Min man har köpt nya solglajjor nu efter ögonoperationen,som han för övrigt är grymt nöjd med. Bara tanken på att aldrig mer behöva glasögon får mig att bli blåbärsrisgrön av avundsjuka.
Men det var ju det där med smak. Han har ingen. För han använde glatt dessa hela eftermiddagen/kvällen igår och tyckte nog att han såg rätt piffig ut. Tänk nu att detta bara är det som är högst upp på knoppen, han har ju såklart foppatofflorna på sig för att komplettera outfiten. Mittenkläderna är det som råkar ligga överst i hans vaskgarderob.
Ja, jag känner mig som en personlig assistent ganska ofta. Med den stora skillnaden att de som behöver personliga assistent oftast inte har hälften så dålig smak.
Det var en smula svårt att försöka prata om allvarliga saker som exempelvis bokslut med honom. Han kändes inte helt seriös att kommunicera med.
Så jag erbjöd honom att låna ett par ur min gigantiska samling eftersom jag inte kommer kunna använda vanliga solbrillor speciellt ofta. Mina favoriter dessutom. Skitsnygga.
Men nä. Han kände sig fånig i dem. Fånig. I. Dem?
Men inte i de som ser ut att komma från Buttricks?
Även jag fick en present. Ett par zombiestrumpor. Passar mig alldeles utmärkt. Med de på fötterna kan jag gå jättelångsamt, se läskig ut och inte ha någon hjärna. Inte helt olikt Gunilla Persson faktiskt. Om jag bara går med fötterna väldigt mycket utåt. Mycket nöjd.
Nu är det dags att dra på sig strumporna och åka lite båt ut till ön för att hänga med syster, svåger, deras två barn, kusin från USA (inte den som gifte sig, hans syrra), kusins man och deras två barn.
Jag gissar att både zombiestrumporna och glajjorna kommer göra succé.
Jag gissar också att jag kommer vara helt utmattad av barnhäng (ej att förväxlas med barhäng) ikväll.
Den som lever får se.
