Category: Klimakteriekossan

Nu skämtar inte Egon längre

Posted on | by Victoria | 19 Comments on Nu skämtar inte Egon längre

Jag är SKITGLAD att vi har båten på flytbrygga just nu, eftersom det blåser så infernaliskt att det känns som att huset skall svepas med. Då kör man en “jag vill kolla på blåsten, men är skitlat” och tar bilen till hamnen. Vilket nästan är pinsamt att skriva med tanke på att det tar längre tid att köra ut från parkeringen än det tar att gå till vattnet. Men när det blåser småjävlar och kommer attackerande vatten även uppifrån vill man inte vara ute och spankulera. Det blåser på riktigt så mycket att hundarna tippar över när de bajsar och när jag stack ut handen genom fönstret för att filma en av mina tio blåstfilmer blev telefonen ett sådant vindfång att jag höll på att tappa den. Då är man osugen på att promenera faktiskt.

Rapporten härifrån lyder åtminstone som följer, det blåser löjligt mycket och vattnet är väldigt högt. Bryggorna som inte flyter ligger mest under vatten, färjorna till Norge har ställt in och den enda människan jag såg ute gick i väldigt mycket framåtvinkel för att ta sig framåt. Hav och storm är mäktigt.

Jag ber om ursäkt över melodin i bakgrunden och bedyrar att den inte var självvald. Radion var på.

Nu skall jag se till att alla paddor och sådant är laddade och bara hoppas på noll strömavbrott. Dels för att det är sjukt tjatigt med strömavbrott sådär i allmänhet och dels för att man har synnerligt pipiga hyresgäster.

Hur ser det ut hos er?

Fångad av en stormvind

Posted on | by Victoria | 13 Comments on Fångad av en stormvind

Det blåser lite idag och det hörs.

Alla som har båt vet hur det låter när det börjar bli lite byigt och man ligger på båten. Ljudet av andras stag och kapell när vinden drar igenom är ett specifikt ljud som man bara hör på sommaren när det är helt tyst på båten och jäkligt ruttet väder ute.

Trodde jag.

Idag låter det så i lägenheten. Fascinationen i att inte ha en aning om hur det kan låta som blåsig båt på tredje våningen i ett hyreshus är stor och det betyder att det blåser rätt mycket gissar jag.

Liten var nödig ganska tidigt idag och då regnade det på tvären när vi sprang ut. Jag var nyvaken och helt yr i bollen, förstod just inget alls när jag öppnade dörren och en kastvind tog tag i både mig och jycken medan någon hällde en hink vatten i huvudet på mig. Det var nog en av de mest rekordsnabba kiss- och bajsutföranden Liten någonsin gjort, Stor bara stirrade på vädret och vägrade gå ut. Och det är något jag aldrig kommer fatta med hundar som vädervägrar, hur går det till? Eller hundar som är lite risiga i kistan och måste springa ut i tid och otid. Applicerar vi det på en människa med samma problem så handlar det ju bara om att springa på dass. Så fort som möjligt innan vi gör i byxorna. Hela världen är en toalett för hundar, men oavsett hur nödiga de är så måste de promenera tills de hittar den perfekta busken, stubben eller stolpen för att göra ifrån sig. Ibland går det fort, ibland tar det en evighet att sålla ut toalettperfektion?

Nåväl. De där retrieverschnauzrarna var ju i skogen i förrgår och det filmades lite. Jag har fortfarande inte vant mig, det är inte mina hundar för mina hundar ser inte ut så här.

Mina hundar ser ut som nallebjörnar, inte som retrieverschnauzer.

Min undring är, hur kan det vara så roligt att springa i nästan nollgradigt vatten och blaska när man vägrar bada i 25-gradigt vatten på sommaren?

(Det är Liten som springer i vatten, Stor skulle aldrig nedlåta sig till att sätta någon av sina ömtåliga tassar i så kallt vatten)

Det rimmar väldigt dåligt faktiskt.

Och sen fick jag lite krupp av att höra mig själv. Jag låter EXAKT som min mamma. Inte bara lika röst utan vi säger även samma saker, med samma intonation.

DET skrämmer skiten ur mig eftersom jag blir vansinnig av att höra henne prata till mig på ett visst sätt och så visar det sig att jag går omkring och pratar “mamma” hela tiden.

Jag måste gå till talpedagog. Pronto!

Admin Ankas DAG!

Posted on | by Victoria | 16 Comments on Admin Ankas DAG!

För det första är det Admin Ankas fölsedag idag och hennes fölsedagar brukar gå som mina, inte SÅ bra. Min theme song för födelsedagar är ju “får man inte va gla på sin fölsedaaaaa …” och den delar jag med mig av idag.

Så, för det första kan vi väl göra något slags kollektivt gratulerande igen. Så skall jag ringa och sjunga för henne och höra nivån på den här födelsedagen, hennes barn brukar få till det, men han den där lagvigde verkar tävla i sämsthet med min.

Medan vi väntar på födelsedagsmirakel (och julklapp) så måste vi prata om en sak. Apropå 80-talet. Jag kom på att jag nästan aldrig lyssnar på musik längre, eftersom han jag delar möbler med alltid skall ha på den förbannade TV:n och det är inte direkt MTV han tittar på.

När jag tittade på Historieätarna och de drog igenom alla gamla låtar kom jag på mig själv med att ligga och LE rart. Fnissa lite nostalgiskt emellanåt (åt musiken alltså) och minnas personer och händelser.

