Om jag lovar att berätta om den andra (och väldigt gamla) Viagraincidenten sen, förlåter ni mig för att det inte finns mer text än så här i svinottan?
Jag är inte som Mona, och kvistar inte upp på lätta ben på morgonen. Både kvällstrött och morgontrött, jag låter ju tristare än en tegelsten.
Om ni inte förlåter mig så berättar jag inte alls. Hah!
Och idag skall jag komma ihåg att fota snyggorevisorn.
Godmorgon 😉
Jag beklagar min långa tystnad, den beror dock inte på någon som helst bitterhet, utan snarare på att jag har suttit i möte nästan hela dagen där det har pratats om saker som min blonda skalle är svindålig på att fatta. Det betyder total koncentration. Så att jag åtminstone kunde fatta något.
Och ja, jag har suttit i möte och försökt se dödens seriös ut trots att jag har haft en bajsliknande färg i ansiktet. Trots att jag försökte tvaga och tvätta bort det värsta runt munnen. Väldigt beklagligt var det att exakt ingen frågade om jag hade varit utomlands, så jag misstänker att de bara undrade om jag hade någon udda leversjukdom, kanske en släng av hepatit. Eller att jag hade snubblat i rakt ner i sminkburken.
Notera gärna två saker. Det ser ut som att jag har påsar under ögonen. Det har jag inte. Har aldrig haft. Men tydligen sprayade jag även lite extra där, för den lite piffigt hålögda looken.
Den andra saken är, för er som läser Mona och har koll på hennes inlägg om saltvattensprayen. Där hon lade ut en “katastrofbild” på sig själv från Egypten.
JAG SER LIKADAN UT EN HELT VANLIG DAG.
Utan vare sig saltvattenspray eller en sol- och baddag. Håret lever sitt eget liv, sliter sig ur tofstrulsen och får en distinkt Einstein-look (alternativt Nutty Professor) utan att jag har en aning om det. Slutsats, jag ser ut som Monas värsta katastrof. Hela tiden.
Så, bajspåsar under ögonen och stålullshår som vackert ramar in det…änglalika ansiktet?
Övrig upplysning när det gäller överdosering av brun utan sol är att man även får det i näsan. Det lärde jag mig först ikväll. Jag snöt mig, trodde att jag hade drabbats av obotlig underlig sjukdom där symtomen var brorange (brunorange) snor. Sen sansade jag mig och mindes att jag knarkade BUS igår.
Och så till den riktigt stora nyheten, som jag har väntat på i så många år.
Anders Borg har klippt av sig hästsvansen!
Är det klippt för Alliansen nu?
Och som vanligt hundsäkrade jag lägenheten innan jag gick på möte. Den här gången trodde jag att jag var helsafe, men icke då. Den lille påhittige hade slagit eget personligt rekord, genom att rota fram och riva ner ett tomt flak med ölburkar för att gnaga lite på allihop och suga i sig slattarna. Hundar skall inte tycka om metall, eller öl. Kan hundar bli bakis?
– Tjena tjena (skakar hand) hur är läget?
– Fint som snus, själv då?
– Ja jag ser ju att du har varit utomlands, när har du haft tid med det eftersom vi pratades vid förra veckan?
– Ahhh…jomen jag tog en liten weekendtrip till Nepal och satt på en bergstopp inlindad i folie.
NÄÄÄÄ…det håller inte.
Så här såg jag ut när jag väl masat mig upp imorse. Nu syns det inte så tydligt, men det är väldigt mycket färg runt munnen, tydligen cirkelsprayade jag mer även där. Och så syns det att jag har en bred brun slinga vid örat ovanför telefonen.
Det regnar på tvären, blåser halv storm och ut skall jag med vita händer och ett solkysst ansikte. Rejält tungkysst på sina ställen.
Nästa gång (för jo, klart som korvspad att det blir en nästa gång) blir det plastpåse över hela håret, i duschen och kanske några färre cirkelsprayningar. För färgen på bröstet är skitsnygg.
Ansiktet kunde väl vara lite mindre bajsfärgat, men det är ju enbart mitt eget fel.
BÄSTA SVÄNGEN – HÖKARÄNGEN!
Jag var så vansinnigt kokande arg på tonåringen jag är gift med att det var meningslöst att bråka så taket reste sig, så jag gick helt sonika och la mig i sovrummet med min Kindle. I ren “jag får snart en hjärnbränna-utmattning”.
Givetvis somnade jag. Vid halvtio vaknade jag av att jag a) var hejdlöst kissenödig och b) att två hundar kom inrusande där den ena var arg som fan (Stor) för att Liten var enerverande och fullsketen med hormoner (väldigt mycket könsmogenhet). Och tydligen var absolut bästa stället att trycka till Liten i sängen. På mig. Ytterst oklart om Liten fattade varför, men han la sig i alla fall snällt på rygg medan Stor stod över honom och röt som ett lejon. Underst låg jag. Oerhört bekvämt.
Som avslutning hoppade di två ner på golvet, fortsatte uppgörelsen, och som en extra touch kissade Stor på Liten för att verkligen befästa vem som bestämmer. Liten är tio månader och Stor har varit alldeles för snäll. Fram till nu. Och då skall det tydligen sättas på plats med råge. Så att även matte blir klarvaken på kuppen.
