Den där som Fru M tipsade om. Min PLAN är att omvandla torpet till en app-ritning och sedan skall ni få tala om för mig vad jag skall säga till hantverkarna. Eller så kommer ni bara hit och talar om det. Det sistnämnda är ju betydligt trevligare.
Minns ni min senaste tatuering? Armbandet där jag inte blev helt nöjd med färgerna trots att det verkligen var mina färger.
Av outgrundlig anledning ser den inte lika turkos ut fotad med blixt som den gör i verkligheten och just den här ville jag ha i kallblå. Inte varmblå. Hela den andra armen är ju varmblå så det är ju bara något hjärnan har hakat upp sig på.
Imorgon har jag dejt med min högt älskade tatuerarmästare och nu har jag laddat ner drösvis med färgkartor. Jag har en tydlig vision. Det hade jag inte sist och så pratade vi oss igenom hela tatueringen så jag glömde titta under tiden och tittade först när jag var klar. Synnerligen korkat. Men min gaddare är inte bara duktig, han är även lika benägen att lösa världsproblem som jag är under tiden man sitter där.
Den skall alltså färgas om och det är ju hur roligt som helst bara det.
MEN. Det är skitsvårt att gå till Herr Tatuerare och inte göra något nytt också. För det är sant som de säger. Börjar man vill man aldrig sluta. Ungefär som att äta glass.
Nu har jag snöat in på att kanske skaffa mig en vit tatuering. Helvit alltså. Det enda jag vet är att de blir snyggare ju mer ljushyad man är, och det är jag ju.
Någon som har en vit?
Alternativ nummer två (på delad andraplats) är blått hjärta utan konturer (på fingret) eller blå fjäril. Eller ett kors. Kanske ett radband. Någon gång skall jag ha en offknapp (bokstavligt talat alltså, en tatuerad sådan).
Ni hör ju. Det är hopplöst för jag ÄLSKAR tatueringar. Men vita alltså?
I övrigt har gräsänkehelgen varit fullkomligt utmattande. Igår gick jag och lade mig jättetidigt, men jag fick inte sova.
Den stora hunden bestämde sig för att jag var helt försvarslös utan husse i huset och vägrade därmed att lämna nedervåningen och ytterdörren vilket skapade kaos för den lille. Han sprang mest upp och ner för trapporna, oavbutet och hela natten, i ren desperation för att få ihop flocken och trappstegen knakar rätt ordentligt.
Jag sov alltså just inget alls. Så lite att jag faktiskt övervägde att ta med en filt ner och lägga mig bredvid Stor vid ytterdörren för att få sova några minuter. Men det gjorde jag inte.
När det började ljusna kom Stor upp och lade sig ljuvt suckande i sängen efter väl förrättat värv.
DÅ var det ju ingen idé att försöka somna.
Får man gå och lägga sig nu?
// Dödstrött
