Betala eller inte betala – det är frågan

Den här veckan blev ju lite konstig. På grund av förra veckan som då var ännu konstigare. Fredagen ägnades åt att jaga glasögon och optiker istället för att betala räkningar. Och det mest konstiga är att jag alltid betalar den 25:e varje månad, så jag måste haft något slags kronologifel den här månaden redan från början. Det finns inget jag avskyr så mycket som att betala sent. Framför allt numera när vi har trängselskatt. Och betalar man de där 18 kronorna så mycket som en nanosekund för sent får man en straffavgift på 500 spänn. Kul kul – trängelsskattbilhjul.

Även den här veckan har ju varit lite udda. Så jag satte mig inte förrän i morse (ja jag skäms, man betalar inte sina räkningar för sent – det är bland de få saker jag är riktigt anal med – kanske den enda).

Men, nu börjar jag ledsna på Swedbank Finans. På riktigt. Går det verkligen SÅ dåligt för bankerna att de måste mjölka sina kunder på ören.

Vi hade ett båtlån som vi gjorde oss av med i februari. All kontakt när vi tog lånet gick genom vår kontakt på det lokala Swedbankkontoret, även om lånet låg hos deras finansinstitut. När vi betalade det till fullo, gick även det genom kontakten på bankkontoret. Hon fick plocka pengarna från sparkontot, och fixa allt med finansdelen. I februari som sagt. Det tog cirka fem sekunder så var pengarna borta från sparkontot, men efter sisådär en vecka stod lånet fortfarande kvar i lånelistan på internetbanken.

Det kändes sådär att ha en säck med guldpengar borttagen från kontot men fortfarande ha ett lån?

Då ringde jag min världsbästarara bankkontakt och sa att något var knasigt. Och bad henne kolla. Jag hade redan gjort ett samtal till Swedbank Finans och försökt lösa det själv men det var som att prata med en sydeuropé. Hon suckade och smackade och var så samarbetsovillig att jag till slut vägrade ha någon kontakt med dem.

Dagen efter var lånet väck. Och det kom en slutfaktura på noll kronor. Någon gång i mars.

Nu hade jag fått denna.

räkning

1. Lånet betalades i februari
2. Det försvann helt efter lite meckande i mars
3. Slutfakturan på noll riksdaler kom även den i mars
4. Hur kan man få dröjsmålsränta för juni, på ett lån som inte finns
5. OM man får det, hur kan en ev. dröjsmålsränta på noll kronor bli 18 öre
6. Det absolut roligaste, aviavgiften är på 35 kronor. Plus 18 öre. Men efter öresutjämning är de 18 örena borta
7. Vilket betyder att summan de ville ha betalt för från början faktiskt inte finns längre

Någon tycker alltså på allvar att jag skall betala 35 spänn för en avi på ett lån som inte finns längre. Alltså BARA aviavgiften. På inget alls?

Det finns scam-fakturor från fulbolag. De fakturorna och bolagen är ju solklara. I det här fallet är det ett fullkomligt legitimt företag, som vill ha betalt för att de skickar ett papper. Ett papper som de dessutom skickade för flera månader sedan och bekräftade nollningen. Den här fakturan känns som borderline scam.

Jag är svinkass på matte. Men hur jag än räknar så kan jag inte få ihop räntesatsen. För det borde ju inte spela någon roll om räntesatsen är en biljon triljarders procent. Om summan är noll så kan det ju inte bli någon ränta.

Det är juli. Jag lade detta bakom mig i februari. Jag funderar allvarligt på att debitera dem för nedlagd tid, med dröjsmålsränta såklart. För jag måste ju återigen knata till banken.

Skall man bli rädd för att det här är det nya Barings Bank, eller skall man gissa på att det är ett fyllo som programmerat lånedatabasen?

Fascinerande. Och den mest upplyftande räkningen idag. Eftersom jag absolut inte tänker betala den…någonsin.

 

Det där med glasögon är svårt, dyrt och trist?

Jag jobbade, trots semester, istället för att gå upp till optikern och leta bågar. Ungefär som när man var ung (yngre) och man hellre städade sitt rum än att göra läxan. Bara för att skjuta det trista och oundvikliga på framtiden, genom att göra lite mindre trista saker. Fast just det här jobbet är kul. Äh, varför hymlar jag om det. Jag gjorde allt för att skjuta på optikerbesöket.

