Bortsett från att det snart är dags att sätta sig i bilen och åka till Strömstad då’rå.
Men Stor har verkligen bestämt sig för att det är lördag. En slapp lördag.
Vi vet ju redan att katter sover värdigt och bekvämt, medan hundar sover bekvämt fast det kan se obekvämt ut.
Det här är favoritstället att sova på enligt Stor.
Jo han sover. Stensover.
Ser det överhuvudtaget bekvämt ut?
Det är liksom 20 kilo hund fördelat på ett par centimeter soffkudde.
Trappan är fusklagad (såklart) och maken har inte klippt några hundöron. Inte heller har han retat livet ur mig på…flera dagar. Bortsett från den senaste trappincidenten, men där börjar jag ju bli härdad.
Herregud, han är ju till och med hemma och går i vägen för mig var jag än rör mig, men har ändå inte lyckats promenera på mina nerver så värst mycket.
Antingen håller jag på att bli apatisk eller så…ve mig…har jag höjt ribban?
I vilket fall som helst. Det jag ville komma till var väl att ingen jäkel känner sig rolig när det regnar på tvären, är jämngrått dygnet runt och man bara jobbar, äter, skiter och sover. Lite för lite skitande i förhållande till ätandet bara.
Och det händer ju INGET.
Vilket antagligen snart kommer irritera mig så mycket att jag snart skriver ett inlägg om just…inget.
Jomen det var väl ungefär det jag ville säga.
Har ni det bra i alla fall?
Okay, inte skrika på mig nu för att jag inte varit hos läkaren. Men även om det kanske inte ser finfint ut så känns det lite bättre. Och det är ju en söndagmåndag idag, så det där med akuten känns…inte så attraktivt. Hade jag vaknat med ögat igenmurat eller sämre hade jag gått, och blir det sämre så lovar jag på heder och samvete att gå. Om inte annat så kommer mamma att tvinga mig eftersom hon kom till mässan och såg mig igår eftermiddag när jag blommade ut i tjusighet.
Men jag är kanske inte fullt så oattraktiv idag?
Det känns i alla fall bättre. Och jag lovar att gå imorgon när det är normal vardag om det är lika svullet och rött.
Men nu till “flo”. SAOL måste ju ha rätt. Såklart. Vilket betyder att det finns dialektala tolkningar av just vattnet. För i norra Bohuslän är flo just…jamen…skyddat vatten? Om man kommer från öppet hav och går in bakom skyddande öar där vattnet är stilla så heter det flo.
Maken fick frågan imorse, och precis som jag tyckte han att det var svårförklarat, men han kunde säga ställen uppe i vår skärgård som är just flo. Och det står till och med i sjökorten. Då borde det ju vara ett hyfsat vedertaget ord. För det är ju ingen jäkla vattenpöl där?
I viken vid pilen är jag uppvuxen sommartid. Det är därifrån farmor kommer och hennes hus vi har kvar. Sen är det skyddande öar, och utanför det är Kosterfjorden som är rätt öppet vatten. Jag har växt upp med meningen “inne på flo”. Det har även maken.
Då är ju frågan hur pass dialektalt det är med tanke på att beteckningen finns på sjökortet?
Och nedrans ME. Jag SA att det var svårt att förklara. Men jag VET att jag inte bara skrev “bleke” som förklaring. Jäkla asfaltshöna!
Jag ger mig ALDRIG.
Mvh, Väldigt Envis
För det första. Jag går inte med på att det här är en vagel. Det kan inte vara möjligt?
Svullet, rödöga och rinnigt. Värk i ögonbrynsbenet och i hela ögat (gnäll gnäll gnäll). Vagel?
Jag bävar för att vakna helt igenmurad imorgon.
Sen. Hur kela man egentligen med de där mattfranshundarna. Det skulle jag vilja veta. De var onekligen svårklappade. Och om de kan bli bitna av en varg utan att ta skada så lär de ju knappast känna om man klappar dem på fransarna.
Fascinerande.
Får jag gå och lägga mig nu?
Först, tack för medhållet. Jag ser inte heller någon som helst skillnad på att bo i olika lägenheter fast i samma hus. Det är ju i princip ingen skillnad alls på att sova i olika rum. Och båda vinner.
Men jag SKA släpa honom till läkare. Så han lever lite längre och slipper vara så trött. Skall något/någon ta livet av honom så skall det ju åtminstone vara jag och inte hans jäkla snarkningar.
Nu har jag en fråga. Kommer ni ihåg min oerhört underhållande doktorkamrat? Som skrev ut Viagra till maken som bonus när han hjälpte mig med ett recept?
Han ringde igår kväll och vi chitchattade en stund. Så berättade jag om bloggen, och att jag hade skrivit om den lyckade lurningen. Att det var många tjejer som läste och tyckte att han var svinrolig.
Nu råkar det vara så att han är en spjuver. Doktor Spjuver kan vi kalla honom. Och han är singel, i sina bästa år men träffar bara tjejer som inte ser snubben bakom titlarna. Han förtjänar verkligen en asrolig tjej med självdistans. Nu råkar ju jag vara upptagen, men det borde ju finnas någon annan för honom kan man tycka hehe.
I alla fall, han blev ju lite sugen på att leka doktor. På bloggen. Vilket ju kan leda till både det ena och det andra, men han är en fenomenal doktor. Som är specialist på något (det var ju det där med att jag zoomar ut när det blir medicinsk överinformation), plus att han tycker att det är kul att städa. Egentligen rätt ofattbart att han är vår evige singelpojk. Och nu när jag skriver det blir jag lätt sugen på ett byte. Hm.
Men näe, det var ju leka doktor vi skulle göra. Jag är ju till åren kommen och pratar gladeligen om mina krämpor. Finns ju ingen som kan laga hemorrojder lika bra som en riktig doktor. Eller andra…åkommor. Det finns ju ingen som är så bra på anatomi som en doktor heller antar jag.
Vad tror ni om lite regelbundna inslag av “Fråga Doktor Spjuver”?
Personligen tycker jag det känns som att sjukvårdsupplysningen, match.com och Marlena Ivarsson kan slänga sig i väggen.
Och ursäkta min totala tystnad under dagen.
Det har varit lite hektiskt.