…och det var ganska trevligt. Jag har legat i min egen förtrollade värld och läst bok, i timmar (hela dagen igår nästan). Det var sjukt längesedan jag hade näsan i en bok en hel dag. Två och en halv bok avverkade jag dessutom, jag skulle faktiskt kunna tänka mig att fortsätta leva så.
Förutom att jag har struntat i bloggen då’rå, men det går inte att skylla på näsan i boken helt. Den andra orsaken är ju att jag inte har någon dator. För näe, den vaknade aldrig till liv (skjut mig), sen var jag ändå rätt okay med att det hade hänt eftersom det var en äldre dator jag redan hade räknat bort, en bonusdator liksom.
ÄNDA TILLS JAG KOM PÅ ATT DET INTE VAR SÅ!
Det var min nya jag hällde vatten i. Den som bara var ett halvår. Då blev jag faktiskt orimligt sur på mig själv på riktigt.
Så, det där med att jobba och blogga är sådär enkelt utan dator. Nu sitter jag med paddan, vilket innebär att bara det här inlägget kommer ta en förbannad evighet. Men jag sitter rätt bra så det gör inget. Det här är min utsikt.
Det är HÖGSOMMAR. Ni som plockar svamp och lägger upp bilder på murkna löv och tända brasor kan ta er i…just brasan. Här är det inte höst.
Ja. Jag lever i förnekelse. Sen äter jag medicin tills det är dags att krypa ur idet någon gång i april.
Nåväl, helgen var det ju. Vi vet ju redan att vi var på Gullholmen från fredag till lördag och vaknade upp till det här på lördag morgon.
Religiöst. Det är allt jag har att säga om ett sådant uppvaknande på Stors födelsedag.
Jag kan även tala om att jag sjöng för honom på kudden, men då morrade han. Otacksamma slyngel.
Sedan hade vi ju faktiskt tänkt göra leverpastejtårta, vi skulle bara gå upp och käka en sen lunch först. När vi kom tillbaka till båten hade Liten hjälpt Stor att riva ner familjens godispåse, en påse fylld med godispåsar till tvåbeningar och två paket med vardera sex baconben i till fyrbeningarna. Sex baconben räcker åtminstone i nästan en vecka för två fyrbeningar. Nu hade de smällt i sig dem på en halvtimma, plus en halv påse sötlakrits.
Det blev ingen leverpastejtårta. Det fick räcka med att de hade föräldrafritt party. Ungdomar!
Efter den sena lunchen puttrade vi norrut, mot Smögen. Alldeles innan Smögen ligger något som heter Brofjordens angöring och visar var farleden är. Två gigantiska farledsmärken som jag råkar tycka är vackra, så jag passade på att ta kort när maken var på toa (nu kan jag inte visa just de korten eftersom JAG INTE HAR NÅGON DATOR). Jag var väldigt fokuserad på att fota dem och märkte inte att somliga tog min telefon och fotade mig och min röv.
Kul kille jag delar möbler med. Expert på taskiga kort.
Sen kom vi till Smögen.
Och Smögen såg ut precis som vanligt, alla affärer var öppna och det strosade folk på bryggan. Enda skillnaden var att vi det inte var knôkfullt med båt, vilket var en särdeles trevlig skillnad.
Födelsedagsbarnet fick göra det han tycker är roligast, skälla på människor som har mage att gå förbi båten.
Medan jag gjorde det jag tycker är roligast, gå i affärer med upp till 80 procentig rea och gå på bryggan och titta på vackra båtar. Det förstnämnda gav inte så stor utdelning (två tishor till maken), men det sistnämnda gjorde. En skitstor båt, i trä, som var så vacker att jag nästan slickade lite på den.
Givetvis norsk och den har nog kostat multipla oljemiljoner, sen skall vi inte ens prata om underhållet den behöver. Men jag tänker att om man har råd med den här skönheten har man råd med ett team som sköter om den med. Däremot retar det livet ur mig att jag inte fick grepp om vad det var för båt, någon som vet?
Igår började det regna, så vi bestämde oss för att dra. Dator eller inte, vi var ju tvungna att vara hemma igen idag, så vi fattade beslutet att åka raka spåret hem. När vi passerade Kungshamn såg vi något mystiskt.
En båt som låg på havets botten fortfarande fastbunden i bryggan. Nu är ju sjunkna båtar i sig inte så mystiskt, sånt händer ju faktiskt, det mystiska med den här var snarare detta.
