Man försökte åtminstone vara lite prydlig?

Men det är ju liksom dömt att misslyckas med två ohyfsade hundar och deras minst lika ohyfsade matte. Snacka om ett gigantiskt försök att visa upp vacker fasad för att det faktiskt är julafton?

Oavsett, med den fasaden säger vi GOD JUL. Massvis med julkramar till er alla som orkar hänga här inne. Ni är mina kompisar. Det här är inte alltid en blogg, det är mer ett … samarbete?

godjul

Det var den första bilden jag tog. Efter den rann svetten i strida floder på panna och överläpp. Det är så sällsynt att påklädda hundar sitter still på samma ställe samtidigt och tittar dit man vill. Skall man vara helt ärlig är det totalt värdelöst att fota två hundar samtidigt även om de inte har tradionsenliga kläder på sig.

Sen fick det blir som det blev. Och de var tämligen prydliga en liten stund till.

finvaffar

lillaludde

pottan

Och DÄR tokledsnade både de och jag. Jag är oftast inte en särskilt prydlig fotograf och det där med prydliga hundar för att upprätthålla någon slags vaddetnuheter? Det var ju liksom kört redan när de fick människodräkter på sig? Om någon nu skulle råka få spunk över att det är elakt att klä på hundar. Det är det inte. Inte de här två i alla fall. De är så vana vid diverse infall att de inte höjer ett ögonbryn när man tar på dem både byxor och tröja och sedan fnissar lite. Gränsen går vid mössa, den är himla svår att få att sitta kvar. Jag funderade på häftmassa på öronen men jag hittade ingen så det blev ingen mössa på förmiddagskorten.

Med tanke på att vi firar en väldigt alternativ julafton och gör just inget alls, mer än att vi håller på och packar ihop oss för att åka till torpet, så finns det utrymme för många många fler kort under dagen. De har nämligen inte tagit av sig kläderna än. De hade inte tid med det innan de tog en liten middagslur. Jag gissar att kläderna kommer få vara med nere i bäcken och ute i skogen både idag och imorgon, så jag lär få anledning att återkomma.

Först blev Ludde lite trött på att försöka ta instruktioner.

DSC08885

Så himla trött att han blev tvungen att lägga sig lite i soffan.

DSC08892

Jag gillar glipan mellan “rock” och byxor.

Sen somnade Stor.

meh

Då satte jag mig vid datorn. Och började med att göra det extremt fula julkortet överst. För att det var kul.

Kläderna fyndade jag på Åhléns i Stockholm. Det är barnkläder. Vilket gör det hela jätteroligt. Liten har storlek 1-2 år och Stor har 3-4 år, Stor har ju lite kortare ben och mer pondus än den lille långbente. Efter Lucia var det halva priset och tio procent på sådana där Luciakläder och de funkar utmärkt som hundkläder om man bara klipper lite hål för svansen och öppnar lite i armhålan för att bicepsen skall få plats.

Mina lurvskallar är det sötaste jag vet. Och de mest ohyfsade. Men de tål hantering.

Nu skall vi fira någon slags jul med tomten och pepparkaksgubben.

Om jag får gissa blir det väldigt stillsamt, mycket tv och godis, ingen julmat alls och jag lovar att fota när hundarna har däckat i pizzakartongen.

Återigen, jag önskar er alla en riktigt fin jul.

Julkramar från både mig och lurvskallarna.

Om ett träd faller i skogen?

Men ingen hör det, gör det då något ljud?

Den filosofiska knuten har nog de flesta hört och funderat över?

I år känns det lite som att man kan lägga till ytterligare en filosofisk fundering. Om den nu är så himla filosofisk alls?

Just det här året känns det som att många, mig själv inkluderad, verkar ha dragit ner på julklapparna på riktigt och istället lagt krutet på valfri god gärning. Det är fint. Och god gärning betyder så mycket, det behöver nödvändigtvis inte betyda att man skriver en check. (Finns ens checkar längre?)

Men då kommer filosofiska frågan. Gills det inte om man inte basunerar ut det på olika sociala medier? Gärna med skärmdumpar från att ha sms:at HAV eller vad det nu kan vara?

Det verkar inte räcka att veta själv vad man gör, man måste även berätta för omvärlden vilken oerhört fin människa man är, ända in i decimalerna. Man verkar vilja vara en 200,78 kronors god människa för flyktingarna och 158,92 kronor god människa för utsatta barn. Och så vidare.

Är det bara jag som får en lite lite fadd smak i munnen av det, även om jag tycker att det är jättebra att folk skänker till höger och vänster?

Det känns lite som att man är ute efter de där www-klapparna på ryggen om vilken förträfflig person man faktiskt är och om man inte talar om det så vet ju inte www om att man gjort det. Vilket betyder att det faktiskt inte räcker att göra något fint som mottagaren vet, man själv vet och med en gnutta renare samvete kanske man sover lite bättre om natten.

Det där med träd som faller och ingen hör, den kan jag inte bestämma mig för. Men min åsikt om goda gärningar som basuneras ut, den är solklar. Genom att göra god gärning till tonerna av internetfanfarer och trumpeter och därmed få minst lika många cyberklappar på ryggen som antal kronor man gett, det ger gåvogivaren minst lika mycket om inte mer. Och förträffligheten vet inga gränser.

Det tycker jag är dödsläskigt. Man vill ha något för att man ger. Och ju fler sociala medier desto mer av folkets jubel.

I alla fall. Dan före dan som vi skall fira som två pensionärer på torpet. Inte ens med julmat faktiskt, utan med precis det vi är sugna på. Stor skall vara tomte och Liten skall vara pepparkaksgubbe och jag skall fotografera dem så mycket att minneskortet antagligen kommer ta slut och ni skall få se dem så mycket att ni kommer tröttna på dem. Om det nu ens är möjligt att tröttna på lurvskallar. Särskilt utklädda lurvskallar.

