Som inte alls innebär att jag tycker om Jula, eller att gummistanken där inne har förändrats till det bättre (det luktar ungefär som att jag tror att det skulle lukta om man blev tvungen att promenera omkring i en kondom) och dessutom är det väldigt praktiskt om maken inte får reda på det här.
Det var tusen gånger bättre att vara där och ditskickad med inköpslista än att sitta ute i bilen och sura medan maken handlar. Särskilt vintertid, då det är nedrans kallt att sura i bil. Eftersom jag kategoriskt vägrar följa med in numera, och sitter man i bilen räknar man minuter och det slutar alltid med att man surar, funderar över om det kanske är mer tidseffektivt att promenera tio mil hem än att vänta kvar och när man nästan har klivit ur bilen för att påbörja powerwalk hemåt kommer alltid maken lugnt strosande. Män strosar alltid på och utanför Jula.
Och det tar alltid minst en timma, trots att det lovas dyrt och heligt att han “bara skall springa in och ut skitsnabbt för att köpa en endaste liten sak som vi faktiskt MÅSTE ha annars döööööör vi”. Igår hade jag tre saker på listan och det tog fem minuter. Om en sak tar en timma för honom är det ju rimligt att anta att tre saker tar tre timmar. Simpel matematik.
Det är möjligt att jag råkade gå förbi ett ställ med knallrosa flanellskjortor på väg till kassan. Jag älskar flanellskjortor. Särskilt flanellskjortor som bara kostar 129 kronor.
Så. Ja. Jag köpte en. Och nu ser maken ut som en nöjd katt som svalt en råtta för att jag frivilligt har handlat något till mig själv på Jula trots att jag hävdar att det i alla fall bara tog fem minuter att köpa tre saker plus skjorta och således inte behöver ta flera timmar.
Outfiten idag har med andra ord inte varit särskilt piffig, men räpan på axeln har hållit käft i alla fall.
Iklädd skjorta från Jula, mysbyxor från Plain Vanilla, Birkenstock från Dahlgrens och stödstrumpor från Apoteket är jag verkligen en tuff brud i lyxförpackning. Traktorn är liksom bara pricken över i.
Sedan smög jag på maken när han utförde vad jag kallar beredskapsarbete.
(När man skrev “Törpet” i telefonen ville auto correct skriva om det till “tätort”. Så himla hånfullt.)
Om man vill flytta en sten som ligger en halvmeter från ladugårdsväggen så att den istället skall ligga en meter från samma vägg kan man inte kalla det något annat än beredskapsarbete? Den fyller ju liksom ingen funktion på endera ställe?
Så jag avslutade dagen med att dra in till stan, i samma outfit, för att köpa ny deodorant och då blev jag jätteglad över att maken hade bytt däck på min bil utan att jag hade bönat och bett.
Ibland älskar jag honom mer än vad jag älskar min bil. När bilen har fått sina schyssta sommarsulor är det ganska oavgjort för nu är min svarta pärla så fin att jag överväger att spendera natten i baksätet.
Inte lika mycket elegans och Östermalm över den här dagen va?
// Stödstrumpan