Men till slut reste jag arslet ur soffan och gjorde det. Fast jag bytte inte från OnePiece till vanliga kläder innan jag knatade upp till optikern. Däremot tog jag en jacka på mig för att dölja den värsta sunkfaktorn.

Jag är lite som Fantomen. Oftast går jag i min dräkt, men det händer ju att jag går på stan i vanliga kläder. Men mer med Gurans kroppsform.

För det första, vilken JÄKLA tur att vi fattade beslutet att inte åka. Mina glas är så kalasknas att tillverkning och postgång inte hade gått att påskynda. De kommer tidigast på fredag, och då skall de slipas och sättas in i bågarna. Som jag inte valt ännu.

För det andra, jag suger på att välja nya glasögon. Jag är vanemänniska när det gäller glajjor, och det är ju inte direkt så att jag har råd att ha 48 reserver i blandade färger och former med tanke på vad mina kostar att tillverka. Så det gäller att välja rätt samt att se till att glasögonen är tusentals miljoners kilometer ifrån krokodilvalpens tänder.

Så. Hjälp? Jag lyckades få ner det till tre olika. Väldigt olika. Och jag lånade hem dem för att få makens input. Så att jag på ett enkelt sätt skulle veta vilka jag INTE skall välja, han är liksom inte fäschon. Problemet är att de bågar han valde ut som klockrena favoriter även är MINA favoriter. Betyder det att jag börjar få foppatoffelsmak?

20130702_161541_resized

(Det syns inte, men färgen var mörkt mörkt blå)

…eller…

20130702_162055_resized

(även dessa ser ut som att de är så blå att de gränsar till svart)

…eller…

20130702_161753_resized

(svartbruna, lite lite tigrerade)

Jag är medveten om att det syns på håret att jag hade en piskande sidvind under promenaden dit. Alltså nu, när jag ser på fotona är jag medveten om det. Jag noterade inte att jag såg ut som Einstein med tofs när jag stod där.

Input tack. Och nej, jag kommer inte säga vilka som var min (och makens??!!) favorit.

Efter optikern träffade jag Kompis Krögare och Kompis Kock, båda röstade lika, men däremot INTE på samma som min favorit. Den ena är superestetisk, den andra mer en foppatoffeltyp. Det gjorde mig ännu mer förvirrad.

Detta skall stötas och blötas. Och jag kommer spegla mig mer än Snövits elaka styvmor de närmsta dagarna.

Imorgon kommer dessutom foto på två olika solglasögon, eftersom jag inser att jag behöver åtminstone ett par i reserv av varje sort. Även där behöver jag hjälp att välja färg. Men en sak i sänder. Vanliga glajjor är prio ett.

Det har varit ganska trist att vara blind efter mörkrets inbrott i flera dagar. Och det känns på gränsen till pinsamt att gå med solglasögon när det regnar ute. Det har verkligen varit ett par dagar när jag har sett (hört?) folk fnysa åt mig och tänka “jaha men vem fan tror hon att hon är egentligen, en jäkla rockstjärna eller?”. Medan jag haft lust att skrika efter dem “jamen förlåt så himla mycket då, de är faktiskt sliiiiipade, hunden har ätit upp mina vanliga och jag ser inget utan dem”.

Dessa val! Och kval!

 

Jag gick på stan och tröstshoppade en snopp

Jag måste bestämma mig, jag måste lösa följetången med de trasiga glasögonen. Annars kommer jag a) bli galen och b) skitmycket fattigare. Jag har ingen LUST att slänga pengar i sjön (närmare bestämt 17 papp) om vi inte kommer iväg. Hade jag haft guldbyxor, eller skitit pengar så hade jag inte brytt mig. Men än så länge ser det inte ut som tusenlappar i klosetten efter uträttat värv.

Jag hängde i alla fall på låset till optikern klockan tio.

20130701_104245_resized

De skrattade åt mig när de fick se hur massmördade mina glasögon blivit, men sedan grät de lite av medkänsla när jag sa att han gjorde det dagen innan Barcelona. Osäkert dock om tårarna kom av skrattet.

