. I ögonvrån såg jag hur Stor fick vittring på vattenglaset, han siktade med näsan, rammade glaset innan jag hann ta det i handen och med samma precision som en slipad legosoldat sopade han till det med näbben så att allt innehåll hamnade rakt över tangentbordet.

Nu står den här.

image

 

På tork. Efter att ha stendött ungefär en nanosekund efter att vattnet landade på (och i) den.

Nu har jag alltså bredband men ingen dator. Hundarna har däremot fått både uppmärksamhet och mat.

Jag är inte särdeles imponerad av mig själv. Inte kan jag skylla det på någon annan heller.

Jag har back up. Men vad hjälper det när jag inte har någon dator som orkar med de tunga programmen.

Nu tänker jag dra någon gammal över mig och vänta till imorgon och hoppas att ett mirakel inträffar under natten.

Avdelningen Hur Många Moderkort Kan Man Fritera Under En Livstid

(Jag hoppas att jag har fyllt min kvot nu?)