Aka “Hur länge har jag varit borta?”.
Alltså. Jag vet på riktigt inte hur många dagar som har gått sedan jag skrev inlägget om Småstadsfrun. Någon gång efter det (lite oklar tidsuppfattning här) drabbades jag av något som antagligen kan liknas vid näst intill dödlig influensa. En sådan där man får när man inte har ett välrustat immunförsvar och hänger med halvsnoriga syskonbarn gissar jag, det vill säga sånt som alla som är föräldrar verkar få auto-vaccin mot så fort avkomman trillar ut ur magen medan icke-föräldrar är lite mer vekliga. Eftersom hundar sällan smittas med eventuell förhudsinfektion (särskilt inte till mig) och andra mer hundrelaterade sjukdomar. Kennelhosta är till exempel inte så vanligt att det ger sig på människor (men Stor har faktiskt haft halsfluss en gång, DET trodde inte jag att hundar kunde få, dock osmittsam till människor), inte löss och loppor heller.
Så. Jo. Jag sitter upp nu. För första gången sedan jag satt upp sist (vilket fortfarande var ett oklart antal dagar sedan pga brist på tidsuppfattning). Eventuellt skall jag äta något med.
Har ni övergett mig?
Om ni har det har jag faktiskt full förståelse.
Är det sommar snart eller?
Behå-Helene says:
Måste tyvärr förstöra din bild. Jag har aldrig varit så sjuk som efter sonen började på dagis. Nu har jag varit sänkt i tre veckor av gul hosta. Skillnaden är väl att vi inte kan bädda ner oss. Det är bara att bita ihop. Funkar sådär. 🙂
Krya på sig!
Victoria says:
Jag vet ju att du har varit sjuk länge, men tänkte att det kanske gick att skylla på annat än barn? Eller så är du bara ett undantag? 😉 Jag tar dock av mig hatten, för att inte få lov att bädda ner sig under vissa sjukor är helt otänkbart. Det är illa nog med två hundar som blir uttråkade, men barn MÅSTE man ju liksom göra lite mer med. Jag hade inte klarat det.
Krya på dig själv 🙂
Behå-Helene says:
Första dagisåret var helt galet. Nu är det faktiskt som “vanligt” när jag får mansförkylningar. Minus ligga i soffan och lida.
Det måste ju varit en sådan du fått?!
Victoria says:
Jag tror faktiskt på värre variant, för jag tog mig inte ens ur sängen. Vi snackar säng som dessutom har gått att vrida ur pga svinhög feber. Hade jag kunnat lida i soffan, framför film med praliner med en halvdödlig mansförkylning hade jag varit glad. Nu sitter jag upp (övar inför att faktiskt typ gå och röra mig) medan sängkläderna går i tvätten.
Behå-Helene says:
Men nä…
tigerlilja says:
Snön har nyss kommit här, så sommar är det icke – men vaddå – du sitter ju upp och kan skriva! Då kunder det vara värre. För mig. Att det fortfarande är illa för dig fattar jag.
Victoria says:
Ja! Jag sitter upp. Gigantiskt framsteg (på riktigt faktiskt) 😉
Fru M says:
Dagis = nära döden sjukdomar…
Förskola = frånvaro från jobbet, pga nära döden sjukdomar…
(Vi säger “dagis” hemma men jag vet att fler o fler gått över till det korrekta “förskola”…kanske även jag en dag.
Kommer dock ALDRIG NÅGONSIN kalla det “Föris” som väninnan gör – denna benämning om någon känns relaterad till vovvens problem med trumpeten.)
Jag har en kollega med endast 1!!!! sjukdag de senaste 35åren!!! Tänkte att den gubben skulle man forska på!!!
Krya på dig nu!!!
Victoria says:
FNISS. Åh vad jag skall kalla lillsnorreproblem för förisproblem nu. Hela tiden.
Hur i HELVETE kan man ha en sjukdag på 35 år? VAB är en sak, det kan han ju ha en käck fru som tar hand om, men egna sjukdomar?
missK says:
Finns några få sådana exemplar, hade en jobbarkompis som aldrig hade haft en enda sjukdag…. Tills alkoholen blev ett beroende de sista åren då började det dimpa in sjukdagar ibland
Hon blev väl härdad mot vanliga baskelusker de åren hon jobbade ute på sjön
MissK says:
Samma här
Vi säger med dagis aldrig sagt föris/förskola till någon av släktens ungar
Förskola för mig är lekis som de flesta gick i när de var 6 år och man började skolan när man var 7 (dock inte jag som inte fick gå på lekis med mina kompisar utan fick fortsätta på mitt dåvarande dagis tills jag började skolan och vägrade fritids) :p
Äntligen ett livstecken från dig, började fundera på om du gått i Ide till Våren/sommaren 🙂
Småstadsfrun says:
Nope, ingen sommar än. Kan bara rekommendera att dra täcket över huvudet igen och invänta präskragarna till midsommar. Vore ju hur skönt som helst enligt mig!