Nåväl, jag vacklade ut på toa för att uträtta mina behov, även om jag hade god lust att kissa på båda två för att visa vem som VERKLIGEN bestämmer. Men jag sansade mig. En liten del av mig var även en smula sugen på att kissa på maken. Är det rangbråk så är det liksom.
Eftersom jag var lite trött, och inte riktigt visste om klockan var halvtio på morgonen eller kvällen så hade jag råkat glömma min spraytan. Men jag blev påmind när jag klev in i badrummet och fick syn på en spegel. Och gjorde ett jämfotahopp i ren skräck.
Jag såg ut som om jag varit i Alperna ett par veckor med Hökarängsgänget. Och lite som Rudolf med röda mulen.
Jag opererade näsan för ett par år sen (hudcancer i nästippen) och hade lätt att få röd näsa före det. Men efter den operationen har jag ÄNNU lättare att få röd näsa. Särskilt om jag har sovit, är varm, är kall eller bara mest hela tiden. Kan knäcka extra som Rudolf, clown eller Ronald McDonald utan lösnäsa. Jag hade sovit och jag var varm. Så igår såg jag ut så här.
Och nu känner jag att jag inte riktigt har jättebrådis ut i badrummet för att se fejjanstatus. Om det har blivit mer eller om det liksom avstannade efter gårdagen. I värsta fall kommer jag se ut som ett blackface. Fast blond. Som när jag var liten och hade vitt afrokrull men alltid var knallbrun på somrarna. Nu med lite sprayade polisonger. Jag hade åtminstone vett och sans att gnugga bort färgen från ögonbrynen. Annars hade det sett ut som om jag hade haft en mördarsnigel ovanför varje öga.
Ja, jag skall snart gå upp och möta verkligheten. Men färgen på överkroppen är skitsnyggt brun. Där överdrev jag tydligen inte mitt sprayande. Det där med att vara smart och bara testa litegrand första gången som Mona gjorde var tydligen inget för mig. Måttfullhet är inte min grej.
Och som sagt. Hade det varit juli hade jag kommit undan med färgen. Kanske lite svårare i november eftersom jag inte har varit i Alperna.
Nu. Upp. Annars kissar jag på mig. Eller på valfri hund eller make.
Kommer jag inte tillbaka vet ni att jag har tuppat av.
Sa jag att jag har ett par viktiga möten idag. Där jag och mitt fejs måste närvara.
Jösses.
När man är lite klimakterieförbannad i största allmänhet och jävligt irro på maken i synnerhet. Då är mitt lugnande medel att fönstershoppa lite och att läsa min älskade Veckans Nu. Hade maken varit hemma hade dagen istället ägnats åt högljudda diskussioner med den ena förolämpningen efter den andra.
Men han är som män är mest. Konflikträdd. Så han sov bort halva dagen i ren självbevarelsedrift, gick upp, klädde på sig med ljusets hastighet (tänk Stålmannen byta om i telefonkiosk) och sen dra ut på väldigt fabricerat och påhittat ärende.
Att de aldrig lär sig att de bara gör saken värre. För att rensa luften direkt, eller för all del bara en sån enkel sak som att DE väljer att ta upp diskussionen istället för att smyga omkring som en strykrädd hund. För det enda som händer är att man blir ännu mer förbannad.
Man behöver inte vara synsk för att spå ett taklyftarbråk i det här hushållet lite senare idag. Där han uppför sig som en tonårsungjävel och jag blir fullkomligt skogstokig för att det är så barnsligt. Jo’rå, somliga vet vilka knappar som är bäst att trycka på.
Men i alla fulla fall. Jag hängav mig åt Veckans Nu och diverse fönstershopping på nätet. Och inte för att vara sån, men jag ÄR verkligen fäschon!
Senaste trenden är knä/lårhöga stövlar. Enligt Hollywood och varenda jäkla skobutik.
Det köpte jag för fyra år sedan, efter visst bemödande hittade jag till slut det perfekta paret. För då fanns det inte så mycket att välja på, eftersom jag ville ha lagom klack och inte skithöga ridstövlar. Men de fanns. Och då såg jag ut så här.
Trycket på tishan beror på att det enda fotot jag hittade var efter opponering på vår uppsats. Som handlade om (håll i er) sociala medier. Anno 2010.
Stövlarna är lite nedhasade på det fotot, de går över knät trots att jag är lång som en flaggstång.
Och i veckans Veckans Nu handlar två sidor om den NYA HETA TRENDEN.
Alltså sådär rent spontant känns det som att jag är en jävel på att spå och väldigt mycket före min tid.
Jag spådde lårhöga boots för flera år sedan, och idag spår jag hetsiga diskussioner.
Någon som är intresserad av att anställa mig som någon slags modekonsult? Det går ju att göra på distans, det är ju bara att kolla vad jag gillar idag och så vet vi att det kommer vara brännande hett om ett par år.
Och så är jag ju en sjusärdeles bra testperson för…exempelvis saker som spraytan. Lär av mina misstag liksom.
Med andra ord, det ni hånar mig för idag kommer ni lunka omkring i om ett tag.
Och jävlar vad jag skall påminna om hånet då. HEHE!