Jomen vi åkte ju 50 distans enbart för att hänga en kväll med Enlisailivet och Elefantpenismannen. Så värt det. Inte ofta man kan köra full fart och dessutom gå utomskärs hela vägen. Havet var som ett dansbandsgolv (ja, det är skillnad på discogolv, balsalsgolv och dansbandsgolv).
De angjorde Gullholmen före oss, trots soppatorsk och sjöräddning (hahaha – jag är bara så glad att någon mer än vi åker sjöräddning), så de tog emot oss och serverade rosévin medan vi bidrog med…chips.
Och så satt vi i den ljumma sommarkvällen framför våra båtar.
Tomas Ledin hade kunnat sjunga ledmotivet till den här kvällen. Det är alltså absolut inte höst. På hösten är det inte 17 grader mitt i natten. Punkt.
Sen grillade männen, ackompanjerad av makens grillskryt och Elefantmannens illa dolda avundsjuka. Han hade en liknande grill, men inte riktigt i samma kaliber som maken och vad han än säger så grämde det honom. Jag förutspår ett grillbyte inom snar framtid i den familjen. Sådant svider i ett prylhjärta.
Sen gick vi in och satte oss för att äta, maken fick lyckligt använda båtens skitjävlaonödiga centraldammsugare till något riktigt vettigt. Myggjakt. Trots centraldammsugarmyggjakt, thailändsk myggspray, myggljus och en myggmagnet till hund lyckades blodsugarna åstadkomma minst tio myggbett på varje fot och tre på höger skulderblad.
Efter maten pratade vi skit.
Obegriplig skit dessutom. Fyra personer som har munlepra och dessutom pratar i ljusets hastighet och i munnen på varandra är inte en vinnande kombo. För det blir fel. Det tog ungefär en timma innan vi nådde någon slags acceptans och förståelse (typ; lyssna inte på vad jag säger, förstå vad jag menar) för att alla vokaler blev utbytta mot annan random vokal som inte hörde till ordet.
Men trevligt var det. Väldigt trevligt.
Ända tills männen började diskutera elgrejor på båten och använde ord som fluxkapacitator och warpsköldar.
Då vet man att det är dags att sparka ut dem. Med eller utan warpsköld.
Men först bestämde vi att Enlisailivet passade orimligt bra i mina nya bågar.
Vi hann med att avhandla många viktigheter på kort tid. Imponerande många.
Och jag är fortfarande skrämmande positiv.
En halv dag på havet uppåner har den effekten.
Imorgon är en ny dag. Det är Stors födelsedag och mammas lurv blir fyra år minsann. Eller ja, skall man vara nogräknat fyllde han redan vid midnatt, men vi firar när vi vaknar.
Leverpastejtårta och fotografering blir det.
Och säckvis med pussar med magkill.
Tina Johansson says:
Låter som en härlig kväll!
Stort grattis till Stor! 🙂
Victoria says:
Vi har sjungit på sängen. Den morgontrötte morrade.
Humlan says:
Inte konstigt att du blir positiv med en sådan dag!
Dessutom är bilderna rättvända helt plötsligt! Så även i gårdagens inlägg, så nu är min kommentar om gropig luft helt obegriplig! 😀
Nospuss och magkli till Stor från mig också!
Victoria says:
Fast jag hann se det felvända, så det är helt begripligt 😉 Dessutom verkar bloggen opålitlig, de kommer säkert ta ett varv till.
Petra says:
Men vad hade hunden gjort för ont för att tvingas ikläda sig Hannibal Lector-mask? 😉
Victoria says:
Inget ont alls. Men han fick anaplasma som ettåring, vilket förstärkte hans osäkerhet i nya situationer, med Lecter-masken överlåter han ansvaret på oss och känner sig trygg, vilket gör oss trygga. Win-win-win 🙂 Han är en pussgurka egentligen. Igår hade han inte behövt den, men det visste vi inte. Han kom ihåg att han hade träffat Enlisailivet med man förut.
tigerlilja says:
Better safe than sorry, mycket klokt av er, även om han är världens ljuvligaste i sht på sin födelsedag! Grattis!
Victoria says:
Jamen ungefär så. Ffa mår han så mycket bättre av att kunna överlåta “kontrollen” 🙂
I mitt huvud says:
Å, vilken mysig dag! Hoppas hela helgen blir lika bra för er!! Och grattis Stor!!!
Victoria says:
Stor hälsar och tackar.
B-M says:
Hipp hipp hurra för Stor idag!!! 😀
Humlan says:
Tack Victoria!
Sedan du berättade om att Stor hade vattnat din dator så har jag faktiskt satt min kaffe-/tekopp på ett rullbord vid sidan om mig, istället för på bordet brevid datorn som jag har gjort tidigare. I morse ställde jag ner min stora tekopp på rullbordet och lyckades vicka till den (höll i fatet) så att den välte! Ca 3 dl hett te blir blött när det rinner iväg! Mest for ut över golvet, en hel del ner i samlingen av pensionsbesked som stod på undervåningen av bordet (men att min kommande pension blir urvattnad visste jag ju redan innan, nu är beskeden det också). Hur som, det blev blöta papper och blött golv, inte blöt teknik!
Tack vare dig! 😀
Victoria says:
Du menar tack vare jyckarna? 😉 Tänk att andra kan lära av mina misstag medan jag har fullt upp med att repetera dem in absurdum. Det här med att inte ha någon dator suger, men jag är faktiskt genuint glad för din skull.