Jag hittade mig en vinterhatt. Lite Gatsby över den.
Så, feel free att dissa den totalt, jag är medveten om att min hattmani inte alltid överensstämmer med rådande mode. Men det är åtminstone inte kattöron på den.
Det går helt enkelt inte att mäta sexigheten i mitt hattande. Så sexigt är det.
Och det händer inte så ofta.
Men jag tänkte mig en ny hatt. För hur det än är så kan jag inte mota Olle i grind – dvs stoppa höstjävelskapet.
Jag gillar inte att frysa om öronen, jag har en uppsjö mössor, men tänkte…piffa till det lite med en vinterhatt för att göra det outhärdliga lite mindre outhärdligt. Så jag loggade in på min hattsida. Sen svimmade jag lite och kom av mig rejält.
Vem har bestämt att vuxna människor skall se ut som katter och var befann jag mig när det beslutet togs?
Det här är ju inte ens i närheten av sexigt. Eller snyggt.
Antingen det, eller så har jag totalt tappat min fantastiska fingertoppskänsla för fäschon.
Kattmössor. Verkligen? På vuxna människor?
(Ja jag vet att jag har en smurfmössa, men det här är allvarligt mode, det är inte smurfmössan)
I vilket alternativt universum tror de att folk kommer köra tjurrusning med vässade armbågar för att lägga vantarna (eller öronen) på en sådan här huvudbonad?
Jag åkte till köpcentret som Gud glömde och norrmännen hittade. Köpcentret som jag avskyr, men vissa affärer finns inte i stan. Nordens största shoppingcenter, som enkom är byggt för norrmännen, sisådär ett par kilometer från norska gränsen.
Jag har en förkärlek för teknikaffärer, såsom Elgiganten, Teknikmagasinet och ytterligare en teknikbutik som inte är en kedja utan bara finns där. Ser ut som en kontrabandsbutik för norrmän. Och är troligen just det.
Man skulle kunna tycka att maken borde vara tacksam över just den teknikintresserade delen. Det är ju butiker han gillar med. Men icke då, idag var det JÅBBIT för att jag skulle titta på alla lurar och läsa specarna, eller titta på allt kablage och läsa specarna etcetera in absurdum. Vi snackar om mannen som kontrollerar millimeter på skruvdimensioner. Han borde ju i allra högsta grad vara kåt, glad och tacksam över att inte ha en fru som släpar in honom på Louis Vuitton och tvingar honom att välja väskor?
Fast nä. Dit tar jag honom aldrig. Skulle han se de priserna skulle han få den stora dåndimpen. Men otacksamheten visste i alla fall inga gränser.
Första anhalten var Sportshoppen. Jag hade två planer med dagen. Det ena var att leta upp ett par Nike Air Max för att promenera i, det andra var att kolla om det fanns någon butik som sålde UGG eftersom jag är frostskadad om fötterna sommar som vinter.
Jag har hund, har man hund så går man, går man mycket gör det ont i fötterna, gör det ont i fötterna blir skorna utslitna. Ungefär så. Där hittade jag ett par knallblå Air Max, och råkade även hitta ett par mycket sköna yogabyxor och en tröja. Maken gick på egen hand och lyckades faktiskt köpa tre tröjor till sig själv som inte var fula. Amazing.
Sen Elgiganto. Scannade utbudet av spel, köpte fodral till telefonen, lite trista kablar och frågade ärkepuckot som jobbade där vad jag skulle göra med mitt telefonproblem. Det går inte att ringa till mig om inte jag ringer ut först. Oerhört opraktiskt. Men han var till ungefär lika mycket nytta som om jag hade frågat cafébiträdet. Faktum är att cafébiträdet antagligen var till mer nytta, för hon utfodrade mig åtminstone. Telefonproblem kvar med andra ord.
Efter det till kontrabandsbutiken. Där maken höll på att få ett riktigt frispel på mig för att jag med expeditens hjälp skulle gå igenom alla lurars bra och dåliga sidor (jag samlar på hörlurar, man skulle kunna kalla mig ljudfreak – och mina bästa är de jag kan sova med så jag slipper höra att jag är gift – eller vem jag är gift med). Sen petade jag på precis allt annat i hela butiken, köpte lurarna, batterier och ytterligare kablar. Ja, jag vet – jag är inte jättekvinnlig i min shopping hela tiden.
Efter det trodde maken att det äntligen var dags att åka hem. Men icke. Jag snubblade på den enda butiken i kommunen som säljer UGG:s. Han den där barlasten satte sig på en stol medan jag valde färg. Eller rättare sagt, de var så varma och mysiga oavsett färg att jag var ädel nog att låta maken välja färg. Och han valde svart. Dödstrist. Men strunt samma, det blev ett par svarta ljuvligheter med ludd i.
