Jag antar att det är ungefär samma med ungar som med hundar. Är det för tyst så är det jävelstyg på gång. Om de faktiskt inte sover, och är som sötast och rarast.
Varje morgon/förmiddag i det här huset ser exakt likadan ut. Gå upp (tidigt, för annars får man kärleksbett i ansiktet av vampyrtänder), dela ut mat (nog så svårt, en asgam och en lite mer försiktig herre skall samsas), borsta tänderna (på mig själv, vilket brukar ske utomhus ungefär hälften av gångerna för att hundarna bara MÅSTE ut). Sedan är det min tur att äta frukost samtidigt som jag värjer mig mot asgamens fintande medan han ger sig den på att sno maten.
Den store pojken har åtminstone vett på att gå och lägga sig och sova frukost, medan den lille fortfarande bara måååhåååste leka. Om man med leka menar tugga på något knyckt.
Oftast hör jag. Men då har jag hunnit sätta mig och pyssla med något jobbaktigt, och ibland missar jag själva knycket. Och njuter bara av ro och tystnad i tron att båda sover.
Idag hann jag njuta i flera minuter innan jag upptäckte att det bara var en hund som sov. Min superhjältehundmammaöverljudshörsel snappade upp att tjuven var på utsidan, och ljudvågorna skvallrade om att det tuggades på något. Men det tuggades jättetyst. När det tuggas jättetyst handlar det om stulna saker. Tuggar man på fådda saker ger det utslag på Richterskalan och hörs i hela radhuslängan.
Mina glasögon ligger numera i säkert förvar i varsitt fodral i låst handväska när de inte används, men det finns ju sisådär 150 kvm fullt med andra saker att tugga på. Kameror, telefoner och andra dyra manicker. Eller varför inte farliga, i måndags fick jag åka till djursjukhuset för att han tuggade på en blisterkarta med värktabletter som jag helt ärligt inte har den blekaste aning om var han hittade. Jag är hönsig, sådana saker ligger absolut inte framme. Men man skall aldrig underskatta en valps förmåga att göra inbrott. Och ja, det gick bra. Tack och lov.
Med hjärtat i halsgropen gick jag ut på verandan samtidigt som jag försökte estimera antal minuter som han varit ensam, och hur mycket skada man hinner göra på utvalt föremål under så lång tid. Kontentan var; mycket skada. Skitmycket skada.
Då blir man SÅ glad när man ser att monstret bara har knyckt en sådan här.
En toarulle.
Och han hade haft gott om tid för den var ny från början.
Så han kommer skita ut ett helt Lambilamm så småningom.
Då kissade jag nästan i byxorna av ren lycka att han hade valt att sno något jäkligt billigt.
Och ofarligt.
Om man mot all förmodan skulle vilja dela på andra sociala media kan man göra det här. Men bara om man verkligen vill.