20130701_103625_resized

Med löfte om att de skulle göra sitt yttersta för att få tag i båge och glas (för jag hade tydligen inte tittat så noga på mina glas i ren lycka över att de var hela, och hela var de om man bortser från att det var en triljon “stenskott” från valptänder i dem). Och när de hade gjort sitt yttersta skulle de ringa mig.

Så jag gick ut på stan.

Först gick jag hit, där de har de underbara snopplamporna och fismuggarna som maken fick i födelsedagspresent.

20130701_125957_resized

Där stod jag och beundrade snopplamporna och muggarna igen, medan jag funderade på om jag skulle investera i en mugg till mig med. Temuggarna är finfina.

20130701_130215_resized

Men det slutade med att jag köpte det jag kom dit för, som de inte hade inne när jag handlade lampan. En ljusblå snopp till den, och en headsetsladdantitrassel-snoppgubbe.

snopp

Efter det gick jag en runda och funderade.

20130701_104837_resized

Jag vinkade åt min favoritrestaurang. Och ägaren.

20130701_105148_resized

Och precis efter att jag passerat Park kikade jag ner i hamnen och tittade på ett av Strömstads mest lättigenkännliga hus. Nattklubb, resto och svinstor uteservering alldeles vid vattnet. Men maten kostar som på en Guide Michelin-krog och smakar sämre än på en Rasta-resto. Just det, det var ju där jag träffade Kicken när jag hade ätit mina pommes och pulverbea för 300 spänn. Turistfälla som ibland duger för att utsikten är finfin. Vill man ha übergod mat skall man gå på Park.

20130701_105243_resized

Jag kikade ner på en väldigt tom strandpromenad och gästhamn och undrade om det var första juli eller första oktober?

20130701_131036_resized

Medan jag konstaterade att det inte ens var fullsketet med folk vid Kosterbåtarna. Något är helt klart fel.

Då bestämde jag mig för att gå till det jag envisas med att kalla kemikalieaffär. Min älskade sminkaffär där det finns mängder med nagellack, och de ringde i veckan för att tala om att sommarfärgerna på gellacken hade kommit in.

20130701_105340_resized

När jag kom in och hade kontrollerat varje färg i detalj och valt ut…elva olika färger fick jag reda på att deras lilla butikshund var hängig. En fyra månaders dvärgpudel skall inte vara hängig. De skall vara så här söta och helt wild and crazy.

vaffe

Det här är Nona. Och Nonas mattes bröst. De har aldrig haft hund tidigare så jag frågade vad som hänt. Men inget specifikt. Valpar är valpar och kan göra mycket konstigt och oförklarligt, men hon hade varit hängig sedan i torsdags och skrikit till ibland, sådär som de gör när man trampar på dem. De hade tydligen även åkt akut till veterinären (slakthuset) här i stan imorse, men blivit tillsagda att vänta en VECKA till. Veterinären hade inte ens känt igenom henne eller tagit tempen. En vuxen hund skall inte vara hängig i över en vecka, en valp skall absolut inte vara det. Jävla veterinär.

Då lekte jag veterinär. Kände igenom den lilla medan hon pussade ihjäl mig (sååå hängig var hon alltså inte) och hittade en punkt på frambenet där hon skrek till. Sen tvingade jag matte att gå och köpa en termometer på apoteket för att kolla så hon inte hade en infektion i kroppen. Och det gjorde hon. Men hon klarade inte att vara den “elaka” som tog bakdelen, det fick jag som nagellackskund göra. Lilla raringen, där stolpade jag in och stoppade kall metall i hennes dvärganus. Det var den minsta lilla hundrumpa jag någonsin sett.

Men ingen feber och lugnare matte. Dagens goda gärning.

Då köpte jag en miljard nya lacker.

lack

Och sen gick jag hem.

20130701_145924_resized

Nu är mitt andra stora val (näst efter bröllop eller inte bröllop som blind), vilken färg jag skall måla naglarna i.

Jag blir i alla fall glad av nagelmåleri.

Och att byta färg på snoppen.

