Nog för att jag inte går omkring och är en sexbomb dagligdags i min OnePiece, men jag brukar i alla fall dra gränsen vid att gå på lokal iklädd teddyfleece.
Jag skulle hjälpa en kompis förut, och sen skulle jag möta upp samma kompis på den lokala reston. Inte för att jag kladdade ner mig med en hel beautybox med smink i ansiktet, eller ens snitsade till håret, men jag kammade mig åtminstone och satte upp det i en tofs. Och så skuttade jag ur OnePiecen, knödde ner arslet i ett par obekväma jeans och till det en jäkligt oversized PV-tröja så att jag kunde äta utan att det syntes att magen trillade ner någonstans i knähöjd.
Och så min nya fina fjortisbarbourjacka till det.
Jomen det räckte så. En helt vanlig torsdag liksom.
Till saken hör att jag, samma dag som jag råkade köpa Barbourjackan, faktiskt var snäll och köpte två par nya jeans åt maken. Snygga jeans. Som låg väl synligt framme och hemma, och han hade provat och godkänt dem.
Han skulle möta mig på restaurangen. Och det gjorde han.
När han hade satt sig ner på stolen bredvid mig och vi hade pratat en stund kollade jag ner. Sen dog jag lite inombords. För den här synen mötte mig.
Lagom skitna JOBBYXOR och de hejdlöst fula foppatofflorna!
Min enda kommentar:
– Var det svårt att välja mellan alla dina fyra par skitsnygga jeans så du blev tvungen att ta det fulaste som låg underst i tvättkorgen istället?
Jag är helt hundra på att han gör det på rent jävelstyg.
Vi har varit sams alldeles för länge nu.
Jag skall skicka honom på kurs hos Doc. Om en läkare är bra till allt så borde han fan kunna bota orimligt dålig klädsmak med.
