Kors i taket och ögonen går i kors

En heldag med kvitton, räkningar och bokföring. Excellistor och fan och hans moster och deras avkomma. Jag hatar det och skulle gladeligen göra ett partnerbyte med Mona av tre anledningar. Monas snubbe är bra på excellistor, att massera och han har inte foppatofflor på sig.

Men nu är jag klar. För den här månaden.

Jomensåatte, maken knatade ju glatt till jobbet i de SVINFULA fopplarna imorse. Jag frågade om kollegornas kommentarer. Men nu surar han antagligen lite till, för de hade inte sagt något. Bara fnissat lite medlidsamt.

Jag undrar lite vad som krävs för att han skall inse hur jäääääkla fula de är. Och det värsta av allt, de kostade mer än mitt senaste par skor.

Och så avslutar vi med ett stort fett kors i taket. Jag har absolut inget lust att åka på highway to hell ikväll. Som alla andra jäkla fredagkvällar i mitt liv. Jag vill leka normal och däcka på soffan direkt efter jobbet, inte klockan nio på kvällen när det är dags att gå och lägga sig. Tydligen var detta en vecka med två torsdagar och en snöboll skulle ha en chans i helvetet för maken gick med på det.

Så, upplys mig…vad gör man på fredagar efter klockan fem?

Skall vi åka och handla tacos och kolla film eller vad är grejen?

Talande statistik

Ni vet hon som påstår sig vara outstanding när det gäller Wordfeud?

Det är dags att ta ner henne lite på jorden nu. För sedan någon uppdatering tillbaka behöver man inte hålla koll på statistiken själv.

20131127-235145.jpg

Jag skulle nog påstå att den talar sitt tydliga språk. Och det är inte till Monas fördel.

Men helt kass är hon ju inte.

Om man var bra på sporttermer så skulle man kunna säga att jag spelar i allsvenskan medan hon är en lirare i betydligt lägre serie.

Jag är Zlatan. Hon är…Glenn Hysén. Som han är idag alltså. Inte 1982.

Jamen ungefär så?

Fel jävla kommun…igen

Dessa storslagna nagelmålningsplaner gick åt helsefyr.

Nu fram på kvällningen tog jag fram min stora nagelpåse som jag kånkar över kommungränserna, plockade fram filar och lite annat. Hade bestämt mig för knallblått lack, och började rota efter necessären där jag har alla mina triljoner lack. Den låg inte i påsen med nagelattiraljer?

Fine, den hade kanske åkt ut i väskan?

Icke då. Jag letade i väskan som åker fram och tillbaka varje helg. Jag letade i andra väskor. Till slut letade jag även i makens väska.

Tji nagellack. Den necessären ligger antagligen i Strömstad. Hoppas jag. För gör den inte det har jag inte en susning om var den är.

Fattar ni nu varför jag behöver en riktigt jäkla skitstor handväska? Sådär på gränsen till övernattningsväska fast ändå inte.

Jag och mina prylar är alltid på olika ställen.

Och det gjorde mig så deprimerad att jag tror den där friskförklaringen måste funderas över.

Är det någon som vet om det ens existerar något annat väskmärke än LV som gör stoooora handväskor?

Tips hitåt tack. Stor, mycket fack men ändå en handväska. Och skinn. Jag fixar inte plastväskor, de går sönder.

Denna vardagsdramatik.

PS. Jag berättade för maken om snarksprayen (snarare hotade honom genom att säga att vårt äktenskap hänger på den). Han frågade om jag skulle spraya den i mina öron.

Det känns inte riktigt som om han förstår allvaret i det hela.

Sista steget mot “normalitet”

Ungefär så normal jag kan bli.

Vet ni att jag under HELA tiden som jag var sjuk hade förskräckliga naglar. Inget nagellack. Sprickor lite varstans. Bara sorgligt eftersatta. För jag åååårkade inte.

Och det har jag inte orkat ändra på ännu.

bild

Jag vet. Jag skäms.

Men igår var det något som pirrade till i mig, efter ett par nätter med återhämtad sömn. För oj vad jag har sovit sedan i fredags.

Jag fick tillbaka mitt shoppingsug. Jag som spenderat tre veckor med att bara blänga ointresserat på precis allt som i vanliga fall är lockande. Men igår kväll spenderade jag två timmar med att illstirra på en väska som jag vill ha. Man kan aldrig få för mycket väskor, skor och nagellack. Friskhetstecken nummer ett.

Och idag skall jag måla de sorgliga naglarna (ja jag har klippt dem). I någon GLAD färg.

Sen friskförklarar jag mig helt.

Vad gör ni?

Dagens outfitta

Minns ni Birkenstocktofflorna jag köpte i somras? Som inte var ett dugg snygga, men jag tappar ju som bekant all känsla för fäschon på sommaren.

bild 2(2)

Som sagt, inte så snygga. Jag använde dem en dag i somras, fick milleniets skavsår på lilltårna (det går en opraktisk söm tvärs över de stackars tårna) och sen kunde jag inte ha dem mer. Eller några skor alls för den delen, eftersom jag hade en blåsa stor som en extratå på utsidan småtårna.

Efter det har de legat utspridda i lägenheten i Strömstad. På väldigt många olika ställen beroende av dagsform på hundarna och var de har varit sugna på att bära dem. Jag har möjligen haft dem som bära ut soporna-skor.

I lördags bestämde jag mig för att leta upp både högerskon och vänsterskon och sammanföra dem som ett par igen, och ta med dem till Göteborg för att ha som innetofflor. Man skall ha innetofflor när man är gammal. Fast mest för att jag hatar strumpor och det blir lite…kyligt…att gå barfota på vintern.

Idag var det invigning. Och eftersom jag skulle träffa exakt noll 3D-människor så var det casual tuesday, och jag letade upp en ren OnePiece (ja jag har en miljon olika).

Sen fick jag syn på mig själv i spegeln.

bild 1(1)

Och insåg snabbt att jag såg ut som Bröderna Daltons okända syster. Med ungefär samma IQ.

Lucky_Luke_-_Bröderna_Dalton_tappar_minnet

Är det nu jag även skall passa på att berätta att jag på riktigt hade en supermegacrush på Lucky Luke när jag var tio år?

Han var den absolut coolaste jag visste (näst efter John Travolta) och jag drömde att han och Jolly Jumper skulle komma och hämta mig i skolan.

Han är en tecknad figur.

Det var ju det där med IQ som sagt.