 

En sjusärdeles söndag (drypande sarkasm)

Dagen började finfint. I lugn och ro fick jag läsa om att Kim Kardashian var trött på att bli tjockmobbad (en vecka efter förlossning?), jamen vem fan är inte trött på att bli tjockmobbad? Fast det är ju jag själv som mobbar mig, så det är ju egentligen rätt enkelt att lösa. Men det är ju så himla lätt att ha goda intentioner när man är mätt, och så vansinnigt svårt med samma intentioner när man är hungrig.

Nåväl, härmed lovar jag mig själv dyrt och heligt att jag skall sluta tjockmobba mig själv. Problem solved.

Sen ringde pappa. Igen. Han har ringt varje dag sedan de landade i Barcelona i fredags, och varje dag har jag sagt till honom att jag inte VET något förrän imorgon när folk faktiskt arbetar igen. Eftersom allt är stängt över helgen. Och det är väl fint och käckt att den däringa familjen typ saknar vår närvaro, så jag antar att det är positivt det med?

Efter det packade vi ihop och åkte till Strömstad, för det är här jag skall till optikern imorgon. Så de skall ge mig ett besked om det går att göra en quick fix så vi kan boka om biljetterna till Barcelona och vara med på THE BRÖLLOP.

Så långt en helt okay dag.

Väl framme i lägenheten ringde syrran, och hennes första ord var:

– Hej på dig, här ringer jag från Costa Brava och 30 graders värme och jag sitter vid poolen utanför villan (den vi hyrt en vecka) med ett glas rosé och tittar ut över medelhavet!

Får man slå sina småsystrar när de säger så? Det måste man väl få?

Jag föreslog att hon skulle hälla lite mer salt i såret och tala om hur varmt det är i vattnet också.

Det visade sig att hon ringde för att tala om att hon hade pratat med den blivande bruden, som sagt att hon var tvungen att säga upp vårt hotellrum på slottet nästa helg, samt bröllopsmiddagen.

Då ruttnade jag. Frågade om det var någon i familjen som kommunicerade eftersom jag hade pratat med pappa ett par timmar tidigare och sagt att jag kan ge besked efter att jag varit hos optikern. Men att jag skulle ringa kusinen. Vilket jag gjorde. Det visade sig att de inte alls sagt upp hotellrummet, men tydligen var jag tvungen att göra det senast imorgon för att inte bli debiterad hela summan för det TVÅ nätter vi skall bo där. Och det var ju dumt att förlora 1000 euro. TUSEN EURO för TVÅ nätter? Skall vi sova på guldblad i syrgastält?

Jag började räkna igen. Från början skulle det kosta oss, i bara boende- och resekostnader, 30.000 kr att åka på bröllopet. Helt sinnesjukt.

Sedan åt dokumentförstörarkrokodilvalpen upp mina glasögon. Där rök 10.000 till. Vilket gjorde att vi blev tvungna att avboka flighten till Barcelona igår. 6000 spänn åt helvete.

OM vi inte åker, så får vi betala 1000 euro på slottet vi inte kommer bo på. Plus att kusinen talade om för mig att de måste betala 350 euro per kuvert för bröllopsmiddagen om de inte meddelar senast imorgon bitti. 700 euro till. Om allt löser sig och vi åker kostar den billigaste flighten 7000 spänn (nån sa att det var F1 i Barcelona den här veckan, för det är ju idiotpriser).

Det känns lite som att den ekonomiska förlusten (konkursen) blir en gnutta mindre om vi stannar hemma. SJUKA priser.

Frågade kusinen hur i helvete det kunde kosta 350 euro per skalle, och om de serverade handplockad hummer serverad på en bädd av silke, men fick ingen riktig klarhet i det.

Och ungefär då blev jag kontaktad av hyresgästen från helvetet. Som inte klarar att betala sina hyror i tid, drog oss inför Hyresnämnden när hon inte fick hyra ut lägenheten i andra hand när hon skulle på semester (självklart dömde nämndjäveln till hennes fördel) och nu är hon hemma och har vattenläcka. Som enligt henne uppkom i fredags. Min rumpa att den uppkom i fredags. Min kvalificerade gissning är att det är hennes andrahandshyresgäst som skitit i det. Så synd. Eftersom det i så fall blir hennes problem då hon inte varit en ansvarsfull hyresgäst. Men det tar vi imorgon.

Då var det dags att göra roligare saker. Som att sätta menskopparna på fingrarna och ta bort gellacket.