Ni ser det gula sjömärket med ett kryss på? Två sådana satt på utsidan båten och just de sjömärkena används för att märka ut nya hinder som inte finns i sjökorten. So far so good, ett väldigt praktiskt och i allra högsta grad nödvändigt sjömärke. MEN…(nu kommer undringen) om en båt sjunker vid en brygga, hur är det då möjligt att man, istället för att bärga eländet, faktiskt tar god tid på sig och beställer sjömärken för att sätta dem utanför vraket. Det är ju inte gjort i en handvändning att kirra sjömärken (om nu inte Kungshamn har ett lager för just dylika händelser) och sedan placera dem.
Jag vet att jag måste ta reda på det eftersom jag inte kan sluta fundera över det. I min värld är det SÅ mycket enklare och rimligare att bärga skiten. Eftersom vraket dessutom tar rätt mycket plats vid bryggan.
Har båten ingen ägare som kan debiteras? Sjönk den alldeles nyss? (Knappast med tanke på märkena).
Slutsatsen är alltså att en hel helg, med trevligt sällskap, god mat, högsommarvärme och ljuvliga båtturer på plattvatten kokar ner i en enda nördig fundering över ett vrak utanför Kungshamn.
Vad har ni gjort denna ljuvliga helg?
I min värld says:
Låter som om ni har haft en helt ok helg. jag är grymt avis på båtlivet just nu.
Här har det varit en helg i bakvattnet av sambons gig, han (läs bandet) har haft en spelning i lördags så hela lördagen gick till att rigga ljud och instrument samt själva giget. Sen ramlade han in vid 3-4-tiden på natten o väckte mig (givetvis) Resten av söndagen tillbringades med att lyssna på hans gnällande om hur trött han var ända tills jag drog med honom ut på en cykeltur. När vi äntligen kom hem däckade han i soffan ett par timmar o sen gnällde han resten av kvällen på att han inte skulle kunna somna när det var sängdags.
Helgen i sammandrag ungefär ….Han giggade och jag lagade mat, klippte gräs, fikade på altanen, strök skjortor, förberedde lite mer mat till veckan. 🙂
Victoria says:
I jämförelse med din helg låter min helg som rena drömmen 😉 Och då glömde jag ändå skriva att han den där maken har sovit i princip varje minut som vi inte åkt båt, för att han håller på att bli sjuk. Men det är liksom sekundärt när man sitter på båten och alltid har något att titta på eller göra. Hälsa sambon från mig att han skall sluta gnälla.
I min värld says:
jodu det var ett jävla gnölande på sambon, det värsta gnölet kom när han kom på att jag kollade en film UTAN honom under tiden jag strök (men va f-n han sov ju i soffan) …..tur att man lagade mat o hade spis/ugn igång så det dönade lite. Fast idag är han trevligare när han har sovit ut….. 🙂
maria -jumbon med ett liv- lagervall says:
Härligt inlägg. Hav o båtar, precis i min smak.
Men jag fick lite ont i magen av rubriken. Fick mig att tänka på en annan blogg…..
Kanske jag som är känslig, sorry.
Victoria says:
Men det var inte meningen ju. Livet kan ju vara positivt ibland med, och det var det nu. Kram på dig.
Tina Johansson says:
Alltså, nu tror jag att tekniken spelar mig ett spratt! Jag skickade denna kommentaren, kollade efter en stund, och den hade inte kommit fram (eller har du ändrat nån sekretessinställning?), så jag skickade det igen. Då står det att jag faktiskt redan skickat den kommentaren…så nu lägger jag väl till lite text och provar igen 😉
Låter som en helt förträfflig sommarhelg! Själv har jag haft förstklassig underhållning av våra bebisar här hemma, Teo och Nisse. De är så söta så man nästan får hål i tänderna när man tittar på dem! De har blivit riktiga bästisar också, även om de båda behöver lära sig att ta det lite lugnt med klor och tänder när de leker.
Nu håller jag på att ladda om för nästa kalasande här hemma. Bägge sönerna fyller år i september, så på fredag blir det kalas igen! Dock inte jämnt denna gång, de fyller 19 resp 24. Jag börjar få rutin på stora kalas annars. 50-årsfirande i mars, student i juni och 45-årskalas i augusti. Mitt i utmattningsdepressionen… jaja. Nån gång ska väl det ordna sig det med. Jag mår i alla fall väldigt bra av de nya fyrfota vännerna!