Jag ler INTE i januari vanligtvis. Jag ler MÖJLIGEN i mars för att det snart är april, men absolut inte i januarimörkerregnet. Och jag är så in i helskotta less på att GAD blir så mycket sämre när det är mörkt och trist.

Nu har jag lyssnat på Prince och Devo hela förmiddagen. Istället för bakgrundsbruset av jävla Discovery Channel. Det är ju rena rama terapin för någon med GAD/SAD.

Varför har ingen talat om det?

Hurra, hurra, hurra för Admin Anka – med en jävlaranammalåt anno 1980!

WHIP IT REAL GOOD!

(Räck upp en hand om den låten var en positiv käftsmäll bakåt i tiden 😉 )

Det där hejandet över bäcken alltså

Posted on | by Victoria | 16 Comments on Det där hejandet över bäcken alltså

Jag tog mig faktiskt inte bara ut ur sovrummet igår (antagligen enbart för att sängkläderna verkligen behövde tvättas), jag gick även i skogen med två väldigt uttråkade jyckar. De blev jätteglada och jag blev helt utmattad. De badade även i forsande bäck helt frivilligt, jag gjorde det ofrivilligt (med ena foten som slant på en såphal, isig bro av stockar).

Film på glada portugisiska schnauzerretrievers kommer senare, promise.

Efter hemkomst drabbades jag av enormt sötsug och någon gång före jul hade jag köpt färdig pepparkaksdeg. Väldigt mystiskt inköp med tanke på att jag a) inte kan baka pepparkakor ens med färdig deg utan att de blir knaltiga och b) när mamma var här på sitt, en smula, abrupt avslutade besök exploderade ju något i ugnen när hon gjorde kålpudding. Den är såklart inte hellagad än och utan ugn är det faktiskt skitsvårt att baka till och med om man är bra på det.

Men jag kom på att det finns socker i pepparkaksdeg. Och att pepparkaksdeg är SJUKT gott. Så min middag igår bestod av ett halvt paket deg och en låda vindruvor.

Man skulle kunna säga att jag mådde lite tjyvens efter det och jag anar att det kan ha något att göra med kombinationen av bakpulver och druvor. Det försiggick någon slags vintillverkning i min arma mage? Om nu bakpulver funkar ungefär som jäst?

Så jag fick gå och lägga mig igen. Med ett par doftljus. Som somliga brukar säga, “det var fin färg på mina fisar”. Så fina att jag inte riktigt stod ut själv. Dagens tips, pepparkaksdeg och vindruvor är verkligen svingott, men ät det inte om ni har andra åtaganden än sängläge. Typ.

I alla fall. Först kollade jag på Kungafamiljen 2015 (eller vad det nu heter, programmet de gör varje år med just kungafamiljen?). Damn, Carl-Philip har ju blivit en riktig snäcka? Chris ser fortfarande ut som en seriemördare och Daniel … ja … jag kan inte bestämma mig för om han passar in eller inte. Men jag diggar min namne, det är krut i den tjejen, det måste jag säga.

Och sen kollade jag på Historieätarna från 80-talet. Ja jag vet att jag är lite efter som ser allt på Play, men herregud som jag skrattade från första minuten när Erik Haag fick på sig leokallingarna. Fick mig att tänka på 80-talspojkvän och mitt fotoalbum från den tiden. Där finns ett foto på väldigt nyvaket (och sjuuuukt snyggt) ex i exakt likadana kallingar. Dock ej hockeyfrilla, mer Joey Tempest.

Sen slutade jag inte fnissa en enda gång.

IMG_1222.PNG

Särskilt inte här, där Haag bär omkring på ett bildäck hela tiden medan någon intervju om mannen som objekt utfördes.

Musiken var bra, kläderna roliga och … tja … det var KUL. Jag och min vinjästa mage guppade av skratt.

Det enda jag inte fattar är hur det kan vara med på Historieätarna?

80-talet var ju typ i förrgår.

Och för er som hänger här inne och inte var med under 80-talet, hur coola var vi inte? 😉

// Class of 1986

(*viskar tyst att hon saknar 80-talet*)

Är det sommar än?

Posted on | by Victoria | 26 Comments on Är det sommar än?

Aka “Hur länge har jag varit borta?”.

Alltså. Jag vet på riktigt inte hur många dagar som har gått sedan jag skrev inlägget om Småstadsfrun. Någon gång efter det (lite oklar tidsuppfattning här) drabbades jag av något som antagligen kan liknas vid näst intill dödlig influensa. En sådan där man får när man inte har ett välrustat immunförsvar och hänger med halvsnoriga syskonbarn gissar jag, det vill säga sånt som alla som är föräldrar verkar få auto-vaccin mot så fort avkomman trillar ut ur magen medan icke-föräldrar är lite mer vekliga. Eftersom hundar sällan smittas med eventuell förhudsinfektion (särskilt inte till mig) och andra mer hundrelaterade sjukdomar. Kennelhosta är till exempel inte så vanligt att det ger sig på människor (men Stor har faktiskt haft halsfluss en gång, DET trodde inte jag att hundar kunde få, dock osmittsam till människor), inte löss och loppor heller.

Så. Jo. Jag sitter upp nu. För första gången sedan jag satt upp sist (vilket fortfarande var ett oklart antal dagar sedan pga brist på tidsuppfattning). Eventuellt skall jag äta något med.

Har ni övergett mig?

Om ni har det har jag faktiskt full förståelse.

Är det sommar snart eller?