Tema Vokalfel

Jomen vi åkte ju 50 distans enbart för att hänga en kväll med Enlisailivet och Elefantpenismannen. Så värt det. Inte ofta man kan köra full fart och dessutom gå utomskärs hela vägen. Havet var som ett dansbandsgolv (ja, det är skillnad på discogolv, balsalsgolv och dansbandsgolv).

De angjorde Gullholmen före oss, trots soppatorsk och sjöräddning (hahaha – jag är bara så glad att någon mer än vi åker sjöräddning), så de tog emot oss och serverade rosévin medan vi bidrog med…chips.

Och så satt vi i den ljumma sommarkvällen framför våra båtar.

IMG_1781.JPG

Tomas Ledin hade kunnat sjunga ledmotivet till den här kvällen. Det är alltså absolut inte höst. På hösten är det inte 17 grader mitt i natten. Punkt.

Sen grillade männen, ackompanjerad av makens grillskryt och Elefantmannens illa dolda avundsjuka. Han hade en liknande grill, men inte riktigt i samma kaliber som maken och vad han än säger så grämde det honom. Jag förutspår ett grillbyte inom snar framtid i den familjen. Sådant svider i ett prylhjärta.

Sen gick vi in och satte oss för att äta, maken fick lyckligt använda båtens skitjävlaonödiga centraldammsugare till något riktigt vettigt. Myggjakt. Trots centraldammsugarmyggjakt, thailändsk myggspray, myggljus och en myggmagnet till hund lyckades blodsugarna åstadkomma minst tio myggbett på varje fot och tre på höger skulderblad.

Efter maten pratade vi skit.

IMG_1787.JPG

Obegriplig skit dessutom. Fyra personer som har munlepra och dessutom pratar i ljusets hastighet och i munnen på varandra är inte en vinnande kombo. För det blir fel. Det tog ungefär en timma innan vi nådde någon slags acceptans och förståelse (typ; lyssna inte på vad jag säger, förstå vad jag menar) för att alla vokaler blev utbytta mot annan random vokal som inte hörde till ordet.

Men trevligt var det. Väldigt trevligt.

Ända tills männen började diskutera elgrejor på båten och använde ord som fluxkapacitator och warpsköldar.

Då vet man att det är dags att sparka ut dem. Med eller utan warpsköld.

Men först bestämde vi att Enlisailivet passade orimligt bra i mina nya bågar.

IMG_1788.JPG

Vi hann med att avhandla många viktigheter på kort tid. Imponerande många.

Och jag är fortfarande skrämmande positiv.

En halv dag på havet uppåner har den effekten.

Imorgon är en ny dag. Det är Stors födelsedag och mammas lurv blir fyra år minsann. Eller ja, skall man vara nogräknat fyllde han redan vid midnatt, men vi firar när vi vaknar.

Leverpastejtårta och fotografering blir det.

Och säckvis med pussar med magkill.

Jag är ett PUCKO

Med sämre inlärningsförmåga än ett spädbarn. Det här med orsak och verkan är tydligen inte min grej alls.

Ni vet. Ni har koll på hur det går för mig när jag har vattenglas bredvid datorn och en hund med lång viftig svans och en hund med en lång viftig nos. Den med svansen gör det oftast inte med mening medan den med murbräckenosen gör det på rent jävelstyg.

Jo. Det är sant. Stor vet precis vad han gör. Han är mitt älsklingsludd, men vet exakt vad man skall göra för att få uppmärksamhet. Och det är på det berömda håret att jag har klarat mig så här länge.

Minns ni bonusdatorn? Jag lämnade ju in tre trasiga datorer, räknade med att få tillbaka en lagad men fick tillbaka en till. Den som Stor välte ut ett glas Cola i förra hösten? Som det slog blå blixtar ur innan den stendog? Den lyckades ju min magiker till kompis laga. Lyckan.

Så länge varade det. Ända tills idag.

