Lite snö mitt i vårsommarvärmen?

Det här är katten som har flyttat hemifrån, ihop med Stor när han var ganska liten.

Man kan säga att Stor älskade snön, men det gjorde inte katten. Katten gillade inte direkt heller hunden och det var droppen för honom. Efter Stors ankomst packade min lille kisse en snusnäsduk, lade ner sina viktigaste saker i den och knöt fast på en pinne och vandrade hem till sin katt(upp)passerska.

Eller ja, han behövde inte packa så mycket. I själva verket fick han skjuts av oss i bilen med alla sina favoritsaker och nu lever han livets glada dagar på annan ort och går och gömmer sig så fort vi hälsar på eftersom risken finns att vi kanske tar med honom hem. Han älskar sin styvmamma och livet som kung och jag saknar ihjäl mig. Men för hans skull får han bo kvar. Det gick liksom inte att missta sig på hur gärna han ville flytta.

Jo jag vet att det är gamla filmer och foton som dyker upp lite då och då, men jag håller på att uppdatera maskinparken här hemma och spara saker som jag inte vill förlora. Den nya datorn är ju helkass, en gammal (fast ny) dator bor på verkstad och skall få nytt tangentbord (vi kan ju prata väldigt tyst om att det är datorn jag åkte och köpte när jag hade hällt cola över hela den förra så det slog blixtar ur den, redan under återinstallationen av den nya råkade jag spilla igen och sen blev tangentbordet lite “limmigt” så jag började aldrig ens använda den ordentligt).

Datorn jag skriver på nu är ju inte mer än en månad gammal och den skall få åka på lagning imorgon när jag hämtar den andra. Telefonen måste lagas för den är DUM I HUVUDET. Däremot fick jag ett sms om att den inlämnade kameran finns att hämta. Det skall bli väldigt intressant att få reda på vad exakt som felades, för det stod däremot inte i sms:et.

När allt är trasigt så sparar man allt lite överallt, mest i lite olika molntjänster som youtube, dropbox och andra tjänster och då kan man passa på att visa en del här för den som vill se.

Men nu vet ni. Allt jag äger och har i form av digital information ligger numera i cyberrymden. Med tanke på hur bra det har gått för mig och min teknik det senaste skall ni med andra ord inte bli förvånade om hela internätet går sönder.

Se det som en varning och kom inte och skyll på mig om något händer med era grejor.

Jag börjar tro att jag är fullkomligt kapabel att göra sönder hela internätet.

Inte så genomtänkt

När man har suttit inne i det fina vädret i två dagar och bara stirrat på en skärm så blir man dum i huvudet. Så där lite extra dum i huvudet.

I eftermiddags tog jag hundarna och drog iväg till en domarring som ligger här uppe. Ett väldigt vackert ställe med mängder av vårblommor, grönska och givetvis en domarring. En skitstor sådan. Så stor att de har mysko utomhusteater där ibland på nätterna, lite scary bland gravarna.

Givetvis hade jag tänkt ta lite kort på jyckarna, men först glömde jag att lillkameran är inlämnad på verkstad. Sen glömde jag väskan med telefonen i bilen. Eller ja, jag lämnade väskan med flit i bilen eftersom det är ytterst opraktiskt att gå på vovvepromenad med handväska,  jag råkade bara tro att jag hade telefonen i fickan.

Det hade jag inte.

Där gick jag, med mina tjushundar, utan att kunna ta ett endaste foto och förbannade mig själv.

Sen jag jag var färdiggådd tyckte Stor att det var läge att skita en sista gång. Han är av sorten som gillar att gömma sig när han bajsar vilket brukar innebära att han trycker in sin söta ända i närmsta buske/träd/mur. Den här gången råkade det bli ett träd och han backade in sitt bakparti så nära att det inte fanns en millimeter mellan trädstammen och hans ändalykt.

Vilket resulterade i att trädet gav ett visst motstånd, så han bajsade på sig själv. Inte första gången det har hänt och troligen inte sista gången heller.

Däremot var det första gången som jag tog en pinne för att skrapa bort det värsta från hans lilla luddrumpa för att sedan kasta i väg den långt bort på ängen. Eller ja, det var första gången jag gjorde just det samtidigt som jag totalt glömde att jag inte hade kopplat Liten och att han är en exemplarisk apportör. Han älskar verkligen att apportera.

Bajspinnen kom tillbaka som en bumerang i munnen på Liten som glatt ville lämna den i handen på mig.

I det läget kan man inte banna hunden som gör rätt, men man kan förbanna sin egen dumhet.

Det är ungefär det mest spännande som hänt här.

Hade man varit lite mer mörkhårig hade det åtminstone funnits ett foto till inlägget ungefär här. Nu får ni visualisera själva.

Vad gör ni?

Nu blire hund för hela pengen

Familjen Pucko tog sig ut idag. Storartad insats. Vilket betydde att allt som inte blivit gjort på en vecka skulle göras på en och samma gång.

