Det blåser lite idag och det hörs.
Alla som har båt vet hur det låter när det börjar bli lite byigt och man ligger på båten. Ljudet av andras stag och kapell när vinden drar igenom är ett specifikt ljud som man bara hör på sommaren när det är helt tyst på båten och jäkligt ruttet väder ute.
Trodde jag.
Idag låter det så i lägenheten. Fascinationen i att inte ha en aning om hur det kan låta som blåsig båt på tredje våningen i ett hyreshus är stor och det betyder att det blåser rätt mycket gissar jag.
Liten var nödig ganska tidigt idag och då regnade det på tvären när vi sprang ut. Jag var nyvaken och helt yr i bollen, förstod just inget alls när jag öppnade dörren och en kastvind tog tag i både mig och jycken medan någon hällde en hink vatten i huvudet på mig. Det var nog en av de mest rekordsnabba kiss- och bajsutföranden Liten någonsin gjort, Stor bara stirrade på vädret och vägrade gå ut. Och det är något jag aldrig kommer fatta med hundar som vädervägrar, hur går det till? Eller hundar som är lite risiga i kistan och måste springa ut i tid och otid. Applicerar vi det på en människa med samma problem så handlar det ju bara om att springa på dass. Så fort som möjligt innan vi gör i byxorna. Hela världen är en toalett för hundar, men oavsett hur nödiga de är så måste de promenera tills de hittar den perfekta busken, stubben eller stolpen för att göra ifrån sig. Ibland går det fort, ibland tar det en evighet att sålla ut toalettperfektion?
Nåväl. De där retrieverschnauzrarna var ju i skogen i förrgår och det filmades lite. Jag har fortfarande inte vant mig, det är inte mina hundar för mina hundar ser inte ut så här.
Mina hundar ser ut som nallebjörnar, inte som retrieverschnauzer.
Min undring är, hur kan det vara så roligt att springa i nästan nollgradigt vatten och blaska när man vägrar bada i 25-gradigt vatten på sommaren?
(Det är Liten som springer i vatten, Stor skulle aldrig nedlåta sig till att sätta någon av sina ömtåliga tassar i så kallt vatten)
Det rimmar väldigt dåligt faktiskt.
Och sen fick jag lite krupp av att höra mig själv. Jag låter EXAKT som min mamma. Inte bara lika röst utan vi säger även samma saker, med samma intonation.
DET skrämmer skiten ur mig eftersom jag blir vansinnig av att höra henne prata till mig på ett visst sätt och så visar det sig att jag går omkring och pratar “mamma” hela tiden.
Jag måste gå till talpedagog. Pronto!
Majabella says:
Du vet huset längst ut på Kungshöjd, ovanför Feskekörkan som ser ut som en borg? På det ljuva åttiotalet hade jag en käresta som bodde högst upp och hade ett tornrummet som sovrum. Jag drömde om “Onedinlinjen” när det stormade och slet i fönster och fasader och jag sov i hans vatten(!)-säng. Vaknade lätt sjösjuk med signaturmelodin avklingande i öronen.
Victoria says:
FNISS! Förlåt, men vattensäng i kombination med att bo i det huset verkar faktiskt lite “sjösjukande” även för en som inte har anlag för det alls. Var glad att du slipper vara där idag.
Majabella says:
Förresten tycker jag du låter käck!
Victoria says:
Du har fel på öronen.
Marie says:
Det är scary när man öppnar munnen och ut kommer ens mamma. Hur mycket man än tycker om henne (min är borta sedan mer än 10 år och vi var bästisar), så vill man inte låta så eller säga såna saker. Tantvarning på det, och inte av den bra sorten heller…
Victoria says:
Ja! Ibland hör man det ju redan under tiden man pratar, ibland kommer det som en chock när man hör en inspelning. Det här var av den mer chockartade sorten. Och oavsett relation (jag är ju egentligen bästis med min mamma med, när hon inte irriterar mig) så vill man inte låta så. Det ÄR verkligen tantvarning.
Annelie says:
Tycker den tanten kom tidigt, anser mig själv hyfsat ung men nog låter jag som mamma… Ser tydligen ut som henne också men det ser vare sig mamma eller jag men typ hela övriga världen.
En Annan Susanne says:
Jag undrade just hur mycket det blåste hos dig! Jag väntar med spänning på hur stormen ska utveckla sig här, och jag har varit ute och plockat in alla lösa grejer. Samtidigt så har det ju varit ett flertal oväder som de varnat för de senaste veckorna som bara sagt *fjutt, fjutt, gone* liksom. Men det är ju dumt att chansa och sen upptäcka att skottkärran flygit in genom grannens köksfönster. 🙂
Victoria says:
Nu blåser det löjligt mycket. Och vattnet är skyhögt. Var nere i hamnen (med bil = höjden av lathet men det BLÅSER) och man blir inte jättesugen på en tur på sjön. Det fjuttar inte här längre 😉
En Annan Susanne says:
Så illa alltså. Okej. Men lite fascinerad blir jag ju, hur gick tanken? “Fan vad det blåser, bäst jag tar bilen till hamnen, det verkar vara en jättebra ide(jag vet inte hur man fnuttifierar)?”
Är inte hamnen det sista stället man vill vara på i ett sånt här oväder?
Victoria says:
Haha näe, storm och hav är ju både underhållande och skrämmande att kika på. Men det var lite nödvändigt ändå, när det blåser så här jäkla skitmycket är det läge att kolla förtöjningar på båten. Men mest för att kika bara.
Humlan says:
Ja, jag undrar också varför du inte har med dig dina egna hundar när du är ute på skogspromenad. 😉
Jag fick mina fönster (tvångs-)renoverade i november för något år sedan, den “struten” som de satte på istället för fönster släpper inte bara igenom alla ljud utan smäller i vinden så att jag drömde att jag var på en båt (för naturligtvis blåste det rejält, första natten flyttade blåsten på hela struten).
Victoria says:
Jamen ja, var är MINA hundar?
Alltså, hur lång tid tar det att byta fönster egentligen? Det där hade jag blivit tokig på tror jag?