20130630_203850_resized

Men först använde jag den där mani/pedifilen (pedifilen – pedofilen hehe) jag köpte i rehabbutiken för att ta bort det yttersta lagret gel. Vilken grej!

20130630_204033_resized

Asfiffig! Med sju olika filgrejor. För allt från naglar till liktornar (rehabbutik som sagt).

Efter det satt jag bara och andades en stund, med mina pluppar på fingrarna.

20130630_203946_resized

Och OJ vilken skillnad det var på att ha pluppar på fingrarna istället för de där jäkla foliehattarna. Fort gick det, och lätt var det. Nu skall naglarna få vila inatt, och imorgon skall jag, efter optikern, gå och köpa alla de nya sommarfärgerna som kommit in. Vad det är för färger vet jag inte än, men jag vet att jag skall måla nytt imorgon. Urkul!

Jag avslutar dagen med ett helt random foto på Stor. Eftersom jag hittade ett nytt filter på min älskade Samsung. Med det säger jag godnatt. Och hoppas att jag drömmer om att hyresgästen trillar ut från sin balkong på tredje våningen och dör en utdragen smärtsam död. För i hennes sista sms skrev hon att vi fick komma före hon börjar jobba klockan 10:00, eller efter 20:00 när hon är hemma igen, annars får vi inte komma in alls. Little does she know att när det handlar om vattenläcka så har hon inte ett skit att säga till om. Vill vi in så går vi in. Det är en av de FÅ saker som inte är på hyresgästens sida.

Jag HATAR hyresgäster. Och hyreslagen.

20130630_204319_resized

Gonatt sa Stor. Gonatt sa Fitterbittan. Sov så gott. Och dröm mordiska drömmar.

(Ja, han sitter på köksbordet som vanligt. Ohyfsat tölp är vad han är)

Klimax

Jag bestämde mig för att åka med ut en sväng med han den där jag är gift med.  Med tanke på problemen med både kort- och långtidsminne är det bättre om jag agerar personlig assistent.

Först tog jag på mig “farmorssjalen”.

image

Och frågade om han skulle håna mig för att jag var tantig.

– Näe du är riktigt snygg. Du ser lite sailor ut.

Jag dubbelkollade och frågade om han VERKLIGEN inte missade någon detalj?

– Jag SER sjalen, men när du har den så är det ju snyggt. Jag trodde du skulle ha den som huckle ju!

(Då undrar man om han känner mig alls? )

Sen åkte vi till den där fantastiska rehabaffären för att köpa den där maskinen Fru M tipsade om. Den som skall hjälpa svullna fötter/vader och få igång blodcirkulationen. Jag har ingen blodcirkulation alls, har aldrig haft. Mina fötter är konstant bårhusblå och iskalla. Skulle man sätta en lapp runt tån kan jag jobba som stand-in i filmer med bårhusscener. Ligga på patologens bord utan något filmsmink alls. Bara tålappen.

Men det blev lite mer.

image

Förutom cirkulationsplattan blev det en elektrisk nagelfil (svinsmart för att ta bort gelėlack), migrängrej (man kan ju alltid prova), fottvättgrej för lata duschare (fick man på köpet av plattan), borreliatest för fästingar (visste jag inte att det fanns, galet fiffigt när man har två jyckar), näsblodsstopparpryttlar (för att jag aldrig blir vuxen och slutar blöda näsblod när jag är sjuk/stressad/någon av hundarna är lite hårdhänt kärleksfull), ny ryggkliare till maken (den förra gick sönder eftersom han stoppade ner den i byxorna för att klia sig på arslet – dålig kvalitet sa han – onormalt användningsområde sa jag) och en blå pungkula (eller stressboll för nervskadad hand).

Himla praktisk affär.

Sen bantade jag lite igen.

image

Det var ju det här med förfall?

Och nu sitter jag här och njuter.

image

Men jag sket nästan på mig första gången det började rycka i vaderna på mig så den där plattan började gunga vilt på golvet.

Jag gissar på träningsvärk imorgon. Men får jag tillbaka blodet i benen och slipper klimakteriesvullna och onda fötter och ben så kommer jag bli jättelycklig.

Åtminstone mindre olycklig?