Maken drog iväg för att göra ärenden med svärfar. Jag bad honom köpa en necessär åt mig, för jag har ingen koll på mina grejor i den här staden. Just nu ligger alla mina necessärsaker i en plastpåse som ligger i en tygbokpåse.
Jag skickade iväg honom utan några som helst specifikationer. Mina ord var:
-Kan du köpa en necessär åt mig?
Inget mer. Och han ställde inte heller några motfrågor.
Vad kommer han komma hem med månntro?
Vardagsspänning. På en söndag.
Nog för att jag inte går omkring och är en sexbomb dagligdags i min OnePiece, men jag brukar i alla fall dra gränsen vid att gå på lokal iklädd teddyfleece.
Jag skulle hjälpa en kompis förut, och sen skulle jag möta upp samma kompis på den lokala reston. Inte för att jag kladdade ner mig med en hel beautybox med smink i ansiktet, eller ens snitsade till håret, men jag kammade mig åtminstone och satte upp det i en tofs. Och så skuttade jag ur OnePiecen, knödde ner arslet i ett par obekväma jeans och till det en jäkligt oversized PV-tröja så att jag kunde äta utan att det syntes att magen trillade ner någonstans i knähöjd.
Och så min nya fina fjortisbarbourjacka till det.
Jomen det räckte så. En helt vanlig torsdag liksom.
Till saken hör att jag, samma dag som jag råkade köpa Barbourjackan, faktiskt var snäll och köpte två par nya jeans åt maken. Snygga jeans. Som låg väl synligt framme och hemma, och han hade provat och godkänt dem.
Han skulle möta mig på restaurangen. Och det gjorde han.
När han hade satt sig ner på stolen bredvid mig och vi hade pratat en stund kollade jag ner. Sen dog jag lite inombords. För den här synen mötte mig.
Lagom skitna JOBBYXOR och de hejdlöst fula foppatofflorna!
Min enda kommentar:
– Var det svårt att välja mellan alla dina fyra par skitsnygga jeans så du blev tvungen att ta det fulaste som låg underst i tvättkorgen istället?
Jag är helt hundra på att han gör det på rent jävelstyg.
Vi har varit sams alldeles för länge nu.
Jag skall skicka honom på kurs hos Doc. Om en läkare är bra till allt så borde han fan kunna bota orimligt dålig klädsmak med.
…för tipset om dörrstängare.
Fyra flugor i en smäll tog du.
Maken fick åka till Jula.
Jag kan släppa ut hundarna på tomten utan att klä på mig och gå hela vägen till prånget för att kolla dörren.
Orimligt otåliga hundar slipper vänta inne medan matte klär på sig och kollar prånget.
Och framför allt slipper hundarna bli överkörda för att sopgubbar eller diverse löst folk öppnar dörren för skoj skull.
Är det en sån grej som kallas win-win-win-win?
Fan så bra det blev när det hamnade på dörren.
En life saver. På riktigt.
Dagens sökord. Såklart.
Reflektioner:
Det är inte bara Hondjuret som inte hajar att man inte torkar sig med naglarna.
För säkerhets skull gick sökaren inte bara in en, utan två gånger på bloggen för att få information om att det inte är bekymmersamt.
Jag är mer tveksam till försäljningen till andra män. För jag tror inte maken skulle sälja mig. Han skulle nog ge bort mig. Eller betala någon för att slippa mig.
Oerhört underhållande.
Varje gång.
Nej, jag hittade exakt inget alls av det jag letade efter. För jag hann inte leta idag. Jag siktar på morgondagen och att åtminstone hitta en av alla de saker som är borta.
Just nu nöjer jag mig med en vänstertoffla, bara för att få någon slags upprättelse och rättvisa.
I alla fall. Inatt har jag inte sovit så himla mycket. Tack vare (på grund av) maken och hans förbannade dammsugare. I vanliga fall är det ju inte direkt så att dammsugarsamlandet stör nattsömnen, men inatt överträffade han sig själv.