När jag var klar där fick maken välja butik. Och han valde Rusta. Kan vara en av hans absoluta favoritaffärer. Vi är inte helt eniga där (heller). Snacka om att fingra på allt. Vi skulle ha toapapper men kom ut med hundben, leksaker, handtvål, tvättkorg och gudvetvadmer.
Avslutningsvis gick vi till godisbutiken. En av de godisbutiker som finns i anslutning till shoppingcentret. Samma storlek på godisbutikerna som på hela NK.
Någon som kan gissa vad som är mest svindyrt i Norge och vad de beskattar som vi inte har skatt på…ännu…i Sverige?
Ja, det står två KILO
Man kan konstatera att försäljningen inte direkt är riktad till svenskar?
Och så fick jag veckans klubba av maken. Iklädd de obligatoriska foppatofflorna. So sexy.
Givetvis har de inte bara sockerskatt och köper godis i Lisebergsförpackningar, de har såklart en skyhög tobaksskatt också.
Sen åkte vi hem. Delade ut presenter till hundarna, packade upp allt vi hade köpt och jag tog på mig träningskläderna.
Nu sitter jag i soffan med träningskläder på och övar på att öva på att träna. Det här med träningskläder är ju en osedvanligt bekväm lördagsklädsel när man äter chips och godis. Och just nu äter jag väldigt mycket chips och godis. Medan jag torkar av mig på det fiffiga träningsmaterialet som byxorna är gjorda av.
Jag skall byta till UGG:sen alldeles strax och luta mig tillbaka och titta på en film. En sak i sänder för sjutton. Först köper jag kläderna, sen sitter jag in dem, och om man har varit på 500 kvadratmeter godisbutik så säger det sig själv att det här inte är rätt dag att börja banta på.
Det där med rätt dag är egentligen oerhört svårt att hitta i almanackan.
Vad har ni gjort idag?
Med både ytterkläder och innekläder på, och vaknar klockan tre av att maken stänger av TV:n kan det hända att man a) är tjurig och b) har sjukt svårt att somna om.
Men då planlägger man. Imorgon skall jag shoppa. Som fan. Jag skall till och med åka till Det Stora Hemska Köpcentret.
Och så har jag bestämt mig för att jag skall göra om min vigselring. Till den jag suktar efter.
Har mannen något att säga om det så kan han lämna in sitt veto i kommentarsfältet, men mitt svar kommer vara:
Jag jobbar på att vänja mig vid att vara korthårig. Och maken måste vara jäkligt spak, för han hävdar fortfarande att det är snyggt. Så, det är hög tid att komma på något att shoppa.
Men först, ett tips, som jag inte hade sett förut. Vilket i och för sig kan ha att göra med att jag inte har varit hos frisör mer än en gång på tre år.
Jag är jäkligt blond. Ända tills jag blev 30 var håret i princip neonvitt, och efter det har jag hjälpt det på traven med lite slingor. Det absolut värsta jag vet är när hårfärgen börjar dra mot gulblond, eftersom jag är van att vara vitblond.
Nåväl, i ett par år har jag använt silverschampoo lite då och då, för att dämpa eventuellt blaskig nikotinfärg i håret. Jag har till och med övervägt att norpa mormors gamla läggningsvätska, men så långt har jag inte behövt gå. Än.
Men idag blev jag tipsad om miraklet av frissan. En inpackning som funkar som en engångstoning. Finns i ett gäng färger, men framför allt i neonvitt. Plus vanlig silverinpackning. Hon blandade de två, och vips hade jag fått tillbaka min hårfärg. Utan slingor eller hårfärg. Håret ser gulblont ut på fotot, men det är det absolut inte. Färgen är jag sjukt nöjd med.
Eftersom jag, enligt säkra källor, är lite sinnesslö och bakom så kanske detta är gamla nyheter. Men om det inte är det kan jag varmt rekommendera det. Det blev bättre resultat än vad både blekning och färg har haft på mig tidigare. Och…errrm…det skulle kunna hända att man använder just den där toningsinpackningen om man börjar bli lite gråhårig.
Löp och köp.
Och nu till min shoppingfundering.
Jag älskar smycken. Framför allt ringar. Och lever enligt devisen att man skall använda det man har. Finns ingen som blir glad av att låta smycken ligga och samla damm. Så för ett tiotal år sen skramlade jag ihop alla mina smycken, och makens, för att smälta ner och göra det jag ville ha. Jag blev nöjd. Är fortfarande nöjd. Men det känns inte perfekt.
Jag har gluttat på guldsmedssidor. Vackra ringar är porr. Och jag är inte jättenöjd med min vigselring eftersom den köptes lite hastigt och lustigt och inte ens i anknytning till bröllopet.
Och jag har hittat en ring som jag får lite andnöd av att titta på.
Hur hemskt är det att byta in sina vigsel- och förlovningsringar för att göra en ny?
För herregudihimmelen vad jag vill ha den här. Fast lite mer gjord enligt exakt mina önskemål.
DET kallar jag shopping. Och jag är jävligt värd den.