Förresten du skulle behöva använda tupperwares glas med sugrörslock när du sitter vid datorn. Det lärde jag mina barn redan som små 😉
Victoria says:
Den första kommentaren kom dessutom inte fram. Tekniken spelar oss ett spratt 😉
Men du, hur orkar du med dessa kalas? Jag blir utmattad av att höra om dem. Delegera! (Det är en order utdelad med hela handen) Och njut sedan av fyrbeningarna. Och tack för påminnelsen, jag vill ju ha Tupperware, jag skall maila när jag har styrt upp min…ehum…datorsituation 😉
Tina Johansson says:
Fast nu är det sista kalaset för i år. Sedan lägger jag ner det hela, åtminstone tills jag fyller 50! (Hmm, grabbarna blir visst 20 o 25 nästa år, undrar om de kan ställa till med kalas själva då?)
Dessutom känns det som att der går av bara farten att duka bord och servera mat nu. Allt känns pluttigt i jämförelse med 50-personers-studentskivan…
Men jag är sliten fortfarande. Erkänner.
Tack och lov för Fyrfotingarna! Hujedamej så goa de är!
Har fortfarande en shaker i varje färg undanlagd tills du har bestämt dig, så det är ingen fara!
Humlan says:
Har varit förkyld surtant i helgen, men i dag mår jag bättre och tänker gå på stickcafé. Jag behöver träffa folk och jag behöver sticka näsan utanför dörren innan detta fina, varma väder har dragit sin kos!
Jag blir väldigt avundsjuk på dina vackra vyer, kan bero på att du är så duktig på att fota och berätta, så jag tror att jag vill byta kust!
Berätta varför, när du fått en rimlig förklaring till vrak och sjömärke!
Victoria says:
Fniss. Du behöver “sticka” näsan utanför dörren. Var du medvetet rolig så var det väldigt roligt 😉
Humlan says:
Är man fast i garnträsket så är det ibland svårt att låta bli dubbeltydigheterna! 🙂
Jag trodde du skulle hugga på mina positiva ord om västkusten, men dom tog du kanske för självklara …
Hondjuret says:
Kortfattat:
Fredagkväll – Natta liten och var i säng innan 23. Thank god. Taliban kom 06,30.
Barnkalas och ja..say no more. Tur att Det bara inträffar en gång om året 🙂
Lade oss innan 19, sov innan 20 … och ptja … när klockan var 22 undrade man vad fan som hände? Vem somnade först?
Söndag tog vi hos frugan.
Och plötsligt var det måndag igen…
Men Guud, så fint med höst 😉
Victoria says:
Jag skall blocka dig fram till april 2015. Bara så du vet. Morr.
tigerlilja says:
En lite besynnerlig kommentar – och jo, bilderna av vädret och havet och så var hur fina som helst – men jag var lite imponerad av bilden bakifrån på dig. Om nån tog en bild på mig ur den vinkeln skulle jag slå ihjäl vederbörande, och så tänkte jag att du ser himla slank ut. Det hade jag aldrig lyckats med. Så grattis.
Victoria says:
Slank????? Hahaha…jag har ju världens längsta röv. Från midja till knäveck. Maken skrattade rått och elakt efter att ha tagit kortet. Men jag tackar ändå, det är nog en synvilla (eller så har du smal skärm) 😉
Behå-Helene says:
Underbart väder! Men kvinna! Har du snott kalsongerna från din karl?! Ska jag fixa?!. 🙂
Victoria says:
Nu skäms jag på riktigt 😉 Det är ett par urgamla Björn Borg-trosor. Inte kalsonger. Jag är verkligen sjukt sexig undertill. Så ja, du får fria händer att styra upp min gigantiska häck haha.
Behå-Helene says:
Häcken är utmärkt. Det är kalsongerna jag har problem med. Vi hörs. 😉
http://hogengard.blogspot.se/
I mitt huvud says:
Moahaha!! ÄLSKAR bilden maken tagit av baken!!!!
Ni ser ut att ha haft en helbra helg!!
Bibbi says:
Det låter som om du haft en underbar helg (förutom det där med datorn alltså). Och jag är med dig helt och hållet i att hävda att det fortfarande är sommar. Häggen blommar här hemma och vi var på landet i helgen och där blommade midsommarblomster och blåklockor. Är det höstblommor kanske? Icke! Det är sommarblommor och eftersom de blommar är det sommar.
MonasUniversum says:
Kan du ringa mig, min blogg ligger nere och det är KRIS!