(håller med föregående talare, har aldrig varit så sjuk och så ofta som efter jag fick barn… jädra baciller, låt oss ta dem allihop och gräva ner dem i skogen!)
Victoria says:
Men alltså, arbetar ni ALDRIG upp något försvar mot ständigt snorande mellan oktober och typ april? Det måste ju bara komma?
Och jatack, sommar. Pronto. Alternativt gå i ide fram till april.
Fru M says:
Finns femtioelva olika förkylningar informerade BVC om – alltså några att alternera mellan…tjooohooo!
På vårt dagis är största problemet vissa föräldrar som inte låter sina barn vara hemma när dom är sjuka 🙁
En lisa i livet says:
Var aldrig sjuk när barnen var små men nu räcker det med att jag vet om att jag kommer att träffa syskonbarnen så blir jag dålig. Sådant verkar man inte bli helt frisk av heller och jag är lite trött på hostan jag haft sedan i september nu. Tyvärr biter inte piller från doktorn på det heller så det är bara att bita ihop och vara tacksam att Coccillan och Lepheton finns.
Sade du sommar? Ja tack! väldigt gärna! En sådan som vi hade 2014 tack och med likadan vår först. You fix?
Tina Johansson says:
Såklart har jag inte övergett dig! 🙂
Nej ingen sommar i sikte… Dagen började med vackra snöflingor som snabbt övergick i regn…
Sonen däremot har det varmt och skönt på sin Thailandssemester. Det betyder också att jag är hundvakt på heltid! Love it 🙂
PJAK/Anna says:
Sommar? Hmm om den finns under snön möjligen…………….
Humlan says:
Barn är farliga! Det är småbarnsföräldrar också! De borde bära varningsskyltar med “Smittorisk” på. Det bästa vore väl att gå i ide tills våren kommer, men det är nog lite opraktiskt.
Fortsätt att krya på dig!
Elenor says:
Har legat i över en vecka nu och jag ska banne mig fira min nästa jul ensam med min hund… inte klokt hur många elaka bakterier från hell det finns där utanför sitt eget inpinkade revir.
Krya på sig kära du för jag har saknat dig:)
Bibbi says:
Tyvärr är det inte sommar än. Det visar vädret ute med oönskvärd tydlighet med att snöa i två dagar. Urk!
Misstänkte att du blivit sänkt av något slags sjukdom eftersom det bidde så tyst här. Hoppas du kryar på dig å det snaraste för att vara sjuk är inte kul på något sätt.
Kramar
ia-Maria says:
Låter som du har haft giltigt förfall. Hoppas verkligen alla tre männen i ditt liv har gett dig dyra sympatier!
Dagis-sjukor är onödigt envisa!
I min del av Sverige måste man stänga in sig i en mörk garderob om man vill uttala önskan om sommar NU! Vi har en tiny tradition i byn, som härstammar från Hedehös dagar; med ett toklångt skid-lopp (egentligen en hel veckas skidfest) Här står det därför i byalagen att ALLA önskar sig snö. Punkt. (men allt som oftast idkar jag olydnad och viskar lite om takdropp o snödropp ändå)
Annika K says:
Men då 🙁
Krya på dig snabbt nu
Stjärnstoft says:
Men där ÄR du ju….*saknatmassor*
Har hängt lite med “frun” i väntan på din återkomst.
Trevlig tjej – men jag har tid för er båda.
Vad gäller virus och sånt så har vi låg- och mellanstadieungar i familjen och har i princip varit sjuka sen augusti.
Om inte alla andra i närområdet också led av galen hosta och ideligen pånyttfödd förkylning hade jag trott att huset var sjukt och flyttat för länge sen. Men nu verkar det “bara” vara århundrandets mest envetna virus som aldrig släpper taget. Har liksom blivit ett normaltillstånd med hosta och snor…
Men nog om OSS – det är kul att ha dig på banan igen. Sätter mig förväntansfull ner med lite popcorn och väntar in hundrapporter, makerapporter och andra rapporter.
Lena C says:
Har inte läst ovanstående kommentarer, men jag är här och vill att du kryar på dig! Kram! 🙂
I mitt huvud says:
Inte sommar, men snön har regnat bort i alla fall! Jag ska ut och åka kommunala färdmedel iklädd gummistövlar och regnkappa om en stund!
Krya på dig!!
Axelina says:
Så klart jag inte har övergett dig! Misstänkte att du hade råkat ut för nåt som krävde sängliggande läge eftersom det var så tyst här… Krya på dig och hoppas det fortsätter gå åt rätt håll, trots pepparkaksdeg och vindruvor till middag 🙂