Herregudihimmelen så förbannad jag är. På gissa vem. För att någon måste ha tappat honom på huvudet så jävla många gånger som barn att han inte borde ha tillräckligt med hjärnceller för att ha lärt sig att gå. Sen måste han ha bott bakom ett jävla flöte tills han träffade mig. Hur han kunde upprätthålla någon slags attraktionskraft för att jag skulle trilla dit är en jävla gåta. Hade jag fått honom idag hade jag lämnat honom på SJ:s hittegodsavdelning.
Sen är jag en gnutta förbannad över en jobbrelaterad sak där det är en annan karl som…uppför sig som en karl.
Och tårna förstås. Kunde inte komma mer olägligt.
Så jag tänker gå och klippa mig. Bara sådär utan vidare, och utan att ha bestämt tid så chansade jag. Först möte och sen klippning. Och slingor.
Men det ger mig ångest. För jag har galaxens tunnaste hår och väldigt få hårstrån. När jag och syrran fick dela på hårsäckarna i genpoolen så fick hon 99% och jag den lilla resten. På riktigt. Hennes luggtofs är tjockare än hela mitt hår i en tofs. Hennes stora problem är att hon måste klippa ur håret så hiiiimla mycket för att inte se ut som en svamp. Själv kämpar jag med olika frisyrer som kan dölja att man ser skalpen om jag kammar åt fel håll. Plus att jag har ärvt farsans hårfäste med höga vikar på varje sida. Som antagligen snart kommer mötas uppe på huvudet och bilda ett hav av hårsäcksbrist.
I alla fall. Jag har rätt långt hår. Men så slitet att frissan kommer få dåndimpen. Jag har inte klippt mig sen februari, och före det var det två år sen. Jag har inte haft tid (ork/lust).
Jag har haft totalsnaggat och blont, och jag har haft page med lugg. Och jag är jävligt sugen på page igen. För nu är jag less på skatboet. Det behöver kapas ett par decimeter.
Men problemet är att jag alltid har en bild i huvudet på hur jag tror att det skall bli. Sist jag körde page var min tanke att jag skulle se ut som Jessica Simpson (ja, det var jättelängesen), men det slutade med att jag såg ut som en blond Birgitta Dahl.
Men med tanke på att håret får mig att se ut ungefär som Kristina Lugn just nu, så kanske Birgitta Dahl är att föredra?
Så svårt!
Vad tycker ni?
Och jadå. Jag skall shoppa något svindyrt som uppväger min ilska med. Men jag har inte kommit på vad ännu. Tips mottages tacksamt.
Nu skall den här käringen gå på möte, och sen till frissan. Wish me luck.
// Wannabe Birgitta Dahl
Birgitta Dahl-perioden
Eminem-perioden (även kallad “du ser ut som en flata-perioden” av min fantastiska make, som inte var min make då)