Jyckarna var hungriga. Jag skulle “bara” göra klart ett par grejor innan jag reste mig för att utfodra dem. Under tiden hällde jag upp pyttelite vatten i mitt glas för att svälja ner min medicin med. I ögonvrån såg jag hur Stor fick vittring på vattenglaset, han siktade med näsan, rammade glaset innan jag hann ta det i handen och med samma precision som en slipad legosoldat sopade han till det med näbben så att allt innehåll hamnade rakt över tangentbordet.

Nu står den här.

image

 

På tork. Efter att ha stendött ungefär en nanosekund efter att vattnet landade på (och i) den.

Nu har jag alltså bredband men ingen dator. Hundarna har däremot fått både uppmärksamhet och mat.

Jag är inte särdeles imponerad av mig själv. Inte kan jag skylla det på någon annan heller.

Jag har back up. Men vad hjälper det när jag inte har någon dator som orkar med de tunga programmen.

Nu tänker jag dra någon gammal över mig och vänta till imorgon och hoppas att ett mirakel inträffar under natten.

Avdelningen Hur Många Moderkort Kan Man Fritera Under En Livstid

(Jag hoppas att jag har fyllt min kvot nu?)

Hej jag är varken i Jönköping eller Sthlm

Men både make ett och make två är det.

Man kan säga att logistiken inte var helt genomtänkt. Bygga mässa med en hand går liksom bort och när inte ens jag minns att jag är Kapten Krok, hur skall jag då kunna begära av andra att de skall komma ihåg det?

Sen blev helgen hektisk och jag blev tyst. Men det beror mest på att jag fick väldigt trevligt sällskap. När jag och han jag delar möblemanget med kom hem med båten bestämde vi oss för att leka turister och vara våghalsiga. Så våghalsiga att vi bytte restaurang att äta på. När vi satt där hann jag säga “Du, glöm inte ringa NN, de pratade ju om att komma i helgen”.

När jag hade sagt det tittade maken upp och ut genom fönstret på uteserveringen och fick syn på just NN. Med familj. Eftersom både jag och maken är lite kära i dem ropade vi hans namn i korus så det hördes över riksgränsen, snubblade på våra egna fötter för att hinna ut först och kramas medan vi fortfarande tuggade på våra hamburgare.

Man skulle kunna tro att de kommer från Långtbortistan och att det föreligger enorma hinder för att träffas mer än en gång per år. Det gör det inte. De bor utanför Borås.

Nu har de åkt hem och jag återkommer med information. Men jag måste delge det viktigaste, vilket givetvis är deras familjehund. Som helt klart är trasig.

Så här sitter han när han chillar och relaxar.

20140810-221046-79846732.jpg

20140810-221101-79861524.jpg

20140810-221114-79874727.jpg

Sen missade jag att fota när han låg och sov med felvänt korsade bakben.

Jag tror att han har gått på smygyoga för hundar, för jag har aldrig sett maken till underliga viloställningar.

Nu skall jag ut och fota superfullmånen. Sen skall jag antagligen yla av sömnbrist hela natten.

Men den här gången vet jag åtminstone om det före istället för efter.

Until tomorrow…

Två hundar är fler än en nalle

Men jag lovar att jag bara har med en nalle på båten. Samma nalle som alltid åker med vart det än bär hän, eftersom det är min kuddnalle. Som hundarna lånar och bär omkring på, och det får de såklart. För hundarna är söta och nallen är tålig.

Idag lyckades dock båda jyckarna ligga med nallen på två olika ställen inom en tidsrymd av mindre än fem minuter, det är något slags rekord, även för dem. Mitt egna rekord var att jag dessutom hann fota dem innan de såg kameran och sprang därifrån. De är så less på mig och kameran att jag är helt övertygad om att de dels har utvecklat något slags internt varningssystem för att kommunicera med varandra medelst telepati och dels springer de snabbare än Usain Bolt när de själva får syn på en kamera.