Jag gick och la mig i hyfsad tid, det vill säga en jäkla massa timmar före maken, eftersom han verkar ha vänt på dygnet och leker tonåring. Skittrött var jag med, och somnade innan jag ens hann pluppa in lurarna och sätta på min ljudbok. Jag somnade mitt i WF-spelande, vilket inte är helt ovanligt. Då vaknar jag till lite av att jag antingen tappar iPaden i ansiktet på mig själv eller att den trillar åt andra hållet och åker ner på golvet med en smäll. Jättemysigt. Men jag föredrar visserligen det sistnämnda, för det gör inte lika ont. Igår åkte den ner på golvet, och jag var helt enkelt för trött för att plocka upp den.
Efter att ha sovit sisådär två timmar vaknar jag av ett jäkla oväsen och det tog en stund innan jag fattade vad det var. Det var en dammsugare. Den här.
Jag minns inte ens när just den här användes sist. Men på alla våra 60 kvadratmeter har vi två uppladdningsbara dammsugare och en vanlig. Verkligen nödvändigt.
Kollade på klockan i sängen och visste inte vad som var upp, ner, höger eller vänster. Min första, något groggy tanke, var att det var ny dag. Allt annat var liksom orimligt.
Men näe, klockan var någonstans mellan ett och tvåmittinatten. Och ljudet fortsatte. Så jag klampade ut i vardagsrummet och får se maken jaga mina sällskapliga dammråttor med handjagaren. Den där delen på ovanstående dammsugare som går att plocka loss och hålla lite fint i handen.
Jag frågade om han hade trillat och slagit sig, eller om han bara kände för att väcka mig eftersom han faktiskt inte gjort det på säkert JÄTTEMÅNGA nätter. Nu tar han ju snarkspray och har inte väckt mig så himla mycket det sista, plus att lurarna är min största äktenskapsräddning och de sover jag med nio nätter av tio.
– Nämen jag blev bara så HIMLA irriterad på dammråttorna och tänkte jag skulle ta dem medan jag hade lust.
Sa maken. Och fortsatte dammsuga lite till, för då var jag ju ändå vaken.
Jag sa inte så himla mycket alls faktiskt. Eller jo. Jag sa att han var helt jävla dum i huvudet och att en barnunge kan räkna ut att man inte dammsuger mitt i natten när kära hustrun ligger tre meter bort och SOVER. Sen gick jag och la mig igen. Så arg att det kom röksignaler ur öronen på mig. Och då är det svårt att somna om. För att inte säga helt omöjligt.
Så natten spenderades med ljudbok, sen upp och äta lite yoghurt (mat och dryck nattetid brukar söva mig) men icke sa Nicke. Då blev jag shoppingsugen och spenderade ett par timmar med att surfa på diverse roliga nätshoppar medan maken låg bredvid och snarkade den oskyldiges sömn. Och jag bestämde mig för att passa på att shoppa något väldigt fint till mig själv när jag ändå skulle på stan och uträtta ett ärende idag.
Fram till klockan fem imorse låg jag och smidde planer på vilka affärer jag skulle gå till och vad jag skulle kunna köpa. Straffskalan ni vet. Korkad make = fina saker till frun. Jag var supernöjd med mina planer och somnade till slut någon gång runt just fem. När batteriet i paddan inte tillät mer fönstershopping på nätet.
Trött som en åsna masade jag mig upp imorse. Men fortfarande med en shoppingplan. Grejade lite och drog ut för att uträtta mitt ärende och sen attackera de utvalda affärerna.
Givetvis kom jag hem tomhänt.
Eller ja, inte helt. För jag gick på Coop och köpte hundmat och “unnade” mig en, troligtvis, helt värdelös sport-BH från TV-shop i samma affär. Och en Veckans Nu. Som bonus fick jag ett psykbryt i kassan eftersom just min kassa var bemannad av en som var ny på jobbet och hade en handledare bakom sig. Det var bara det att handledaren fullkomligt sket i stackarn i kassan och istället stod och pratade med en kompis så allt tog en miljard gånger så lång tid. Jag är inte bra på köer. Jag är rentav skitdålig på köer och får armsvett, ryggsvett och andningssvårigheter av köer.
Någon som har lust att förklara varför man aldrig någonsin hittar något när man väl bestämt sig för att shoppa, men när man absolut inte borde shoppa så hittar man hur mycket som helst?
För jag begär inte att ni skall svara på varför män aldrig tänker i mer än ett led. Orsak och verkan och allt det där.
Det begär jag verkligen inte.
Men OM ni vet det så patentera upptäckten och förvänta er något slags Nobelpris.
Snabbt som fan.