Det är vad jag ser mest fram emot på julafton. Att fotografera papperstjuvhundarna. Och att äta precis vad vi vill framför brasan.

Men först skall jag ut och köpa de två sista julklapparna enligt order från ömma mormodern.

Och du, Katja. Det var din lapp som låg på tungan i Litens mun, eftersom han var gamig nog att först ta en lapp och sedan en till och allt höll på att bli fel.

Du har härmed stående inbjudan till småstaden för att komma hit och gå på bio med mig.

Jag bjussar på det tröstpriset och hoppas att du inte bor i Långtbortistan? Och ber om ursäkt å Liten hunds vägnar.

När Hundarna Talar

Nu har jyckarna vaknat och världens mest rättvisa dragning har utförts.

Först skrev jag alla namn på ett papper. Flera papper menar jag, fyra för att vara exakt.

IMG_8432

Sen rev jag lapparna i remsor och knölade ihop dem. När detta moment utfördes var hundarna på behörigt avstånd för att inte kunna se vad det stod eller tjuva en lapp i förtid. Papper som rivs är ett oerhört lockande ljud. Det kan ju vara en chokladkaka som öppnas. Eller bara inget alls. Det räcker om det är ett papper. Julafton är med andra ord lite komplicerat med de här två som älskar att “hjälpa till”.

IMG_8433

Slutligen gick vi ut i hallen där jag kastade alla tussarna i luften. Stor var nog lite nyvaken fortfarande för han var inte riktigt med i matchen. Liten var däremot väldigt på hugget. Två minuter efter filmningen/dragningen vaknade Stor och gick först och snodde en plastpåse som han massakrerade och sedan en liten kartong som jag råkade hålla i. När jag satt i soffan och skulle börja skriva det här. Han snodde den alltså ur händerna på mig. Sedan jag började skriva har han varit BEREDD. Och nu går inget pappersaktigt säkert för hans käftar.

Det är det här som kallas konsekvent hundpedagogik. Först leker man att de får ta papper. Sekunden senare får de inte. Jojomänsan.

Jag ber även om ursäkt på förhand över att jag har en man som fortfarande inte lärt sig att man INTE filmar i stående format (och lite för att jag inte har byxor på mig).

Grattis! Den lille hälsar att lappen var god där den låg längst in i munnen på honom. Han hade ju norpat två upptäckte jag. Stor blev så förvirrad över pappersregnet att han norpade noll?

Så. Ja. Eftersom han var gamig får jag helt enkelt dela ut ett tröstpris till tvåan. Om du kommer hit lovar jag att bjucka på bio.

Men jag säger inte vem som kom två riktigt än. Eftersom ni måste se filmen för att överhuvudtaget se vem som vinner.

Man måste ändå säga att det här är rättvisa dragningar.

Jyckarna är väldigt politiskt korrekta när det handlar om papper, ett papper är ett papper liksom. Oavsett om det är en check på en miljon miljarder eller ett gammalt fönsterkuvert.

Ja, jag är glad att vi har brevlåda på utsidan istället för inkast på dörren.

Förberedelser

Är vad jag håller på med ifall ni undrar.

Och allt är förberett utom just hundarna, för de blev så väldigt väldigt utmattade efter lunch och promenad att de gick och lade sig i sängen igen.

Jag överväger att ta det med katten istället. Hon känns mer alert just nu.

Snart skall jag sparka upp dem och lattja till det så det blir STÅHEJ. Ingen vill ju se hundar som hasar omkring med halvslutna ögon i ett pappersberg?

För övrigt är en av mina Sam Elliot. Grattis till det, och då var han nog den minst otippade.

Jag återkommer 🙂

Vi kör biotävling nu då :)

Och om det inte framgick under mitt folkilskna inlägg så är det en som vinner båda biljetterna. Eftersom det bara är småstadsbor utan SF-bio som verkar knata på bio själv. Jag hade i alla fall inte kommit på tanken att ta bilen in till stan i Göteborg för att gå på bio själv. Urjobbigt. Först köra i 20 minuter, leta parkering, betala parkering, gå till bion, köpa lastbilslevererade popcorn och biljett och slutligen hamna i biostolen. Jag hade somnat innan reklamen var slut om jag var ensam och ingen pratade med mig. Det är ofta ett smärre mirakel om jag inte somnar när jag har någon med mig efter dylikt stordåd.

Jag är ju född nyfiken. Så vi kör en tävlingsvariant som kanske är lite annorlunda. Jag vill veta vilka era tre snyggaste/bästa skådisar är. Kön, ålder och nationalitet spelar ju såklart ingen roll. Och gärna en förklaring. Själv har jag ju mina egna favoriter som är en blandad kompott. Men jag tänker inte tala om vilka. Än.

Om någon prickar in en eller flera av mina blir jag extremt imponerad och då får den personen två “lotter”. Sen får hundarna hjälpa till att dra vinnaren. De har ju varit hjälpsamma förr och även om jag inte kommer rista namn i hundkex den här gången så vet vi ju med all oönskvärd tydlighet att de är bra på att söndra och härska.

Jag kommer skriva på kartong. De älskar kartong. Första hund som norpar kartongbit och drar iväg för att massakera den vinner.

Inte hunden alltså. Namnet som står på kartongbiten. Och jag lovar att filma massakern.

Tre skådisar alltså. Och tala om varför.

Och så avslutar vi 23.59 imorgon måndag. Då hinner jag med massaker på tisdag och biljetterna är framme hos vinnaren före jul.

God tur 🙂

(Näe, jag är inte riktigt lika folkilsken längre, det börjar lägga sig)