Jag skulle gå ner och dona med dagens inköp (mer om det sen) och på väg ner i klädkammaren (midkabinen) hittade jag Stor på sin favoritplats. Med nalle.

DSC00263

Då dog jag sötdöden och rafsade åt mig kameran snabbt som attan. Notera gärna att det går att se att han har hunnit öppna ena ögat, trots att jag var snabbare än blixten.

Sen stod jag nere i klädkammarmidkabinen och sorterade smutsiga kläder, nya kläder, rena kläder och kläder med hundsaliv som Liten burit omkring men som ändå är rena, i olika högar.

Och så råkade jag titta upp. Där låg Liten och nallen.

DSC00265

På inte alls samma ställe. Och så dog jag sötdöden igen, medan jag funderade på om nallar förökar sig eller flyttar på sig av sig själva.

Det var väl ungefär det jag ville visa, eftersom det var dagens höjdpunkter. Övrig tid har gått åt till att shoppa en sjuuuukt snygg jeansväst från Ralph Lauren med 70% rea (fem minuter), äta en väldigt god köttbit (tio minuter), äta dagens glass (tjugo minuter – glass skall avnjutas), klura över vilket försäkringsbolag som ger bästa livförsäkringen på maken med snabbast utdelning, låg premie och hög avkastning vid mystiskt försvinnande (13 timmar) och sedan titta på sjökortet vilken plats i Kosterfjorden som är allra djupast och säkrast att dumpa…eh…barlast på utan att…barlasten…flyter upp igen (270 meter, just saying) (14 timmar and counting).

Jamen det var väl min dag.

Jo, det regnade lite med. Ytterst lite. Oviktigt lite faktiskt.

Men västen var fantastiskt viktig. Och så billig att jag faktiskt tjänade på att köpa den.

Däremot glömde jag köpa kilklacks-Uggsen idag med, trots att jag var inne i just den affären.

Men nu har jag ju faktiskt shoppat trosor, väst och Acqua Limone-tröja.

Man skall inte ta i så man spricker när man har semester.

Ett kungarike för ett lass glass?

Men jag gnäller inte. Däremot tycker hundarna att det är rätt pestigt. Så länge de inte får ligga och svalka sig.

Idag kollade jag väderrapporten för första gången sen i april, för att det mumlades om dåligt väder. Och mycket riktigt, så här såg det ut på SMHI.

20140803-153355-56035521.jpg

Jamen då passar vi på att knata iväg med hundarna och köpa trosor innan det börjar hällregna. Tänkte vi. Och det är inte särskilt långt till tanttrosaffären.

När vi kom dit rann det svett i ansiktet på mig och Stor lade sig groda i skuggan för att kyla magen utanför affären. Sen vägrade han resa sig för att gå med tillbaka till båten. Det var först vid verbal glassmuta han reste sig och gick med.

Tillbaka på båten ser det ut så här.

Jag ställde först hundarna under duschen för att kyla ner dem, sen lade de sig och flåsade, bredvid duschslangen.

20140803-153832-56312693.jpg

Sen duschade jag mig själv i pälsen. För att kyla skallen.

20140803-153916-56356562.jpg

Det där röda i ansiktet är inte solbränna, det är överhettning. Det våta är svett.

Jag vet inte riktigt, men den där åskan ser ut att ha stannat på vägen någonstans. För här ser den inte ut att vara.

Däremot påstod Mona att det hade åskat i Stockholm, där det enligt SMHI skulle vara värmebölja och knallsol.

Jag SKALL bli meteorolog när jag blir stor.

Det enda jobbet man får betalt för att ha fel. Mest hela tiden.

Men jag är djupt och innerligt tacksam över att de där feljobbarna inte jobbar som kirurger, eller något annat viktigt.

Ursäkta, men nu skall jag gå och stoppa huvudet i frysboxen en stund.