Först, till helvetet på jorden för att köpa födelsedagspresent till systersonen för att skicka med päronen när de drar dit på kalas imorgon. Vi kan inte åka med eftersom vi, om vi inte hinner skilja oss/mörda varandra/separera bara litegrand, kommer att sitta på ett tåg mot kungliga hufvudstaden när det är kalasdags.

När man ändå befinner sig där är det lika bra att passa på att gå till godisaffären. Och köpa sisådär två kilo lösgodis. Beach 2014 är inte min grej, jag kör antingen Bitch 2014 eller Vass 2014. Godis är viktigare. Och rysk yoghurt.

photo(4)

Jo, det är på riktigt över två kilo i påsen. Det där med “måtta” är inte min starka sida.

Sen åkte vi till Gårdsbutiken. Den där lilla butiken ute på landet mitt i ingenstans där hundarna fick Maria Montazami-halsband förra sommaren. Och där Petra kom på att man faktiskt kunde ta ett hundhalsband modell mindre, storlek råtta/chihuahua, för att ha som armband. Sen kom Tinna på att hon ville att hennes portugis skulle vara lika tjusig som Stor och Liten. Så jag beställde två halsband till. Där har de legat sedan dess.

Tills idag.

photo(3)

Hej Daisy, här är ditt nya halsband. Kan du säga till din matte att maila mig sin adress? Eller skall jag ta med det till Stockholm och lämna det där?

Dessutom var det inte dumt alls att ha handleder i samma storlek som en minihund. Oerhört fiffigt tips.

photo(5)

Där har de legat i onödan i snart ett år liksom?

Jag, Liten och Daisy kommer alltså vara lika fancy. Stor har ett mörkbrunt.

Sen åkte vi till “idyllen” på torpet och hade lite hundkurspromenad.

Är det något vi är bra på så är det att hålla hundarna väluppfostrade. Ett skolboksexempel faktiskt. Särskilt när Liten har ränt runt som en iller och apporterat, badat i bäckar och faktiskt varit allmänt duktig för att vara unghundstrotsig. Trotset kom samtidigt som jag tog upp telefonen och började filma dem.

När en unghund vänder den sidan till så vänder han verkligen sidan till.

Och jag kan bara inte vara allvarligt irriterad, för han hade varit hyfsat välartad i åtminstone en timma, medan Stor hade järnkoll på korvarna i min ficka. Liten var less helt enkelt, han ville dra igång Stor.

Det gick sådär för oss alla tre. Stor var less och lydig. Liten var less och olydig och jag var bara full i skratt.

Som sagt, ett skolboksexempel på hur man uppfostrar sina hundar till exemplariska djur.

Sådana där man tävlar lydnad med och går som uppvisningshund för att alla andra är så imponerade.

Eller inte. Men rara är de och de gör mig glad ända in i själen.

Just det. Jag har klippt Liten. Nu är han verkligen liten.

Det är ju en av alla små vardagshändelser jag har missat att berätta.

Bränd katt skyr elden?

Ett måste på mitt nattduksbord är doftljus och jag tänder alltid ett när jag går och lägger mig. Lite SPA-känsla innan det är dags att sova.

Igår tände jag som vanligt ett. Sen kom katten ner från sin säng som är ovanför min säng. Och trappan upp i loftsängen går ovanför nattduksbordet.

Det kan hända att just gårdagens doftljus var placerat precis där bläcknoskatten tar avstamp för att hoppa upp i trappan. Det kan även hända att det kom in en skitjobbig hund precis när hon hade gottat till sig hos mig och inte riktigt var beredd att lägga benen på ryggen och fly (hon har inte fattat att hon är en utmärkt fäktare).

Det kan till slut hända att jag fick gå upp ur sängen, klättra upp för trappan och kolla så inte katten stod i lågor.

Det gjorde hon såklart inte.

Men svanstippen var lite…svedd.

Bränt hår luktar verkligen apskaft.

Kvällens lärdom; flytta doftljuset och varna katten i god tid.

Inatt skall jag sittsova och överdosera hostmedicin.

Vad gör ni?

Dagens Hund

Är den här lilla raringen.

bild(8)

Liten som väldigt väldigt liten. Bara fem veckor gammal. Så hjärteknipande söt och mest bara ljuvlig.

Sen blev han större och är förvisso fortfarande precis lika ljuvlig och mammas pojk. Förutom när han är ensam hemma. Stor går snällt och lägger sig när de är ensamma, eftersom han vill ligga och beklaga sin ensamma tillvaro i stillhet. Liten, som inte biter i saker när han inte är ensam, förvandlas till en seek and destroy missil. Ibland klarar vi att hundsäkra, men oftast inte.

Senaste gången han målsökte hittade han en liten bal med toapapper som vi inte hade ställt in på toaletten. Givetvis visste vi inte om att vi inte hade ställt in den på toa eftersom den låg lite gömd under kökssoffan.

Då ser det ut så här när man kliver in och den skyldige har just inget försvar alls eftersom han promenerar omkring mitt på brottsplatsen. Den store gjorde inte det.

photo 4

Man ser på tungan hur jobbigt och slitsamt han har haft det med att strimla Lambi till konfetti över hela köksgolvet.

Sen suckar man, fortsätter älska ihjäl honom och så sopar man upp det.